iIikiund hade före sin alresa fran NOrrEölin ping skriftligen uppsatt en detaljerad berät-d telse, hvilken företeddes domstolen, men då ls: densamma, som mot slutet af det med henne! hållva förhör upplästes, nästan. till alla delar ., och i allt väsentligt, öfverensstämde roed den ly; af henne nu aflagda muntliga bekännelse, !b hålla vi oss till denna senare, hvilken vilse skola söka upptaga så noga som möjligt för9 att läsaren må på ett ställe hafva hela för-1, loppet relateradt, äfven om vi dermed utsätta a oss för att åter upprepa åtskilligt af hvad ia som funnits förut redogjordt i polisprotokol-d let från Norrköping. a Den muntliga bekännelsen var ungefär fölFå jande: 3 Eklund hade för omkring 3 år sedan, då hennes föräldrar bodde vid Hornsberg, gjort Gustaf He-lr delinz bekantskap. Hedelin var bekant med Ek-!g lunds broder, hvilken var arbetare vid Hornsbergs !g sockerbruk, helsade ofta på hos denne och sammanträffade nästan alltid der med systern Josefina. Hedelin bade under denna tid föreslagit Josefina giftermål. Samtidigt med detta förslag hade emellertid Josefina gjort bekantskap med Montan, hvilken lofvat att draga försorg om henne. Hon hade för honom ej något tycke, men hade funnit bonom snäll till en början... Då likväl detta förändrades blef hon ofta ond och ville skilja sig från denna förbindelse, men när hon fick tänka på saken, beslöt hon att uthärda med honom, emedan hon fortfarande beräknade att han skulle hjelpa henne. Sålunda gick tiden till 14 dagar före den dag, då mordet begicks, eller onsdagen den 9 Mars, då hon sammanträffade med Montan, hvilken vid detta tillfälle, efter att ha gifvit henne tjugu riksdaler, yttrade till henne att det icke vore värdt att mera tänka på de löften han gifvit henne. Eklund blef då ond och fattade den föresatsen att hon hädanefter skulle vara Hedelin och för honom tala om allt hvad som passerat henne och M. emellan. Till följd häraf ämnade hon uppsöka Hedelin och träffade honom hos sin broder, ifrån hvars hem de åtföljdes. De stannade emellertid vid detta tillfälle i förstugan ho3 brodren Eklund och der började samtalet från Eklunds sida. Hon omtalade då det förhållande som rådde mellan henne och en annan person, på hvilken hon var mycket ond och när Hedelin då visade sig,enträgen att få veta hvem denne var, svarade hon att on ej visste hans nånn, men beskref honom noga. Derefter skildes de åt för dei aftonen. Påföljande lördagsafton var Josefina hos sin brörock sammanträffade der ånyo med Hedelin, hvarefter de följdes åt derifeån och togo vägen framåt Piperska muren, allt under samspråk. angående den förnut omtalade, för Eklund ännn tillnamnet okända personen. Eklund var då mycket uppbragt och yttrade till Hedelin att hon visste ingenting så ondt som hon ej önskade den ifrägavarande personen,. Hedelin yttrade då, som Eklund trodde, mera skämtsamt än allvarligt: Skjut den skurken för pannan, hvarefter han uttalade sin önskan att kunna få se bonom, dertill Eklund svarade att hon nog trodde att detta skulle kunna låta sig göra. Derpå öfverenskommo de att efter söndagen följag åt ute för att kunna komma i tillfälle. att få se honom. Påföljande måndag eller tisdag — Eklund kunde ej påminna sig hvilkendera af dessa dagar — sammanträffade de på nytt och promenerade flere slag på Drottninggatan, likväl utan att den aftonen få se den de sökte. Dagen derpå förnyade de sin vandring och efter att ha gått å Drottninggatan en stund fingo de sigte på honom i grannskapet af Gamla Kungsholmsbrogatan. Eklund sade då till Hedelin: Der går han Åh, är det den der, den känner jag igen,, svarade Hedelin tilläggande: Jag känner svart sagdt igen alla menniskor,. Hedelin skulle deck ej ba namngifvit honom, men i fortsatt samtal yttrat att det vore en välförsedd man och att mau kuvde göra en god affär på honow.. Under förtgåugen ar deras samtal hade H. sagt: Om man skulle taga lifvet af honom derför att han har burit sig skurkaktigt åt? Eklund hade derpå svarat: Är du tokig, men hade ej käut någon fasa öfver den at H. uttalade hotelsen, emedan hon ej trodde att han menat så allvarligt. Samtalet