e henne som en hök, och ktorttaga hvarje öre r Ihon kunnat spara, för att sedan lemna henne t li den yttersta fattigdom. Det är svårt att titänka sig ett mera hjertfrätande, hopplöst ; Hf än denna stackars qvionas, och hon var s dock en aktningsvärd, flitig och sparsam men; j niska. I fall sådana som detta är det som. Jom lagen utsatte ett pris för dem som vant Isig vid lättja och vårdslöshet. Hvarföre släpa Joch spara om en sådan oduglig lätting skall Iskörda frukten deraf? Och likväl samlade ; joch sparade hon åter och åter igen och tu; (sental göra det dagligen likasom hon, med Isamma påföljd. Mr Septimus Hansard, pastor i Betbnal Green, som kan antagas hafva . mera erfarenhet än de flesta andra om den jarbetande klassen, afgifver sitt vitnesmål om I denna fråga utan någon tvekan. Han eger J kännedom om många bekymmersamma och svåra förbållanden, skapade af den npuvsrande Tlagen, och hanu omtalar ett fall, utvisande en ovaulig brutalitet. En qviona hade sparat; en liten pennving till sin stundande förlossniog. Mannen, som kom underfund med att den arma varelsen hade en liten summa gömd någonstädes, yrkade på dess framlemnande, förslösade penningarna och lemnade henne att genomgå sin barnsärg bäst hon kunde, Att ett sådant vidunderligt handlingssätt skall af lagen tillåtas, är i och för sig tillräckligt att en gång för alla utdömma det nuvarande tillståndet. Mr Mansfield, som åtta eller tio år varit domere i Marylebones polisdomstol i London och som förut åtta och ett halft är innebaft samma befattning i Liverpool, torde äfven kunna förmodas käpna något till saken. Talrika fall, säger mr Mansfield, hafva kommit till mio kännedom, om qvinnor som hafva skapat sig ett nytt eget hein, med eller utan barnen, och hvilkas hem blifvit plundrade och upp-och-ued-vända af mannen, som har kommit och tagit hennes egendom i besittning, till och med förstört den, i kraft af sin äktenskapliga myndighet. Mr Mansfield har påträffat många bårdt arbetande qvinnor, hvilka fortfarande lefvat: tillsammans med sina på dryckenskap be-l: gina männer, oaktadt desse systematiskt för: skiograt hustrurnvas förtjenst, och han tror: att det enda botemedlet för detta jämmerliga sakernas tillstånd icke är att söka i en utvidgning af skyddssystemet, utan i en för-: ändring af lagen, så att en hustrus förtjenst! blifver heones och hennes allena, utan attl: hon offentligen behöfver taga vågra särskilda : L mått och steg för att få rättighet dertill. Mr T. W. Fowle, pastor i Hozton, ökar listan på de mänga vitnesböd som atlagts inför komitea. Han vet att omtala ett fell, hvarest mannen till och med bröt upp bytålådorna och tog bort samt förså!de barnens kläder, köpta för bustruns egna penningar. Icke under att den stackars qvinnan säger till mr Fowle: Hvad tjenar det till att en menniska sträfvsr och arbetar? Ja, i sanning, hvad tjenar det till? Et fruntimmer från ! Belfast afgifver en likslydande berättelse, och ! mr Mundella, parlamentsledamot för Sheffield, Jj som eger stora fabriker i Nottingham, inta! ger samma ställning. Mr Mundella syssel sätter omk:ing 2000 qvinnor, och som tulla!! 40 procent at dem äro gifta, är det helt na-! turligt att han ken bifoga måvga exempel l! på den nuvarande lagens orättvisa. Komi-l! teno anhöll hos me Mundella att han benä ö get ville gifva herne del af sin erfarenhet, ! och här föfjer hans svar: Jag skall med! dela kotmiten två exempel, hvilka jag just nu erinrar mig. Det ena visar oss en qvicna, som ingått äktenskap med en enkling, hvilken senare hade ett barn; hon mottog detta barn, uppfostrade det och visade det mycken godhet. Hon hade ett godt eget hem när hon gifte sig med denne man, och likväl bar han icke värdat sig om henne, förföljt henne, och hans uppförande under fylleri och dryckenskap blef sådant, att hon ansäg sig tvungen att hopsamla sina tillhörigheter och flytta ifrån henom, medtagande hans barn. Denne man kar borttagit röblerna ur hennes hem onder det hon var ute på arbete, och skulle upprepade gånger hafva sålt alltsammans, om icke grennarne lagt sig emellan och hindrat borom att förstöra all hennes egendom. Det andra exemplet är en förträfflig qvinna, hvilkens man verkligen har kört henne ur huset; erinrande sig uttrycket att lagom är bästn, har han med sin grymhet och sitt afskyvärda beteende dock stannat inom lagens yttersta gräns. Hon lemnade hans hus och skaffade sig småningom ett eget litet hem. För fem år sedan fick hon ett litet arf, jag tror det var omkring 50 pund (omkr. 900 rdr), men ombudsmännen ville icke utbetala det till beane utan mannens underskrift och hon vågade icke bedja honom derom, viss att han då skulle genast lyfta och göra af med hela suoman. Det hade varit en stor hjelp för Geana qvinna om hon fått dessa penningar; kon kunde derigenom funnit utväg att börja en liten handel och på många sätt haft godt deraf. Jag vet om många fall, då en qvinna gifter sig tidigt och vid början af sitt äktenskap kan förtjena ofta nog lika mycket som mannen; men han kommer ibland på förfall, så att hustrun får underhålla hela familjen och likväl om lördagen, då arbetslönen utfaller, tager mannen bort hennes förtjenst och super opp det som skalle skaffa dem alla husrum, föda och kläder. Jag känner många dylika fall. Det är mycket sorgligt att se huru ofta mannen bortslösar hustruns arbetsförtjenst utan att hon kan finna något skydd deremot. Sådana intyg som dessa utvisa tydligt ett sakernas tillstånd, som ropar högt att det skulle utplånas för alltid, och mr Russell Gurneys motion, af komitån gillad och förordad, som sedan genomgått underhuset, skulle verkligen göra en genomgripande retorm. Detta förs!ag ställer hustrun lika med mannen, hvad eganderätten beträffar, och på samma gång det tillförsäkrar henne rätt till sin egendom och säkerhet att ifred och ro njuta deraf, åläsger det henne äfven, som rätt är, alldeles ssmma ansvar som drabbar öfriga statens medborgare. Sålunda, under det en gift qvinna hädanefter skall hafva laglig rätt till ot AA AH bn Et FA CR FER 4 KD BO FR vt AN rt NK kr Jöägt J A FE RAA AA ER DD RR Jr rt VR ÖR DR TT EN fr PA rt KA br RE ft AR OR KA VA TD tr bm BD DN I er oc