på ANvarandra ijöljande Kkommunalstammor. Beslut härom skulle då förblifva gällande i fem år. Samma vilkor för återgång till gemensam fattigvård. I båda fallen pröfvas beslutet af konungens befallningshafvande. — c) Hemortsrätt (medförande fattigtörsörjningsrätt) åtföljer förhållandet att modren vid barnets födelse haft hemortsrätt i fattigvårdssamhället; förvärfvas af person, som efter iyllda 15 år varit eller bort vara mantalsskrifven vid två på hvarandra följande mantalsskrifningar; hustru delar mannens hemortsrätt så länge äktenskapet varar och till dess hon derefter förvärfvar ny hemortsrätt; äkta barn tillhöra fadrens hemortsrätt under hans lifstid, men efter hans död modrens. Oäkta hafva modrens hemortsrätt; den, som ej förvärfvat hemortsrätt, tillhör detsambhälle, der han har sådan rätt medfödd; der hemortsrätten ej kan utrönas, bekostar staten understöd åt sådan behöfvande intilldess ett fattigvårdssamhälle kan dertill förpligtas. — d) Om fattigvårdsstyrelse: Sådan skall finnas inom hvarje fattigvårdssamhälle; den kan lemnas åt kommunalstyrelsen. Vid indelning i kretsar skall styrelse utses för rotens angelägenheter ; fattigvårdsstyrelses beslut emot understödssökande kan öfverklagas hos kommunalstyrelsen; öfver kommunalstyrelses beslut får ej klagas, om i kan visas, att beslutet i olaga ordning tillkommit. — e) Fattigvårdsbidragen ansåg riksdagen böra göras enligt stadgandena i 1853 års förordning. Vid indelning i kretsar skall fattigvårdstungan fördelas på hela fattigvårdssamhället. — f) Bettlande. Samhällena utfärda reglementen mot bettlande. En eller flera tillsyninpgsemän utses. De hafva uppsigt öfver kringstrykande tiggare från andra orter och skola anhålla samt genom kronobetjeningen till landshöfdingeembetet införpassa sådana personer. Landshöfdingeembetet eger då rätt att döma personen till arbetsinrättning eller kronoarbetskår. Bettlande barn sändas till deras hemort. Kostnaden för personers afsändande till arbetsinrättniog, kronobäkte eller arbetskär bekostas af staten, men barns hemsändande bekostas af det fattigvårdssamhälls som de tillhöra. Sedan vi nu meddelat innehållet af Riksdagens skritvelse af den 13 Maj 1869, meddela vi här, i sammandrag det förslag till förordning angående fattigvården i sriket?, som afgifvits den 5 December 1870, af tillförordnade komiterade, hrr C. J. Thyselius, Charles Dickson, Carl Hasselrot, O. Hedengren, C. A. Holmberg, Oscar Erh. Rabe, I. Rhodin, F. Richter, C. von Stockenström, jemte komitens sekreterare C. G. Hammarskjöld. Vi anmärka här att vi också förkortat de ständigt återkomrnande orden fattigvårdsstyrelse, fattigvårdssamhälle, fattigvårdsföreståndare, till fattigstyre!se, fattigssmbhälle o.s. v. L Om dem som äro föremål för fattigvård. 18. Minderårig (barn under 15 år), vansinnig, vanför eller genom ålderdom och annat (?) oförmögen till arbete, och tillika obemedlad, skall erhålla fattigvård. 28. I andra fall än ofvanstående, eger fattigsamhälle bestämma de allmänna runder som af fattigstyrelge skola iakttagas. Öm så icke skett, pröfvar styrelsen sjelf om meddelande af försörjning. 38. Arbetsför person skall försörja sig sjelf och sina minderåriga barn. Anhöriga i uppeller nedstigande ded skola, i mån af behof och förmåga, försörja Nvarandra. Arbetsför mån skall försörja sin hustru. 