ning? Hvarför skulle du då nu få vara i fred? Har Du fått något särskildt privilegium på att få vara försvarslös och dock fri? Ingen stat har fått något sådant fribref; så länge historia funnits, hafva de små staterna endast genom ett väl ordnadt försvar kunnat i längden undgå att uppslukas af de stora. — Eller skola stormakterna hjelpa dig? Hvem bjelpte Polen? Hvem hjelpte Danmark 1864? Hvem hjelper i dag Frankrike? Och antag att segraren i dag uppsatte såsom fredens pris — ej Elsass och Lothringen, utan halfva Frankrike — hvem skulle ändå hjelpa detsamma? Ingen. Och då man icke hjelper det enda folk, som verkligen gjort något för friheten i Europa, som skapat ett fritt Italien, som ensamt velat bjeipa Danmark och Polen, som hejdat Ryssland i Orienten, — då man låter detta folk utan hjelp strida och blöda, skall man deremot hjelpa dig? Då man ej längre försöker utestänga den asiatiska invasionen från Dardanellerna, hvarför skulle man söka utestänga vare sig denna, eller den germaniska, från Bottenhafvet och Öresund? Men antag att du hade ett särskildt privilegium på att finna hjelpvilliga bundsförvandter: ingen skall dock anse mödan lönt att hjelpa dig om du ej i första hand visar att du förtjenar att bjelpas; har du deremot sjelf dömt dig och din frihet till döden, så skola ock stormakterna låta dig dö, ty hvarför skulle de söka rädda lifvet på den, som sjelf förklarat sig sakna håg och kraft ått lefva! Tvärtom: erkänner du dig sjelf inför Europa vara ett nytt exemplar af den sjuke mannen, så nog skola stormakterna komma til din sjukbädd, men icke för att rädda dig utan för att påskynda din hädanfärd och sinsemellan skifta qvarlåtenskapen; der som åtelen är, dit församlas ock örnarne.