TOTBUPPNINA. H ee jen atgn an a nå ra rann BLANDADE ÄMNEN. — Skilda sympatier. Då de i Kjöbenhavn liggande tyska fartyg erhöllo underrättelse om att Paris kapitulerat, hissade de genast den tyska flaggi. De tätt intill liggande danska fartygen bee svarade detta genom att hissa sina flaggor på half stång. — En 90-årig vetoraån på fattighuset. För, detta bataljonsadjutanten J. Ydraur, boende i In-; gatorps socken af Södra Wedbo härad i Småland bar, berättar Jönköpings Tidning, i år till länsstyrelsen inlemnat ansökan om understöd af statsanslaget för behöfvande landtvärnsmän, hvilken ansökan nu blifvit, åtföljd af K. M:ts befallnings-: hafvandes tillstyrkan, insänd för att af regeringen: pröfvas. Enligt det ansökan bifogade prestbety-! get är Y. född den 18 Dec. 1781 och således nu; 90-årig. Han eger god kristendomskunskap och: är välfrejdad, har i många år jemte sin åldriga: maka bott i Ingatorps församlings fattighus, och I eburu han saknar handlingar att styrka sina i an-; sökningen meddelade uppgifter, så lemnar honom: vederbörande pastor det visord, att han är ansedd; gåsom en i allo redbar och trovärdig person, hvar-:; för hans ansökan om understöd förordas äfven af: pastorsembetet. i Sjelfva ansökan, skrifven med gubbens egen goda och rediga handstil, är ganska originel och ; vitnar om att lifvets vedermödor ännu icke fått bugt på den gamles friska humör. Sedan han nämnt, att han förut två gånger sökt understöd: ur landtvärnsfonden; och den eva gången fått 10: rdr, men den andra gången icke ens något svar, i beskrifver han sitt deltagande i landtvärnets bedröfliga öden 1803 och 1809, då ett-tu-tre order kom att landtvärnet var upplöst, och Historien jag till vine tar Uti hvad ställning kungen var.s Skriften slutar med dessa rader: Fick således ej se några ryssar; blott fångar. Har således inga meriter att påräkna; men... Mången för mindre förtjent sig en stjerna; Lyckan är falsk mot båd stora och små — Tidernas händelser visar det gerna, Hur det för storheter äfven kan gå. Tronerna störtas, regenterna falla .. Hvad gubben nu söker, helt ringa det är; Troligen intet han får — — — falleralla .. Han är lika glader — skrattar och svär —— — Allting på jorden fåfångeligt är. — En ny Simson. Vid Godegårds bruk och säteri, beläget i socknen af samma namn, ett par! mil nordost om Medevi brunn, fanns i början af: 1800-talet — 1810—1812 — en man med så ovanliga krafter, att han helt visst skulle kunnat mäta sig med Simson, om hvars bragder man hört många yttra sig med den förmodan att berättelserna derom vore öfverdrifna. Den man, som här omnämnes, har lefvat i vår tid, och hans bedrifter bevitoades af hundratals personer. Hans namn var Edberg, till befattningen betjent hos: enkefru Grill — egarinna till Godegårds egendom. Han blef afskedad ur tjensten sedan frun en gång kommit i tillfälle att se prof af hans nästan öfvernaturliga styrka. Vid en eidsvåda, som uppkommit i en rad af; större uthus, ville det samlade folket försöka rifva ett hus, som, i fall itändt, skulle gifvit elden en farlig ledning till byggnader af större värde: Edberg anmärkte att rifning blefve för långsam för att uppfylla ändamålet, det vore bäst att med en pinne peta omkull huset (som alldeles icke var obetydligt till storleken). Man svarade med gäckeri, och bad honom sjelf göra försöket, han jakade dertill, sprang till en stockhög, tog der ett byggnadstimmer, och kom skyndsamt dermed till brandstället, satte stocken under en gyll och — vältade hela huset ned i ån. Allvarsam och luga till lynnet, såsom de festa gådana personer äro, var han aldrig kitslig att visa sin styrka. Emellertid föreföllo litet emellan händelser, vid hvilka han fick nyttja sina krafter på allvar, så att han i hela orten blef känd för sin jätteförmåga. Ett slutligt tillfälle yppades, till Edbergs egen skada, då hans principalinna fick med egna ögon bevitna hvad denne man förmådde. Hon gick en dag till en trakt, der hon låtit företaga en nyodliog. Der stannade hon på ett ställe, der flera karlar voro sysselsatta med att, förmedelst häfstänger, lyfta upp en sten, som de kringgräft. Efter flera misslyckade försök frågade Edberg om frun tilläte honom att hjelpa arbetsfolket. Ja, hvarför icke detls -— Mitt livr6 kan bli smutsadt! — Nå, det måtte väl kunna bjelpas med litet borstning.. Edberg gick ned i gropen, bad arbetarne gå undan, kastade också undan häfstängerna, lutade stenen mot sig och steg med den upp ur gropen. Dra hade gannolikt icke Simson förmått göra efter. När fru Grill hemkommit och betänkt hvad det visade kraftprofvet innefattade, uppsade hon manoen ur tjensten, af skäl att hon icke ville behålla en sådan karl, som hon icke skulle med halfva godset kunna hålla i styr, om sådant skulle behöfvas. Förgäfves bad inspektorn om ändring, med förklaring att mannen styrde sig sjelf, var ytterst fredlig, så att man icke behöfde kalla tillsammans halfva godset för att styra honom, hvaremot det också för en principal vore rätt angenämt att, t. ex. på en resa, hafva i denne ende man detsamma, som om pådig frun hade halfva godset med sig. Det hjelpte icke, Edberg måste ytta ur tjensten, emedan han var för stark. — Huru hans senare öden blefvo, är obekant.