Rättegångsoch Polissaker. Josefina Eklunds bekännelse. Detta mål företogs i dag å rådhusrättens tredje afdelning. Sedan fångarne från häktet blifvit uppförda i rättens förmak, der de afvaktade målets företagande, ankom dit Josefina Eklunds broder, hvars hörande upplysningsvis var af åklagaren begärdt. Han helsade ömt på systern, som tryckte hans händer, hvarefter de samtalade med hvarandra tilldess målet påropades. Sockerbruksarbetaren Eklund hade ingenting af vigt i målet att upplysa. Trenne vitnen afhördes i dag, af hvilka det förut hörda, Maria Edlund, hvilken bott i samma hus som Hedelin och dennes moder, och af hvilken Hedelin vid ett föregående förhör uppgifvit sig i senare hälften af Mars månad hafva lånat 10 rår, uppiyste att Hedelin aldrig af henne lånat några penningar, men att hans moder den 18 eller 19 April lånat 10 rdr, Det andra vitnet, Hanna Olsson, hade tiden efter mordet tjenat på samma ställe som Hedelin och berättade att han under den tid han hördes angående mordet ofta sett orolig ut och när vitnet en gång, då Hedelin skulle inställa sig till förhör, nttalat farhåga för att han ej skulle återkomma, hade han svarat: Få se hur det går och hade tillagt att han fruktade för att ej kunna redogöra för hvar han upehållit sig den dag mordet begicks. Hedein skulle, efter hvad vitnet meddelade, vid flera tillfällen ha yttrat att det ej vore godt att alltid tala lika. Vidare skulle Hedelin ofta varit ond och svurit öfver att han skulle behöfva inställa sig; isynnerhet hade han visat sig mycket förgrymmad öfver häradshötding Staaffs ofta fällda yttrande att Eklund hade en medbrottsling. Slutligen på:minde sig vitnet att Hedelin en dag, då ban återkom från förhöret, yttrat: Det här gär ät helvete! På fråga genmälte Hedelin att han uttalat fruktan för att förtala sig, emedan han hade hört att man kunde bli dömd för falskt vitnesmål, och det sist citerade yttrandet hade han fällt efter sedan han första gåcgen varit kallad till förhör i rådhusrätten, af den orsak att han vid detta tillfälle ej blifvit hörd. Af en herre irådhusrättens förmak hade han erfarit att häradshöfding Staaf misstänkt honom för delaktighet i mordet, och detta var orsaken att han varit uppretad mot honom. et tredje vitnet, Clara Walkman, hade ingenting att meddela som på målet kunde hafva något inflytande. Hedelin, vid ett föregående förhör tilltrågad hvarifrån han en kortare tid efter det mordet begåtts fått de penningar han visa sig ionehafva, hade då uppgifvit att utom de 10 rdr han lånat af nu hörda vitnet Edlund hade han af doktor Lemchen erhållit i städsel 10 rår. Åklagaren upplyste i anledning häraf att han härom frågat doktor Lem chen, som bestämdt försäkrat att Hedelin e uppburit någon städsel och att detta så mycket mindre kennat ifrågakomma gom Hedelin ej varit i tjenst hos honom på annat säti än att han kört för honom mot betaining r månad. Målet uppsköts.