ter omtalas äfven, att tillgången på bjerpar är I aftagande. Anledningen dertill torde man dock tilläfventyrs kunna söka deruti, att genom skogarnes anlitande, såsom ock genom deras tjenligare värd, så kallad hbjerpskog, eller de täta ungskögasnår, som är Fjerpena bästa -uppehållsställen, blifvit, mer och mer sällsynta. Äfven gifva jagtFabtttölserna vid handen, att man på många trakter träffat sjelfdöda harar, och att sålunda någon sjukdom antagligtvis gått bland nämnda djur. Såsom bevis. på tillgången af skogsfågel under 1869 må nämnas, att endast från Ottebohls och Åmots jernvägsstationer afsändea under nämnda år som fraktgods till Norge 70 gentner sådan: Hemmansegaren unge Lars Larsson i Långflon är för närvarande Wermlands störste Björbjägare och har inom få år skjutit 17 björnar.