(Insändt.) Tolereraus djurplågeri. Det finnes en mängd otillbörngå Fförhållanden här i verlden, hvilka af de flesta menniskor föga beaktas, måhända ofta derför att de sällan bringas på tal, åtminstone icke offentligt, hvadan man slutligen anser dem vara alldeles som sig bör, oaktadt den ytligaste reflektion ådagalägger det otillbörliga deri. För ett par år sedan fästade jag genom en under ofvanstående rubrik i Aftonbladet införd artikel uppmärksamhet på det, Jliodrigast sagdt, grymma sätt, hvarpå man flarestädes i landsorten går tillväga vid slagtandet af våra husdjur, och jag tror mig nu liksom då handla i civilisationens intresse genom att påpeka nedanstående förhållande, ty äfven om genom dessa rader en mera allmän reform icke åstadkommes, torde dock en eller annan förbättring härutinnpan vinnas. Visserligen har det ofta förefallit insändaren så, som skulle den 8 k. kärlek, hvilken en stor del menniskor säga pig ega för våra husdjur, vara mera inbillad än verklig, men å andra sidan önskar insändaren tro att äfyen mången finnes som hyser välvilja för djuren, äfven om denna skulle vara motiverad af en god portion egennytta, För uågra år sedan utkom hos oss en lag, som stadgade böter för djurplågeri och, tack vare polisens vaksamhet, tillämpas densamma ganska ofta härstädes i) isynnerbet inom den kategori af hästar, som i alls tider ansetts som hästslägtets parias och som ut öres af dessa i sanning beklagansvärda varelser som kallas åkarehästar. Eiora det icke kan förnekas att dessa i allmänhet nu för tiden presentera sig i ett mycket bättre skick än för 10—20 år sedan, 1) Att denna lag uti flera af våra landsorter ignereras eller åtminstone endast undantagsvis tilllämpas är ett ledssmt faktum,