STOCKHOLM den 7 Febr. Den stora fosterländska frågan har genom utgången af de i lördags företagna valen till ledamöter i försvarsutskottet kommit i en ställning, som är egoad att öfver hela landet framkalla oro och nedslagenhet.. Denna nedslagenhet har fått ett mycket sannt uttryck i dagens nummer af Stockholms Dagblad, der det heter: Visserligen vilja vi ej ännu misströsta, men vi kunna dock icke värja oss från en sorglig aning om, att den stora nationella frågan äfven denna gång skall blifva neddragen till en lumpen strid om enskilda intressen, och att resultatet af denna riksdags förhandlingar skall, likasom flera föregående riksdagars, blifva det, att intet göres för stärkandet af fosterlandets försvar, intet för hätdandet af vår sjelfbestämningsrätt och vårt oberoende. Vi tro att detta i det närmaste återger den stämning, som nu råder bland den stora tänkande och fosterländskt sinnade allmänhet, som af hela sitt bjerta önskar och hittills hoppats att frågan om nationalförsvaret vid denna riksdag måtte erhålla sin lösning. Redan det är egnadt att väcka en särdeles obehaglig sensation att Andra kammarens majoritet i ett utskott, som skall behandiahvad som allmäntanses vara landetslifsfråga, insatt fyra personer, som icke blott icke röjt något mått af kännedom i eller intresse för denna sak, utan äfven i allmänhet aldrig visat något spår af kapacitet, såvidt man kan döma af föregående riksdagsförhandlingar. De synas sålunda vara insatta i utskottet blott och bart för att votera efter fingervisning. Någonting särdeles betecknande i detta hänseende är, att man tillsatt en särskild komite af 9 personer, med hvilka Andra kammarens ledamöter i försvarsutskottet skola ha att rådgöra, d. v. s. som skola meddela dem nödiga anvisningar i afseende på den ena eller andra förekommande principeller detaljfrågan. Det är öfverflödigt att påpeka, att dylika rädgifvande komiteer, ställda vid sidan af utskotten, icke allenast ej ha något stöd i grundlagen, utan i sjelfva verket stå i strid med Hela det parlamentariska väsendet. Det är beklagligt, om utskotten, i stället för att vara riksdagens delegationer, inom hvilka sakerna diskuteras och utredas ur det allmännas synpunkt och utan ati ledamöterna dervid äro beroende af någonting annat än sin öfvertygelse och den för representanterna i allmänhet gällande föreskriften om iakttagande at rikets grundlagar, förvandlas till tvenne delegationer, en från hvardera kammaren, hvilka stå såsom ett helt emot hvarandra, taga föreskrifter från sina kommittenter, d. v. s. majoriteterna inom hvardera kammaren, så att resultatet sålunda antingen blir ett osammanhängande slumpens verk eller i bästa fall någonting som liknar en kompromiss emellan tvistande. Ett dylikt förhållande har förut uppenbarat sig inom de af kamrarne utsedda elektorskorporationer, som skola företaga val till åtskilliga riksdagens förtroendeuppdrag. Vi vilja ännu icke uppgifva hoppet om en lösning af den stora frågan vid denna riksdag, men tro dock att ställningen är sådan, att det behöfves en stark påtryckning af den allmänna meningen i landet, för att undanrödja de hinder, som resas af den slöa likgiltigheten och den krassa egennyttan.