tion af grönt med en himmelshlå, stjernbe strödd bakgrund, reste sig) bautastenar me namnen på de framstående norske, svensk och danske män, som aflidit under årets lop I midten stod den norska bautastenen me nawuen Anton Bang, Berrhard Dunker, 4 F. Eckersberg, Georg Krohn, Otto W. Lang, Anton M. Schweigaard och O. ÅA. Vinj: Till höger om denna stod minnesstenen me de danska namen, Henrik Hertz, E. Horne mann, N. Höyen, N. H. Kröyer, Orla Leh mann, C. J. Kayser och J. W. Zillen. Pi stenen till venster lästes de svenska namne: Nils Ericson, A. Grafström, Johan! Liljen: crarz, K. Palmstedt, J. H. Reuterdahl, Fr Schartau och Niklas Tengberg. Festtale hölls af sorenskriver Ferdinand Roll, son lade församligen på bjertat betydelsen af at fädrens minne blef en lefvande makt i folket: lif, icke blott stora, framstående, utmärkta mäns minne, utan hvarje mans som arbetat obemärkt och i tysthet, men dock arbeta! troget och med känslan af ansvarighet på att utveckla alla sin generations bästa krafter och sträfvanden till ära för fäderneslandet och till lycka för folket, i samtid och framtid. Talet helsades med hänförelse. Efter det niofaldiga hua som följde derpå afsjöngs följande säng af Jonas Lie, efter melodien Vift srolt på Codans bölge: Du slzegt, hvis hjerte banker ved dine feedres skål, sig, har du også tanker, som fylde deres mål? Sig, kan så stort du drömme som de i mindets stund, ja, har du magt at tömme det gam!e horn till bund? Thi dette beger fyldes af vor histories flod, hvor bölgerne, som rulled, var vore fedres blod; eg lyb som folkets hjerte og hellig går den ström med gråd ifra dets smerte og glans ifra dets dröm. Så tidt historien svulmed, da skummed begrets rand, da voxte også hjertet i dig, du norske mand, da så du syner store ved feedrens mindeskål, og löfterne, du gjorde, holdt folkets store mål. Se, dette horn, vi löfte, har rört ved guders mund, og Freyas roseulsebe har kysse4 på dets rund. Ja, detse horn, vi tömme, har gader tömt engang, mas Nordens store drömme ra Brages harpe klang. Det vies vore fredre, de slegter rad tor rad, som kjempede og seired, som stille Ted og bad, som bygged vore dage med deres store frerd — vi love dem tilbage at vere ofret vard. Det vies årets faldne på hver en val i Nord, de sidde som Einherjer ved Sagas gudebord; det vies store minder, som stige for vor sans, det fredreland, som skinner i vor erindrings glans! Derefter höll jurisprofessorn L. M. B Aubert talet tör Norden. I den märkvärdigt enhälliga uppfattningen inom de tre rikena af det sista årets betydelsefulla tilldragelser såg han ett slående vitnesbörd om dessa brödrafolks nära slägtskap och väsentligen gemensamma uppgifter, och uttalade derföre sin förhoppniog om, att folken måtte hemta sin lärdom af tidens stora händelser. För professor Schweigaards minne talade barkdirektören J. T. Olsen i ett föredrag, som af församlingen mottogs med ett starkt och länge ihållande bifall. Äfven åt Orla Lehmanns minne egnades en särskild skål, hvilken föreslogs af professor Monrad. Följande tal var till Dunkers minne och hölls af Björnstjerne Björnson. Derefter talade advokateno Niels A. Nikolaysen öfver målaren Eckersberg, hvarefter Jonas Lie föredrog en minr.esdikt ötver skalden Vinje. Skålen för storthinget föreslogs af studentramfundets ordförande, juriskardidaten Otto Blehr. Föröfrigt var talaregstolen hela aftonen igenom oafbrutet upptagen, och bifallsropen och afbrotten snarare tillän aftogo ja läogre det led på qvällen, tilldess de mådde sin höjdpunkt i den stormande entu siasm med handklappniogar, bravorop och hviftande med räsdukar, som helsade Björnstjerne Björnsons tal för det kämpande Frankrike, detta land, som pu slogs allena för bela verldens yppersta gods, för folkens frihet, mensom, hellre än att nu gifva sig, måste ropa till hela den öfriga verlden om bjelp, så väldigt att det. hördes; ty dukade Frankrike under, så sjönk också triheten för oss och alla de andra folken. Med en i bön uttalad önskan om seger för Frankrikes sak, vände sig talaren med sin skål till den vid festen närvarande franske konsuln, som under djup rörelse tackade för de öfverväldigande bevis på häpvgifvenhet och deltegsnde för hans lidande fädernesland, som han under dessa 6 månader hvar dag mottagit af det norska folket, hvars skål han derföre tillät sig att föreslå. I den stämnniog, som dessa sista tal framkallat, förblef sällskapet ännu samladt pågon tid, tilldess man skildes kort efter midnatt, under känslan af att ha deltagit i en särdeles vacker fest. Under loppet af aftonen mottog och uppläste samfundets ordförande helsningstelegrammer från studentföreningarne i Upsala och Lund. , Narpoka aotnarthingest — MM Ft MM CK Lö jr AT MD AN NE Fr Kr (YO AN LA RN BY Jr Zn AS VT Nn So