dertill, vet en och hvar, och vår banvakt skyndar genast att bedja frantimret aflägsna sig från jern vägen, men damen protesterar. Banvakter, gom vid tjenstens förlusts är ålagd att, såvidt på ho: nom beror, förekomma alla öfverträdetser ar ut ärdade stadgar — och i förevarande fall var har så mycket mera manad att utöfva denna sin skyldighet, som han inom några minuter väntade ett jernvägståg — blir ifrig. och påyrkar i ttergiska och brådskande ordalag att den vefterrättliga damen utan dröjsmål må aflägsna sig från banan, men detta vägrar hon envist och bestämdt. Tiden går, vår, banvakt står som på glödande kol: han vet ej hvad han skall företaga Big: mundtiigen är han anbefalld att visa me , Som han mmer i beröring med, äl möjlig artighet och eftergifvenhet, men de skriftliga förhållningsTeglorna:; äro bestämda och tåla i ett så kinkigt fall som detta ingen jemkning, dessntom löpet den envisa och sjelfrådiga damen fara att Dlifva ska. dad eller dödad vid tågets ankömst, hvarföre slutligen banvakten tar sitt parti och fattar utan vidåre den er ger fruns knubbiga arm mellai Bina fasta näfvar och för henne mot hennea vilja bort från banan. Knappt var denna manöver verkställd, förrän tåget rusar fra förbi den retade matronans näsa, der hön atår och betraktar föremålet för sin vrede och harmas öfver den behandling bon fått vidkännas, och ej ännu viljande inse och erkänna att det varit en oafvislig nödvärdighet, som pålagt jernvågens vaktare denna motbjudande handgriplighet aflägsnar hon sig under hotelser att ställa banvakten till ansvar för det väld han begått mot henne. Och mycket riktigt kallas vår banvåkt kort derefter inför en rysk domstol och dömes — utan att hahs åsyna vittnen blefvo hörda — till åtta dagars fängelse, hvilket straff han under vår Julhelg lärer hafva utstått. Om och hvilke mer eller mindre ingripande mått och steg å finska jernvägsstyrelsens sida blifvit vidtagna för att skydda banvakten för Partisk bebandlir.g, vet ej historien att ofbtala. — En fransk tidning utgifves på citadellet i Spandau af franska fångar... Tidningen heter Prometkse och är försedd med illustrationer. Titel bilden framställer den fängslade Prometheus, på hvilken Jupiters örn hackar ut lefverh. Såsom Auteur figurerar en viss Moukial och bidrag för tidningen omnaa till La commission de la Causerie ä la Citadelle. Tidningen är hållen i humoristisk anda och uppgiften angifves vara att fördrifva tråkigheten; den vill causer å distance du beau pays de France, ou des petites choses, qui nous conternent å Vetranger et revivre enjfin av milier de cette vieille critique et gaiete Gauloise qui caracterise notre nation. Första numret af Promethee är metallografieradt och meddelar, utom en ledande artikel, en humbristisk uppsats: Naissance de Fromethee; vie: Ces pauvres Turcos, undertecknad AbdallahBen-Mohammed; Nos Thalers, med pennteckning; Le Prisonnier mourant, poem af E. B,; Röve Tun Lyceen af Cocorico, samt en rebus, också pennritning. Numret kostar deux et demi Gros.