4 8. För försörjning af tjenstehjon, statfolk samt. fabriks-, handtverks-, brukseller grufarbetare, äfvensom af deras hustrur och hemmavarande minderåriga barn skall, under den tid arbetsaftalet gäller, husbonde ansvara så att de ej falla fattigvården till last. 5S. Särskildt stadgas för understöd åt fattiga barn inom skolåldern, från arbetsanustalter eller fängelse frigifne, samt nödställde arbetsföre som blifvit utom riket till svensk gränsort öfverlemnad. I. Om fattigvårdssamhille. 6 5. 1. Hvarje socken och hvarje stad och köping med egen kommunalstyrelse utgör för sig ett fattigvårdssamhälle. Y 2. Socknar och lands eller stadskommuner kunna förena sig. 3. Likaså kunna de förena sig till att bilda gemensam arbetsanstalt, men i fråga om tvångsarbetsanstalt, skall sådant ärende genom landshöfdingeembete till konungens pröfning öfverlemnas. 73. Fattigvårdssamhälles beslutanderätt tillhör å landet kommunalstämma eller. kommunalfullmäktige, samt i stad allmän rådstuga eller stadsfullmäktige. Förvaltningen tillkommer fattigvårdsstyrelse. 88. 1. Fattigvårdssamhälle å landet ege att fördela sig i rotar, hvilka då, hvar för sig besörja sin fattigvård, dock så att, om en rote :derigenom för härdt betungas, bidrag lemnas till sådan rote, hvilket äfven efter fördelningen sker genom rättvist stöd åt densamma sedan den utan eget förvållande blifvit drabbad af för stor tunga. 2, Fråga om indelning i fattigrotar afgöres endast genom omröstning vid ordinarie kommunalstämma, och med en pluralitet af två tredjedelar efter röstvärdet, hvarvid i beslutet skola upptagas vilkoren jemte bestämrelser huru rotes fattigfrågor skola behandlas, samt huru bidrag till rotes äfvensom hela samhällets gemensamma fattigvård skola utgöras, äfvensom rotes redovisning samt om tillämpning för rote af de grunder som gälla för visst samhälles fattigvårdsskyldighet. Beslut om rotefördelning skall hvila till nästföljande ordinarie kommunalstämma. Vid ny röstning och ?, rösters pluralitet, skall beslutet ingifvas till konungens befallningshafvande, som detsamma stadfäster eller ogillar. . Ci Stadfästelse föranleder minst fem års varaktighet, eller längre tilldess annorlunda bestämmeg. Förslag om ändring får ej göras förrän under femte äret sedan förändringen utfördes. För antagandet af ett ändringsförslag fordras pluralitet (efter röstvärdet) å två ordinarie kommunalstämmor. I fråga om ändring i rotefördelningen, gäller hvad om införande af en sådan är stadgadt. : 4, Der rotefördelning finnes ansvårar likväl fattigsambället för fattigvårdsskyldigheten, men kan uttaga ersättning af vederbörande rote. 9 8. 1. Hvarje fattigsamhälle eger att ordna sin fattigvård efter förhållanden, dock öfverensstämmande med denna lag, och så att bettlande förekommes; börande samhälle nu bilda arbetsanstplter der personer, hemfallne under fattigstyrelsens husbondevälde kunnå till arbete hållas: Afven böra samhällen genom sparkassor, nödbjelpskassor os, v. förebygga framtida fattigvårdsbehof. 2. Tvångsarbetsanstalts inrättande framställes inför k. befallningshafvande, som öfverlemnar saken till konungens pröfning. 3. Fattigstyrelsen uppsätter förslag till reglementa för fattirvårdehs handhafvande: detta fastmn Mm kde pt ngt ne, ft FR hed a mm m om mm PA ke ke I ok EN kt ra an ÅR FA bd bed An Ch bed on ri kdbed rt Furgng 2 sa und td oh hort de koder he PR a TA Aerred hänt bd bete