dem, men jag vet att mina äro större. Tänk bara att hon skulle resa hit! Jag begriper verkligen inte huru jag skall bära mig åt med dem här. Du måtte väl inte ha gått ötver till hennes åsigt af saken? Du vet ju, Hamish, att jag kunde ej slå mig fram ändå, jag måste lemna henne derborta. Qui 8excuse, saccuse, genmälde Hamish med ett af sina vanliga leenden, i det han händelsevis använde samma ordspråk som Bede Greatorex en gång lämpade på Geralds broder. Åh, tyst! sade Gerald. Var Wininy motsträfvig i går och nekade att fara hem på qvällen? FNej visst inte, men hon var ledsen öfver att du lemnade henne ensam. Min hustru tog tillfället i akt att hålla en liten predikan för mig och säga att hon inte skulle tycka om något sådant, ja, jag är inte rätt säker på om bon inte sade att hon ej skulle tåla et.n sDin bustru är en helt annan qvinna än min,, mumlade Gerald, ty Hamishs half skämtsamma ton, ämnad att dölja en djupare känsla, gjorde. honom nästan brydd Du vet nog förut hurudan Wiony är. Jag skall gå och se till henne om en stund. Ämnar du behålla dessa rum ? Behålla dem; ja, naturligtvis måste jag det och bo här också för det mesta, eburn jag sannerligen inte vet huru jag skall kunna komma ut med att betala hyra på två ställen. z Du har ju kunnat det hittills, då Wirzy haft ett särskildt hem. En bostad på landet är inte detsamma som i London hvad kostnaden. beträffar förstår du. Hamish teg, han ville ej tvista, men kunde ej heller gifva med sig. Han tyckte at Gerald kunde hafva hyrt en enkel bostar för dem alla, någonstädes der han icke be: höft blygas för att emottaga besök af sin: vänner. Hamish och Gerald sågo likväl all ting i så olika dager. Gerald uppskattad menniskorna efter deras ton, deras sätt at