fortsattes likväl om buru de skulle bära sig åt för att taga hans Jif och då Eklund frågat: Hur skulle det gå till? hade Hedelin svarat: Inom hus, på ett rum Ett par dagar derefter träffades de åter en eftermiddag hos Ekiunads broder och öfverenskommo att råkas samma dag på aftonen mellan kl. 6—7, hvilket också skedde. Vid detta tillfälle föreslog Hedelin att de, efter att ba tagit lifvet af Montan, skulle resa till Awerikaoch gifta sig der och rådde han E att till fullbordande af denna plan söka komma i enrum med mannen och skjuta honom. Härtill svarade Eklund: Jag kan inte skjuta. — Nå, 8å kan jag, då, genmalte Hedelin. Då E. uttalade sin fraktan för att åstadkomma buller, svarade H.: Bomullskrut gör ej något allarnij På domarens fråga genmälde nu Eklund att hon väl blef något förskräckt öfver demuppgjorda pla pen, men att hon likväl utan: betänkande gick in på att Montan skulie afdagatagas, ehuru hon tyckte att det skulle vara bättre ait strypa honom än att skjata. Har kuade-ni komma på den tanken? frågade ordförauden. -Härpå förklarade: Eklund, att hon för flera år sedan, vid 15 års: ålder, sett en person, som höll på att strypa sig, eburu detta försök till sjelftmord omintetgjordes genom: till kommande personer. Hon beskref vidare huru detta försök tillgått och påstod att minnet aflf denna händelse ledt benne-på tanken ått Montan f skulle afdagatagas genom strypning. Hedelin gil-li iade äfven förslaget om strypning och sade, enligt!n Eklunds berättelse: Det-blir brasocek dårkan du j göra det sjelf; hvartill: E. svarade: Nej, tack! skall du ha, då kanske ban stryper tig i:stället:s !j Slutligen öfverenskozamo de att Eklund skalle locka M. till ett möte i enrum och dit skulle;Heåelin på ett-gifvet tecken inkomma -ochsverkställa dådet. Hedeiin och Eklund fåkades under de påF följande dagarne flere gånger uten att egentligen !t samtala i ämaget. Eklund mötte också under del!g närmaste dagarne några gånger Montati, men eburu i a hon ej lade det ohyggliga i mordplanen. särdeles fi mycket på sinnet, förmådde hon dockickesatttillI h tala honom förrän på tisdagen den 22, eller dagen I u före mördets begående, då hon mötte bonom på !g Barnhusgatan och då, efter hvad förut rf s berättadt, stämde mötet med honom till följ: dag vid 7-tiden i hörnet af Gamla Kungsbolms-! fi brogatan och Drottninggatan. Detta möte aftalade;ia Eklund med Montan i fuilt uppsåt att sätta mordlonen i verket. Följande dag, onsdagen den 23: Mars, mellan kl. 10—11 f. m. gick Eklund, lugn; till sitt yttre, men inom sig mycket upprörd, till; Lovisa Eriksson och skret den förr omnännds: biljetten till Hedelin af innehåil att han. skulle komma dit för att muntra upp dem. De sammanträffade först kl. 4 på e. m. hos Lovisa Eriksson, avnnade der omkring en timma och följdes derpå åt ut; dröjde i förstugan, der Eklund omtaläde att hon stämt möte med Montan vid 7-tiden och Jemnade Hedelin snöret; hon beskref. noga rummet i huset J4 8 vid Hötorget och derefter öfverenskormnmo de om öfriga detaljer. Eklund skulle derefter gå bem för att kläda sig.och ,sedan tillsäga Hedelin, som då-skulle vara färdig att följa henne på afstånd. Eklund forifor.sin beråtte!se, och svarade på ordförandens fråga att, när kon skildes från Hedelin, kände hon sig mycket arolig, men var likväl fast besluten, att icke afstå från planen, Härefter meddelade Eklund i öfverensstämmelse med sia i Norrköping aflagda bekännelse hvad som : försiggått från den stund M. och hon möttes in-; till kl. 9 på aftonen, då hon efter hvad förut blif-! vit aftaladt infaon sig i hemmet hos Hedelin och då bad honom följa Big hem. Dervid säger Eklund att det skulle ha tillgått sålunda stt när hon kom inom dörren till Hedelins bostad, mötte hon:g dennes moder, med hvilken hon samtalade, Men ip att Hedelin genast vid hennes inträde och innan hoc bedt honom följa sig hem, stigit upp från I SK JM a mä RA TA ER he ov py er ÖR OO ÄR rt kd OM 0 AA OT tt DÖ ER KR VR fr OK rr OÖ RM DS HN HH ÄRM tä ÅN ND 0 to Ae rt kr AA AA AE yr rr br fr RN fd RJ RR jr RN BE TN En BA för ft bn BN Jr ga för et je MN DM SD DD ÖL ww Kr OR Ho be