Loo re Vv , YIDEMEL OM HCRCCG Sväillged SKall kunna iokera hela vår kust, och isynnerhet torde detta blifva svärt för honom i afscende på vestkusten af Norge, hvarföre vi äfven rader ett krig kunna hoppas att derifrån hafva förbindelse med den öfriga verlden, De fördelar, man under sådana omständigheter kan hafva af en jernväg, sådan com den ofvannämnda, torde vi ej bahöfva vidare utveckla; de äro i ögonen fallande för hvar och en. Vi komma dernäst — vi anhålla om tillgift hos svenska folkets repre;sentanter — till det olyckliga besiutet om Salabanan, hos hvilken vi — så gerna vi det ville, sedan beslut en gång blifvit fattadt — icke kunna upptäcka några fördelar i. militäriskt hänseende, andet det en jernväg råa Thoreberg öfver Enköping och Westerås till Köriog med en förbindelseväg till Gefle—Dala-jernvägen såväl i afseende på Stockholms som hela Mälaredalens försvar är utaf en så framstående och erkänd betydelse, att den ensamt sf denna orsak berdo enläggas, äfven om Sala-banan skulie komma till stånd. Vi anse oss visserligen ej i detta kNue böra ånyo uppräkna alla de skäl, som medan i militäriskt hänssende blifvit anförda för en jernväg från Thureberg öfrer Enköping till Westerås och Köping, men kunna dock ej afhålla oss ifrån att fästa uppmärksamheten derpå, att, då Mäleredalen är en af de allra naturligaste operationsvägarne, en fiende eger in i landet, vi ätven på denna wäg måste ställa oss emot honom, ehvad en Jernväg finnes i Mälaredalen eller ej, emedan vi icke kunna beröfva oss fördelen af det flankstöd, som Mälaren skänker, och emedan vi icke kunna beröfvs oss de förbindelser, vi på denna sjö kunna ega, samt sutligen emedan Vi icke heller kunna berötva ess fördelen att öfver Aspän eiler Qvicksund operera på hvilkendera af Mälarens sträder, som för oss kan synas förmånligast. Att allt detta i väsentlig mån underlättas af en längs Mälarens norra strand löpande jernväg, som vid Köping sinter sig till det allmänna jernvägsnätet, likasom det skulle underlättas af en jernväg längs den södra stranden, behöfva vi icke vidare utveckla, ty med den mumera erkända ioflytelse, jernvägar ega på Ikrigerörelser, taller detta af sig sjelf. Att en sådan jernvägssträckning, som den vi här omnämpt, genom dess af vattendrag skyddade Jäge, äfven skulle hafva ett betycligt inflytande på såväl Stockbolms som heia Roslagens försvar, torde väl ej heller beböfva mågon vidlyltig bevisniog. Vi anse 083 endast böra fästa uppmärksamheten derpå, att trakten från Grisslehamn till Norrtelge är den, hvarest det vå hela kuststräcksn från Stockholm till Geflo är svårast för vår flotta att hindra eu fiendtlig landstigning, emedan segeiled.n är alldeles öppen och försvaret icke gynnadt af fracnför liggande öar och skär, Hvart skall den svenska styrka, som träder emot en härstädes landstigen fiende daga sig tillbaka, om det blifver nödvändigt? Jo, föret i riktning på Stockbolm och sedan längs Mälaredalen. Detta är uti 99 fall af 100 så gitvet, att vi icketro, det nå-) gon vill och kan bestrida det. Men om sål är, så blicver ock jernvägen ötver Ujsala och Sala af noll och intet värds för vår egen armå, under det en je.nvög ö:ver Tbureberg och Möping kan göra den de bästa och värder?gaste tjenster. 3 Skulle ett armåläger eller en fästning, såsom vi antydt, komma att anläggas uti trakl. ten rmelian Hjelmaren och Mälaren, t. ex. omkring Eskilstuna, om terrängon dsromkring befiones lämplig, så bör alltid en jarnväg öfver Qvicteuad förbinda de båds baporna norr och söder om Mälaren; och äfsen utan ett sådant armeläger kan en sådan förbindelse-jernväg blifva till stor nytta för försvaret af Mä!aredalen. Att Carlsborg medelst jernväg bör förbindas ned vestra stambåvan torde knappast behböfva omvämrnas. I i hafva pu kommit till slutet af våralj nyårebetraktelser, för hvilka vi anhålla omji ett välvilligt bedömande. De äro fiårestaf-j: vada af en fast öfvertygelse, att svenska fol ; ket både bör och kan försvara sig, och af en i bestämd visshet, att stora uppoffringar måste ; göras, om försvaret skall blifva så kraftigt! som det verkligen behöfver vara. De äroj!l tessutom framkallade at de verldsbistoriska ! tilldragelser, som för närvarauda pågå i Eaj i 1 I 1 1 ( 1 ropa. Det kan inge: uppriktigare än viön-l; ska, att landet fortfarande måtte :å njuta af fredens välsignelser, men vi kupna derföre icke vara nog dåraktige att icke inse, det de förenade rikena måste uppvakna ur dan långa och sköna säkerhetssömn, i hvilken de snart uti 60 år varit invaggade. Eiler kan man verkligen föreställa sig, att det tyska natio-) nalitetsoch enhetssträfvandet, hvars grund-l1 orsak är behofvet ef ett starkt och enigt ; Tyskland till Earopas skydd mot Rysslands växands makt, ej äfven skall hafva till töljd en sammanstöt med denna makt — ett krgj; af ännu större proportioner än det nuvarande, i och ett krig, som äfven kan komms. ett svänga li sin blodiga flackla öfver våra Jlandamären?)! Och ve då öfver oss, om vi ej i tid förstötti; att göra de nvödvändiga uppoffringane för; vårt försvar! Läsa vi ej dagligen uti tidnin-4 garne, huru Frankrike — detta rika och mäkII tiga Frankrike — suckar under bördan af de s tyska härarne, huru fälten förirampas eler I! stå obesådda, hura städer och byar off-es ät il lågorna, och huru landets invånare skjuas!; såsom missdådsre derföre att de söka värna!t det dyrbaraste de ega på jorden — sitt äl1 skade fosterland! Vi kunna protestera emot2 ett eådant krigföringssätt så mycket vi vilja; i vi kunna fylla våra tidningsspalter med ut! gjatelser af de mildaste och bumanzste känsior; det tjenar allt till ingenting! Komirer kriget en gårg till våra trakter, så kommer: det ock med alla dess fasor; det kommer med eld och blod på samma sätt som pu i Frankrike! Nåd och barmhertighet stå ej Få dess favor, utan död eller underkastelse! Och emot allt detta hjelper endast ett medel — elt flis; i vapen, som är fullt rustadt och beredt att uppjaga striden, men detta medel hjelper ofelburt. a ERIGER j