Article Image
ed om alla Kunguga Degrafpingar, Kronluar och riksdagsöppningar under de senaste rettio åren samt har många gånger, när äderleken det tillåtit, fått se Riddarholms;yrkan invändigt, den riktigt svarta Ridlarholmskyrkan, som i många Herrans år ibehöll sorgdrägten efter högtsalig Carl Joan. Nu har man tvättat bort kimröken rån hvalfvet, ty pu har man icke fera näon aktning för det heliga Hvad Forsberg dock icke förmår, det är tt förskaffa tant Beata en. inbjudning till jarlsbalen. I är kan det vara likgiltigt, oen under vanliga förhållanden är det belagligt. Detta är kanske den enda omstänighet, som kommer tant Beata att önska vinnans likställighet med mannen. Hara mänga karlar utan den ringaste örtjenst få icke vara med på hofvet., har ant Beata mer än en gång yttrat till mig, vilken dock icke har anledning att på nåot sätt känna mig deraf träffad. Jag vet tt om jag får lefva och stiga i graderna, å kommer jag också med. Här går allting fter anciennitet, hvilket gör att det går orlentligt till. Skulle man någon gång glömma tt den eller den inviterade aflidit för några x sedan, så betyder det föga. Man kan ja rara säker på att han icke infinner sig för tt ställa till krångel. Värre vore, om nåon lefvande förgätes, men det händer icke I Frankrike fördes, under det andra kejsardömet, bok öfver de personer, som voro möjliga att bjuda till hofesterna. När man nu börjat rifva i de kejserliga papperen, har nan hittat på en sådan, ganska kuriös bokföriog. Hvarje person, som kunde ifrågakomma att inviteras till Tuilerierna och isynnerhet till kejsarinnans måadagar, hade sitt särskilda konto. I hans debet infördes allt mindre fördelaktigt man kunde bafva fått veta om honom, isynnerhet om han visat tecken till sjelfständighet, om han umgicks med personer, som voro illa anskrifna och fallna för att kriticera det kejserliga systemet. I credit noterades personens goda egenskaper, först och främst hans dåvouement och om ban föraktade de liberala ideerna Voro beloppen i debet större än i credit, blef personen icke inbjaden det året, men då konto kunde visa helt andra poster ett annat år, så hölls bokföringen ständigt öppen. En fransk tidniog har offentliggjort utdrag ur en sådan hufvudbok från 1860, förd af grefve Walewskis egen hand, och man finner der många kuriösa anteckningar, isynnerhet rörande franska litteratörer. I någras debet finnes upptagat personens medellöshet, i andra att han icke har hederslegionen, i somligas att han är af en bizarr karakter., som ej ännu närmat sig det rådande systemet. För Auguste Vitia, seder:nera hufvudredaktör för den kejserlige Constitutionnel, fiones noteradt, att han på karakterens vägner är föga välkänd, men det tyckes icke hafva uppvägt hans credit, som bestod af åtskilliga kejserliga egenskaper. Paul de Baint-Victor, den mycket talangfulle författaren och i många år värderad teaterkritiker i Presse, befanns deremot omöjlig för kejsarinnans måndagar. För Victorien Sardon finnes i credit: talangfull dramatisk författare, regelbundet lefnadssätt; i debet: bizarr karakter, gift med en modehandlerska. Theodor Barrid-e, dramatisk författare, stor talang, förträfflig uppfostran, hvilket allt motväges af beskyilningea att lefva dans la boheme, d. v. s. icke så alldeles ordentligt, som dock åter i sin tur balanseras af att han var dekorerad. Han ansågs alltså möjlig. Saintine, den ryktbare författarenjtill Picciola, var för gammal att bjudas. För DEonvery, den bekante teaterförfattaren, stod annoteradt invitation delicate åä faire, och hans conto tycktes icke våra afslutadt. Att en hel mängd författare icke ens hade något konto, kan man väl förstå. Det kunde väl icke komma i fråga att bjuda en Henri Martin eller, ännu år 1860, en PrevostParadol, knappt en Edmond About, fastän den sistnämnde redan då var dekorerad och ingalonda fiendtlig mot kejsardömet. Icke ens alla af franska akademien hade ett folium i den stora boken. Men huaru var det med fruntimmerna? frågade kusin Selma, hvilken ända dittills under min berättelse iakttagit tystnad, ifrigt sysselsatt med att sy. Jag tror hon nu åter börjat sy linneplagg för religiösa ändamål, såsom tant Beata kallar det och som lär vara för missionsväsendet i östliga Afrika, Min kusins åstundan att göra något nyttigare, hvilken tycktes blifva af stark och allvarlig natur efter högskolebazaren förra våren, har ånyo nedtystats af hennes mor, som icke finner det påssande att en embetsmans enka och dotter skola försörja sig med sina händers verk. Selma tyckes likväl ej ha uppgifvit sina planer, fastän hon icke vill sätta sig i opposition mot sin mor, men emellertid förgår tiden, och snart är hon ej mera en så alldeles ong flicka. Hos tant Beata är det ytterst knappt, att icke säga torftigt, och det tå jag dricker en gång i veckan är egentligen icke annat än vatten, som gått igenom en tåkanna, i hvilken det sannolikt ej på länge funnits ett tåblad. Huru var det med fruntimmerna? frågade Selma. Jag kunde ej svara på den frågan. Så vidt jag vet, har man ännu icke päträffat någon bokföring öfver den franska kejsarinnans qvinliga iobjudna. En sådan hade kan. ske varit at minst lika stort intresse. Med anledning deraf kom jag i en rätt liflig dispyt med min vackra kusin. Den flickan har sina åsigter för sig, tyckes det, och de kunna stundom göra mig riktig ängslig för hennes framtid. Hvad skall det blifva af henne, såvidt hon icke får ett postkontor, hvartill ej ringaste utsigt finnes? Det är besynnerligt att mor och dotter kanna vara så olika. Jag har ej tillfälle i dag att referera min dispyt med kusin Selma, men måste dock berätta ett par drag som äro högst karakteristiska, tycer jag, och bidrager till kännedomen om vår tids qvinliga ungdom. Tror du iate att jag kan få guldmedalj att i högblått band bäras å bröstet?? frågade min kusin. Det tror jag knappt, svarade jag helt uppriktigt, men kanske mindre artigt, än som passar för en hygglig slägting. Jag menar inte nu straxt, återtog Selma, ty nu får jag ingenting annat än evangeliska fosterlandsstiftelsens välsignelse och möjligtvis några små föga uppbyggliga uppbyggelseskrifter för att jag syr linneplagg åt hedningar; men om tjagu år härefter. Har man inte nyligen a RO AA je Jr fär Br hä a no ms mn

24 januari 1871, sida 4

Thumbnail