Rätlegånga-. och Polissaker. Mordbrännerskor. Grebrö den 8 Febr. Ran I sakning hölls förliden lördag inför Glanshammars ? I häradsrätt å cellfängelset härstädes med barnmort i stan i Götlunda socken Magdalena Elisabeth Wil. belmina Edström och parfymhandlerskan Charlotta Mathilda Wennberg från Stockholm, häktade samt misstänkte att hafva uppsåtligen anlagt en Juti Götlunda skolhus natten mellan söndagea och måndagen den 2 och 3 Oktober 1870 timad eldst våda. Angående eldens uppkomst uti skolhuset, hvilket innehöll en skolsal och ett kök å nedra betten samt å den öfre tvenne boningsrum och ett kök till bostad åt socknens barnmorska, trodde man till en början, att några tegelpannor på yttre ta-I ket varit borta eller söndriga, samt att gnistor fallit ned på den under teglet varande spån, som eålunda skulle blifvit antänd. Sedermera har dock , utrönts, att några tegelpannor hvarken varit borta leller söndriga; att elden utbrutit i skolhusets nordI vestra hörn inne uti ett kontor å vinden, till hvilIi ket koftor Edström och den hos henne boende Wennberg hade nyckeln; att vinden ifrågavarande natt ej blåst åt norr, utan åt söder, så att gnistor från skorstenen ej kunnat nedfalla på norra delen af taket; att tvenne barn, som bodde hos Edström och alltid haft sina sofplatser i norra delen af skolII buset, aftonen före branden tillsagts att ligga uti Jett rum i södra delen; att ett utef barnen blifvit laf barnmorskan Edström tillsagdt att ligga med kiäderna på sig under natten; att Edström och Wennberg, sedan de hos Jänets allmänna brandstodsbolag förgäfves sökt att få sin lösegendom försäkrad, den förre för 2000 och den senare för 11500 rdr, försäkrat densamma i brandstodsbolaget Skandia, barnmorskan Edström för 3000 och par fymhandlerskan Wennberg för 2000 rdr; samt att de vid flerfaldiga tillfällen med beröm yttrat sig om Grubb, hvilken, enligt deras förmenaude, genom sitt kloka förfarande vid Wöärhulta brand, förstått skaffa sig penningar. Sedan Edström och Wennberg blifvit upphemtade från sina celler, upplästeg protokollet för förra rättegångstilltället, hvilket lemnades utan anmärkning, hvarefter ransakning företogs i närvaro af allraänna åklagaren, kaptenen H. A. O. Broberg, såsom ombud för brandstodsbolaget Skandia, jemte flera såsom vittnen åberopade personer, äfvensom en ovanligt stor massa åhörare. Edström och Wennberg, hvilka uppträdde med en förvånande säkerhet och uti sina svar på de till dem ställda frågor ådagalade ett godt förstånd samt att de noga öfvervägt svaren, påstodo sig vara alldeles oskyldiga till det brott, för hvilket de nu voro tilltalade, samt påstodo att de hvarken sjelfve eller genom andra orsakat branden. Rättens ordförande föreställde de tilltalade, att då elden ej kunnat komma utifrån, samt Edström och Wennberg innehaft nyckeln till det kontor, hvaruti elden först utbrutit, samt att då det ifrågavarande afton blifvit bäddadt åt barnen på ett ställe, hvarest de eljest ej plägade ligga och Edström dervid tillsagt dickan Helvig Andersdotter att ligga påklädd under natten, allt detta, jemte hvad som för öfrigt under målets handläggning mot dem förekommit, utgjorde så många bindande omständigheter, att de borde inse, det ett fortsatt nekande endast skulle förvärra deras sak. Edström svarade härpå, att hon tilisagt Helvig Andersdotter att ligga med kläderna på i fall hon tyckte det vara för kallt att ligga afklädd; samt berättade vidare, att de haft en kardus tändstickor, stående på en från takstolen i kontoret utspringande stockånda; att goifvet i kontoret var betäckt med flaskor, en del inlindade i halm, samt innehållande sprit eller medicin; att, då mycket råttor tuoanos i kontoret, hon ansåge det troligt, att någon sådan slagit ned tändstickorna, hvilka genom fallet tagit eld samt antändt halmen och spriten; att, då hon märkte elden, hon genast sprungit ut för att skaffa hjelp och