jaja, det för våra förhållanden bista, hvårörutan afseende måste fästas på hvad den venska induestrieå kan hinna åstadkomma. Frih. Åkerhjelm uppträdde uteslutande för stt genmäla hr Hedins yttrande på f. m.röende regeringens förhållande i den Sorgligt yktbara Posttidningsaffäret, och han gjord2 letta på ett Bält, som bidrog att föra deattan vidare in i den personligt-polemiska iktning, i hvilken redan hr Lindströms yttande hade något litet ledt den in. Han an. åg regeringen ba gjort hvad som bort göas då hon ihågkom att hon representerade tt litet folk, som vill upprätthålla sin neuralitet. I ett sådant land borde represenanten äfven väga sina ori litet mera än dernalisten som skrifver för aftonens publik, och icke för den tvifvelaktiga äran att få sitt namn nämndt itelegrammer till utlandets idningar bland nyheter från Moldau—Valachiet eller Lippe—Detmold utslunga utnanrande ord. Tal. ordade vidare om frinetstidens minnen och om den omsorg 1809 irs män haft, att sfverlemna ledningen af 1trikespolitiken åt regeringen ensam, Hr Hierta förde åter talet tillbaka på anslagen till försvarsväsendet, inledande sitt yttrande med den från detta håll anmärkningsvärda förklaringen, att något måste göras ör försvaret såväl med hänsyn till ställningen som ifven derförutan; men frågan vore om detta skulle utgöra ett skäl att bevilja allt hvad regeringen begärt. Tal. hade funnit äfven iberala organer taga i med någon hetta och ikasom vilja proskribera dem som ej ville vifalla regeringens förslag. Vore det bevisadt, sade han, att vi i morgon dag eller den närmaste framtiden skulle blifva anfallna, då vorde man ej tveka att bifalla; men hade nan otsigt att få något rådrum, borde man aga sig betänketid. Då den ärade ledamoen med detta yttrande måhända hedrade vårt blad med en liten polemisk anspelning, skola vi tillåta oss att svara, att vi visserigen icke yrkat, att representationen skall utan pröfning bifalla regeringens förslag. men att vi befara, att om man skall År0ja med att vidtaga de åtgärder, 2s:7 må anbes behöfliga för försvaret. vatilldess man får klart för sig att m37 skall blifva anfallen i morJon dag. sa blir det helt säkert något sent. Den. fasta tillförsigt till de fredliga utsigterna, hvilken hr Hierta så ofta uttalat då försvarsfrågan varit å bane, förnekade sig ickt heller denna gång, och han lyckades äfven nu ur situationen framdraga skäl för sin öfvertygelse, att inga förvecklingar äro att befara, som kunna för oss innebära något hotande. De nu kngförande makterna utmatta sig så, att de ej kunna önska ett nytt krig, och alla andra meakter sösa äfven undvika ett sådant. Har Ryssland några eröfringsplaher, så afse de Turkiet, och dortiti fann tal. en garanti ast dentiö makt ej på samma gång skulle vilja vända sig på annat håll! Hufvudsumman blef, att det ej kunde vara så brådskande med afgörandet. Då regeringens förslag afsåg åtgärder, som skulle vidtagas under loppet af ö å 6 år, låge deri ett bevis, att det ej var fråga om någon öfverhängande fara. Man kunde derföre taga sig tid, och medel till de föreslagna anskaffningarne kunde man till en del bereda genom besparingar på — anslagen till vapenöfningarne ! För öfrigt anhöll han få veta, om ej bakom den begärda summan för Carlskronas beföstande låge en änn större stimfhå. Hr Hedin besvarade med stor polemisk skärpa hrr Åkerhjelms och Lindströms an-. fall och vände sig äfven mot utrikesministerns yttrande, att ett försök att bevisa inför utlandet att regeringen ej vore ansva-! rig för Posttidningens innehåll vore en sofism till hvilken: han, utrikesministern, ej ville nedlåta sig. Hr Hedin ansåg dock, att ett sådant försök blifvit gjordt genom den i P. T. införda förklaringen rörande bladets ställning, hvilken väl varit afsedd för utlandet, ej för den svenska allmänheten. Tal. hade, sade han vidare, ej berört någon regeringen förbehållen fråga rörande den yttre politiken då han tillåtit sig fråga om det kommit så långt, att Sveriges regering skall rörande en inre angelägenhet först rådföra sig i Berlin. Han erinrade för öfrigt derom att icke alla frihetstidens minnen voro så sorgliga, som en talare förmenat. Det något pinsamma intrycket af den bittra personliga polemiken mellan hrr Åkernjelm, Lindström och Hedin utplånades genom en muntrare stämning, som framkallales af hr Törnfelts origineit komiska framställning af sina tankar i dagens stora fråga. Republikanska funderingar finnas nog, jojo nen! Med deras realiserande kommer det lock nog att dröja. Emellertid undrade tal. tt man ej spårade någon benägenhet till uppffring från dem som riskera mest. Om lanlet eröfrades, förlorade nationen sin sjelftändighet, men för dynastien står kanske lå ej något Wilhelmshöhe till buds! Detta ille han yttra i konuogahusets eget intresse. Ivad tredje artikeln — tredje hufvudtieln rättade sig talaren — anginge, så trodde an att dyra diplomater voro onödiga punera då traktaterna ej bållas i helgd. De unde mycket väl ersättas genom simpla Iragomänner,. Kostnaderna för diplomaerna borde i stället användas till försvarsräsendet. Hr Palander yttrade slatligen några ord m Carlskronas försvarbarhet, och åberopade lerom ett utlåtande af nuvarande sjöminitern, hvilket förklarade Carlskrona till följd f platsens naturliga företräden kunna förvaras med ojemförligt mindre kostnader än n mängd uppräknade örlogshamnar i Europa. Jess befästande vore dessutom af vigt ickel ndast för flottans skull, utan såsom en till-!. yktsort för kofferdiflottan och såsom en anra station för minflottiljen, hvilken talaren : nsåg i stånd att fullkomligt hindra landstigingar på våra kuster. Till kompletterande af våra notiser om utkottstillsättningarne böra vi nämna, att sean hr Thyselios afsagt sig den honom tillelade plats i lagatskottet, första kammaren i går vid nytt val utsåg hr Nordström, hvilj en dock jemväl afsade sig förtroendet. Vi nse oss böra omnämna, att hr Thyselios wotiverade sin afsägelse med en utförlig redo. örelse för de hinder, som hans embetsutöfing lade i vägen för utöfningen afledawmot. kapet i lagutskottet. Hr Thyselii framställ!!