STOCKHOLM den 19 Febr. Franska nationalförsamlingen har antagit det af Grövy m. fl. väckta förslaget att sätta Thiers i spetsen för den verkställande makten och anmoda honom att uppgifva hvilka han önskar till sina kolleger. Straxt efter sin utnämning mottog den nye presidenten besök af Englands, Österrikes och Italiens sändebud, som å sina resp. regeringars vägnar tillkännagåfvo att de erkände den nya regeringen. Hvilka han ämnar utse att jemte sig föra styret är ännu ej bekant. Man vet ännu ej ens med säkerhet, om meningen är att ställa vid hans sida verkliga kolleger sådana som Favre och Picard, eller endast fackministrar. I det senare fallet nämnes fortfarande hertigen af Decazas, son till Ludvig XVIII:s bekante minister och sjelf under juliregeriogen franskt sändebud i Lissabon och Madrid, såsom designerad utrikesminister, Dafaure som inrikesoch den berömde filosofiske skriftställaren Barthelemy S:t Hilaire som undervisningsminister. De tillhöra alla det orleanska partiet. Att detta för närvarande är det starkaste af alla de franska partierna har visat sig af de nyss hållna valen. I Versailles och Berlin, der man till det sista synes invaggat sig i hoppet om en bonapartistigck majoritet, har detta resultat at valen framkallat blandade känslor. Norddeutsche Allgemeine Zeitung, som anses närmast uttrycka rikskanslerns egna åsigter, innehåller, berättar oss i dag telegrafen, en artikel mot det orleanska huset, hvari den officiösa tidningen uttalar de mest oskrymtads farhågor för republikens bestånd, om denna familj, som alltid visat sig vara Tysklands ovän, kommer till styret. Detta torde dock i fransmännens ögon ej just skada deras sak. Det var i dag, hette det för några dagar sedan, som den tyska armåen skulle hålla sitt intåg i Paris. Ännu sakna vi dock all bekräftelsa af detta rykte. Under stilleståndet har från Versailles skickats order till Tyskland att tillsvidare inställa alla nya truppsändningar till krigsskådeplatsen. Men tillika har man träffat omtattande förberedelser att straxt kunna återupptaga kriget med förökad kraft, om den konstituerande församlingen i Bordeaux skulle förkasta de af Tyskland uppstälda fredsvilkoren. Man har icke blott sändt två hela armekårer (den 4:2 från mnrovinsen Sachsen och den 5:e från Posen under generalerna Alvensiebea I och Kirchbsch) från Paris till trakten meilan Orleans och Blois, utan en del af 6:e kåren (från Schlesien) och af wirtembergarna skall äfven afgått till östra xrigsteatern, medan general Goeben, som står i norra Frankrike, fått förstärkningar, bestående af en deloaf det preussiska gardeslandtvärnet. Från La Cour Roland i trakten at Paris skrifves den 8 till National-Zeitung: Från god källa försäkras, att ett evenatuelt votum från den franska nationalförsamlingens sida, som ginge ut på krigets fortsättande till det yttersta, skulle finna de tyska armeerna färdiga att genast rikta de snabbaste och väldigaste hugg mot södra Frankrike, samt att det fransk-tyska krigets tredje afdelning sannolikt skulle få ett vida hastigare sint än fransmännen skulle anse möjliot. General Moltke har med synnerlig försigtighet sörjt