ÅA TJ SBTTT på ATUBIarDe Kao, socker, tobak och bränvin, Han inlade för öfrigt i sitt yttrande en protest emot de i br Mankells anförande förekommande antydDingarne, att de medborgareklasser, som ej ega fullständiga politiska rättigheter, skulle till följd deraf vara mindre redobogna att deltaga i fäderneslandets försvar. Hr Åstrand betecknade detta såsom en skymf midt i Ansigtet på den fattiga klässen. Hr Key, som derefter uppträdde, tog sig, af yttrandet i trontalet om den yttre politiska ställningen, anledning ifrågasätta behöfligheten af ett hemligt utskott, som kunde erhålla meddelanden rörande ställvingen, så att riksdagen kunde få en föreställning om, antingen trontalets yttrande hänförde sig blott till de allmänna anledningarne till oro — i hvilket fall det kanske var väl mycket agressivt — eller till några speciella sådana, — i hvilket fall det sade för litet. Exc. statsministern för utrikesärendena, grefve Wachtmeister föranleddes häraf uppträda och förklara, att då i trontalet yttrades, att anled-: ningar icke saknades att befara krigslågans vidare kringsiggripande, så menades dermed ej, att man tror sig veta att andra makter ämna inblanda sig i det pågående kriget; men då detta krig uppstått af en så obetydlig anledning, som väl ingen skulle föreställt sig kanna medföra ett sådant resultat, kunde det väl befaras, att i en tidpunkt, då så många bränbara ämnen äro hopade, ett nytt krig kan uppstå af lika obetydlig anledning. Under det nu pågående kriget hade visserlien vår neutralitet icke blifvit kränkt, och ingen af de krigförande bade sökt locka oss att öfvergifva densamma, men man känner ej hvad som i detta hänseende kan inträffa under det nya krig, som kan uppstå. Att Sveriges och Norges regeringar och folk önskade bevara neutraliteten vore otvifvelaktigt; men man har under det nu pågående kriget sett, att äfven makter, hvilkas neutralitet är garanterad, såsom t. ex. Belgien och Schweiz, sett sig föranlåtna att för dess upprätthållande företaga rustningar och att dertill använda medel vida utöfver det belopp, som här blifvit af K. M:t begärdt, och de torde derförutan icke ha lyckats att bevara densamma. Om nu i ett möjligen blifvande krig skulle komma att inblandas makter, som vore mera intresserade att draga oss ur vår neutrala ställning än Tyskland och Frankrike varit, så vore det oförsvarligt att ej vara beredda att försvara den. Med anledning af yttrandet i trontalet, att traktaterna icke omgifvas af samma helgd som tillförene, erinrade h. exe, om 1852 års fördrag, genom hvilket sju makter garanterat Danmarks integritet. Hvem af dem försvarade den väl då den hotades? Och den fyra år senare afslutna traktat, som ordnade Turkiets ställning, hade, enligt hvad den ryske statskanslerns cirkulär nyligen erinrat, flere gånger blifvit kränkt, mest, i talarens tanke, genom den nya ställning som blifvit beredd Moldau och Wallachiet, och hvarigenom dessa premisser torde komma att i Turkiets historia spela Schleswig-Holsteins roll. Väl vore icke alla traktater förtjenta af att bibehållas; många voro riktade mot folkfriheten och tidsandan, och om de öfverändakastades vore de sitt öde värda; men då förhållandet emellertid vore, att de ej omgåfvos af samma helgå som förr, och då den nya statsrätt, soza mången önskade och hoppades på, och hvilken skulle tillåta folken att sjelfve bestärama öfver sina öden, ännu icke kommit till stånd, så återstode för stater af andra ordningen endast två saker: för det första, att städse proklamera sin rätt, och för det andra att tillse att de ega medel att försvara den. Så hafva Belgien och andra stater i samma ställning förtarit; så borde äfven Sverige och Norge göra. Det mannamod, den fosterlandskärlek, den höga ståndpunkt i sedligt och religiöst hänseende, som Sveriges och Norges folk intaga, gåfve anledning förmoda att de ej skola sky de uppoffringar, som fordras för bevarandet af deras frihet och sjeifständighet. Hr Lindström fann de anmärkningar, som blifvit gjorda mot propositionen, mera vara anfall, riktade mot ministerbänken, än försök att utreda och upplysa. Han upptog till bemötande åtskilligt Rd hvad som under öfverläggningen hade blifvit anfördt, hufvudsakligen af grefve Sparre och hr Hedin, hvilkas yttranden han likväl ofta syntes hafva icke så alldeles riktigt uppfattat, såsom då han talade om att den förre begärt 300,000 rdr ptill skänks för att åtaga sig att ordna jernvägstrafiken, eller då han antydde att den senare skulle ha satt ifråga att dynastien kunde undvaras.. Mera på sak gingo hans erioringar, att man ej kunde göra försvarsväsendets ordnande beroende af sådana svåra och tidkräfvande problemers lösning, som t. ex. embetsverkens reorganisation, och att man 2) borde anklaga regeringen för bristande initiativ derför att hon ej kunde på en gång ramlägga förslag rörande alla de ämnen, som lifvit vid en riksdag bragta å bane, att icke ala om alla de hugskott, med hvilka enskilda individer framkommit. Regeringen hade vid denna riksdag lofvat icke blott det stora förslaget om landtförsvarets ordnande, utan ifven framläggandet af grunder för den alla så nära rörande fattigvårdslagstiftningen samt örslag till ändring af 72 R. F. Blefve blott dessa frågor bragta till lösning vid denna iksdag, ansåg hr Lindström det vara nog ör en gång. Med afseende å fente hufvuditeln ställde sig denne talare på deras sida, om ansågo för litet varaRbegärdt för sjöförsvaret. . Sjöministern frih. Lejsnhufoud upptog till vesvarande de aninärknipgar, som blifvit gjorda Dyssnämnda riktning. Regeringen hade anett sig böra sätta landtförsvaret i främsta ummet, ty hvilka ansträngningar vi än gjorde ör flottan, kunde aldrig en makt af andra rdningen, sådan som Sverige, vara genom lensamma betryggad mot anfall inom sitt omåde. Regeringen hade äfven haft till ögonnärke att ej upptaga större lån än som kunde Vf den nu lefvande generationen betalas, ty nenivgen vore ingalunda, såsom några talare ade sagt, att kasta bördan på framtiden. trängt taget vore icke heller så litet bejärdt för flottan som det vid första påseenlet syntes, ty Carlskrona bhörer till flottan ch af hvad som beslutes med afseende å less befästningar, derpå beror hvilket öde lottans organisation skall få. Tal. framhöll ör öfrigt vanskligheten af att uppgöra någon