ringenskulle taga i öfvervägande om och på hvad vilkor det nu på rotoch rusthålJare hvilande besvär må kunna lindras eller afI lösas. Denna anhållan har regeringen äfven tillmötesgått, hvilket de till riksdagen 1869 aflåtna utlåtanden och propositioner ådagalägga. Dessa propositioner innehöllo dock ej något fullständigt genomfördt, hela försvaret rörande förslag, utan ingingo blott i värnepligtens ordnande, i vissa grundvilkor för indelningsverkets utveckling, samt i de lindringar,, som regeriogen ansåg böra och kunna medgifvas rustoch rothållare. Att riksdagen, vid behandlipgen häraf, ej antog dessa förslager, härledde sig också icke deraf, att riksdagen ogillade dem, utan deraf att riksdagen ej ansåg sig kunna fatta nägot beslut förr, än reorganisationsförslaget blefve på en gång i sin helhet frarstäldt, hvarom riksdagen således äfven anhöll. Denna senare anhållan rabbade således icke i ringaste mån den 1867 uttalade. Regeringens na framställda organisationsförslag utgör följaktligen endast och allenast ett lika konstitutionelt tilibörligt som parlamentariskt befogadt svar på deaf föregående riksdagar till regeringen ställda spörjsmål. Regeringen har nemligen med den pu af. gifaa propositionen besvarat ej mindre 1867 ärs anlingen — eller?, än äfven 1869 åra anhällan att ett fallständigt förslag måtte utarbetas och framläggae. Såsom statsmakter befinna sig alltså regeringen och riksdagen i en till hvarandra fullkomligt tillmötesgående ställning. Meningsskiljaktigheterna och tvisteanledningerne få också icke sökas hos dem — såsom statsmakter — utan i partiella förhållanden inom den ena af dem, nemligen inom riksdagen. Under loppet af flere riksdagar ha nemligen röster höjt sig, som tordra indelningsverkets fullständiga aflösning, dels mot ersättning, dels utan ersättning, och i båda fallen under dea föreställnivg att en stam skulle kunna bildas ur beväringens leder, utan att öfningstiden utsträcktes utöfver ett par månader, fördelade på två å tre år. i Hvad na först och främst angår indelningsverkets aflösning, oafsedt sättet och vilkoren derför, vore det, i allmänhet taladt, visserligen ej nägon, från militärisk synpunkt sedt, våda dermed förknippad, n. b. ioginge man i stället på att, liksom i Preussen och Danmark, låta de värnepligtige oafbrutet ett par är tjenstgöra); men då man med. fuallomlig säkerhet kan inse att landet, och det art flere skäl, derpå ej någonsin ingår, så förefinnes ingen annan möjlighet, än att fasthålla sig vid indelningen, Dess bibehallande är äfven i alla hänseen-. den statsrättsligt och lagligt befogadt. Dess egenskap of av vara ett realonus är fäliständigt ådagalegdt. Riksdagen har, såsom riksdag, ej heller åtminstone hitintills deremot höjt sin röst. Indelningsverket är och förblir ett sedan århuudraden tillbaka af staten i egendomarna intecknadt, ouppsägbarc kapital. Aflösningen eller aflyftningen af indelningsverket mot ersättning eller utan ersättning är och förblitver derför uteslutande en grundskalisfråga. Att uppställa den såsom ett beling för erkännandet af allmänna värnepligtens utsträck. ning är för frågan derom follkomligt främmande. Allmänna värnepligten är i och med bsväringen redan erkänd och fastställd såsom en särskild personlig pligt. Likaväl som frågan om indelniogsverkets aflösning eller sflyftning är någotioch för sig sjoll, är äfven frågan om den allmänna värnes pligten nåpot ensamti och för siv. Dön ena