derför ej räddat något af sina tillhörigheter; att hon dock, innan hon sprungit eiter hjelp, tillsagt pigan att rädda barnen; att hon på qvällen väl druckit ett glas punsch, men derför ej varit öfverlastad; samt att hon aldrig visat glädje öfver att det brunnit och ej heiler någonsiu yttrat sig med beröm om Grubb. Weunrberg instämde uti barnmorskan Edströms berättelse angående tändstickorna, spriten och råttorpa, samt tillade, att äfven katten brukade besöka kontoret och ibland slå sönder flaskor m. m. att hon, som hjeipt till att rädda barnen, ej hört . Edström tillsäga Helvig Andersdotter att behålla j. kläderna på under natten; att hon väl, enligt hvad . omvitvadt blifvit, yttrat fruktan att mellan fyra ögon tala med kapten Broberg, men att deita endast härledde sig från hennes rädsla att i enrum tala med en kari, Edströms piga Kristina Norgren berättade, att parfywhandlerskan Wennberg vid ett tillfälle yttrat till henne, stt om eldsvåda skulle u pstå och Eaström eller Wennberg ej vore tiilstädes, hon i fråmsta rummet skulle rädda ett skria af mahogny, som skulle innehålla saker af stort värde och hvilket skrin derför lemnats stående framme; att, efter det första 1ansakningen försiggått, Wennberg, i Kristina Norgrens närvaro, yttrat till Edström, att hon en längre tid arbetat på att Helvig Andersdotter skulle komma ur huset; samt att hon, som sällan varit inne uti kontoret, till hvilket Edström och Wennberg alitid hade nyckeln, väl visste att elden utbrutit i kontoret, men ej huru den uppkommit. elvig Andersdotter förmälte, att hon af Edström blifvit tillsagd, att, om kapten Broberg skulle fråga henne om något angående brandens appkomst, hon ej skulle lemna något svar; samt utt hon, gom sällan varit inne i kontoret, ej hade hågon kännedom om tändstickornas förvaringsplats. Skollärarne Jakobsson och Nyholm, tillfrågade om le ansågo, att de tilltalades lösegendom kunde afva uppgått till de belopp, för hvilka den var örsäkrad, besvarade denna fråga nekande samt örklarade, att de ansågo den stock, å hvilken ändstickorna skulle hafva varit stående, vara af len storlek, att den bort utgöra ett fast fäste för ändstickskardusen. Snickaren Victor Nyholm berättade, att kl. 6 vå afionen före branden taket å skolhuset varit elfritt; att Wennberg vid ett tillfälle förebrått hoiom, att han, vid värderingen af den uppbrunna ösegendomen, till så lågt belopp upptagit en måad furusäng, att hon derför ej kunnat köpa en 1y säng utaf mahogny i stället; samt att ban, då an anlände till braudstället, kände att det lukade spiritucsa af Edström. Skogvaktaren Bergluad upplyste: att då ban, om Llifvit väckt af dström, kommit till brandtället, medföranae socknens spruta, hela taket å kolbuset varit anvtändt, dock hade han förmärkt, tt eiden var starkast uti nordvestra hörnet; att Vennberg ena göndagsafton i Januari månad föridet år yttrat, då tal varit om branden vid Waruita, at: ,Grubb gjorde bra, som kunde förskaffa ig så mycket penningar på så klokt sätt. Härid invände Wennberg, att Berglund ej riktigt ppfattat hennes yttrande, enär hon yttrat, att rubb vore en så klok och förständig karl, att on ej trodde honom vara i siånd att hafva beått ett sådant brott som det, för hvilket han vat tilltalad; samt att hvad hon yttrat om Grubbs srmåga att förskaffa sig penningar ej hade afsende på branden vid Wärhbulta. Jägmästaren Tottie, hvilken till brandstodsbolaet Skandia öfversändt en utförlig relation om ränden och dess uppkomst, berättade att Edström länets allmänna brandstodsholag sökt att få sin segendom försäkrad för 3000 rdr, men, då denna mma af bolaget ansetts för hög, nedsatt suman till 2000 rdr, då Wennberg på samma gång fven sökt få sin lösegendom försäkrad för 1500 Ir; att bolaget, som, ouxktadt den jorda nedsättgpeen. ei ansett Edström ach annherF vara d UD ka I be fen hd br KR RR AA LL KA Tant DD (JA V hy ar AA (TA ÅR fä fr