Norska storthinget. (Från Aftonbladets korrespordent.) Kristiania den 29 Januari. Största delen af storthiogsmännen äro nu samlade bär, och om onsdag öppnas porterne för de talrika skaror, som under storthingstiden i en ohejdad ström trotsa uppstigningen uppför ändlösa trappor och den allt annat än behagliga atmosfer, som samlar sig uppe få åhörareplatserna nära under storthingssalens tak, för att vara vitnen till öfverläggningar, som blott sällan erhålla den politiska debattens pikanta karakter, men det oaktadt lika litet slappa åbörarnes som deltagarnes intresse. Det blir åtskilliga nya ansigten man får se i år nere i salen, och det skall säkerligen icke bli brist på anmärkningar om de plebejiska, raabarkede, fysionomier, som komma att sticka upp från åtskilliga af de länstolar, hvilka förr med värdighet och god hållning intogos af K. M:ts trotjenares, om också dessa nykomlingar ilängden skola visa sig vara i stånd att försvara sina platser med fullt ut Jika mycken heder och fullt ut så mycket gagn, som händelsen var med deras företrädare. På presidentplatsen skall man icke mer återfiona den litet salfvelsefulle, ärevördiga pastor Harbitz eller hans kollega i ordförandeskapet, den försigtige amtmannen Aall med det kalla förståndet; de ha begge efter ett långt och verksamt lif i det allmännas tjenst frivilligt dragit sig tillbaka, undanbedt sig att bli återvalde och sökt en välförtjent hvila. Man motser vaturligtvis med en viss spänd väntan, hvilka deras efterträdare skola bli; det rorska storthivget såväl som dess begge afdelningar välja nemligen sjelfve sina presidenter, och dessa val kunna derför som oftast tilläggas en viss betydelse såsom vitnesbörd, på hvilken sida majoriteten är. Det har icke kunnat undvikas, att man redan har anställt sina gissniogar, och man har således trott, att de bäda nuvarande odelsthingspresidenterne, J, Sverdrup och advokaten D. Kildal, skola avancera till storthingspresidenter och deras platser intagas af advokaten