den kongl. propositionen i sin helhet, hufvud-)s sakligen gående derpå ut ett visa, att regeringen uraktlåtit begagna flere utvägar, som stodo till buds, för att åstadkomma besnaringar. Medel till försvarsväsendet börde beviljas, men tillgångar dertill borde man till en del åtminstone bereda sig genom att min: ska onödiga wtgifter. Särskildt påpekade talaren åtskilliga i hans tanke onödiga tjenster, sem kunde indragas och andra sådana, hvilka vore alitförj rondligt afiönade. Betydliga besparingar kunde, bland annat, åstadkommas på jernvägstrafikens stat. Tal. hade en gång påstått att utgifterna för jernvägstrafiken kande nedsättas med 1 million. En minskning af 700,000 rdr hade redan verkligen egt ram, men det återstode ännu 300,000 rdr, som kunde sparas. Ge mig dessa 300000 rdr så skall jag tiga sedan!, utbrast härvid tal., hvars töredrag efter hand antog en karakter, som framkallade allmänt löje — något åtlöje måhända också — hvil-: ket syntes mycket fägna talaren och tydli-( gen eggade honom till bemödanden att gifva ny näring åt denna stämning i kammaren. Hvad som härunder lar i sak, var ett yrkande på jernvägsbyggnadsstyrelsens afskaffande — den hade genom siva beräkningar rörande norra stambanan, som den nu ville byggs för 2 millioner rdr billigare än förut beräknats, tillräckligt ådagalagt sin oefterrättlighet —; framhåliandet af olämpligheten af låneutvägars anlitande för medels anskaffande; uttxiandet af betänkligheter mot upptagand. samtidigt af två lån; samt för-s ordan get af tobaksskatt och förhöjd stämTelpappersafgift såsom utvägar att anskaffa medel till försvarsväsendet. Slutligen bad talaren att få säga något om sig sjelf, ehura — anmärkte han ursäktande — det i är ett dåligt ämne Han började häretter, med att omtala hurn det ständigt frågades,; då talaren yrkade någonting: Hvad vill han? ; Har han något syfte med jernvägar nu igen? oMin jernväg den bygger jag, och ämnar ickel: 4 j ; 4 4 AR LA In 2 Hr ot VA ÄR ok ME AR SPGIRKONT, PRIS AG tigga er!, utbrast härvid talaren, och tillade att hvad han ville det var att gagna sitt fosterland, att i en kritisk tidpunkt blifva den Gambetta, som försvarar de stridiga opinionerna! Han ordade sedan vidlyftigt om sin. ställning såsom förtroendeembetsman; att han kanske kunde anses ha öfverträdt det rätta och det passande då han uppträdt mot regeringen, och att han kanske hade bort först afsäga sig sitt embete. Man hade likväl sådana inteckningar i honom i den ort han tillhörde, att han ej kunde förmå sig att! lemna den, men han underkastade sig följ-. derna af sitt uppträdande. Slutligen uttalade! han den åsigt, att regeringen ej kunde administrera med oafsättliga embetsmän. De blefvo blott lata ech frondörer. Statsrådet frih. Lejonhufoud upptog till besvarande åtskilliga af gretve Sparres anmärkpiogar rörande besparingar, som denne ansett ha kunnat vidtagas, och statsrådet Bergström bemötte samme talares yrkanden på tjeosteindragningar och hans anmärkningar rörande jernvägstrafikoch byggnadsstyrelserna. Då grefve Sparre ånsett att 12 tjenstemän i justitiedepartemientet voro obehöfliga, så ville talsren -eriora, att dessa tjenstemän sitta med fallmakter och således icke kunna sfskedas. Huruvida de voro umbärliga ville talaren icke yttra sig om, men han erinrade, att många funnos i kammaren com ansågo att också landshöfdingarne voro oum. bärliga, och kanske hade den åsigten lika mycket skäl för sig som grefve Sparres rörande tjenstemännen i justitiedepartementet, Hvad engick yrkandet på besparing af EE 300,000 rdr å jernvägstrafikmed, hade grefven fått sin vilja fram och ändå litet till, ty trafikstyrelsens berättelse för 1869 visade att utgifteroa understigit hvad i staten beräknats med icke mindre än 446,191 rdr 11 öre! Att kostnadsberäkniugarne för norsa stambanan blifvit nedsatta berodde dels derpå, att banan enligt den nya beräkningen blefve i flere vigtiga afseenden sämre, dels derpå att den äldre undersökningen varit ofullständig och daterade sig från flere år tillbska. Hvad embetsmännens afsättlighet beträffade, ville hr statsrådet nu icke derom yttra sig, men derom vore han förvissad, att afsälttligheten ej var tillräcklig att förekomma utbildandet ef frondörer! Hr Hedin trodde att regeringen ej hade,l såsom hon bort, sökt bereda tillgångar tilll. utgifterna för försvårsväsendet genom att utesluta utgifter, som kunnat undvikas och ge-l. nom att åstadkomma besparingar der sådana! kunnat ske. I förra hänseendet påpekade kan, att med anslag till enskilda jernvägar! bort: denna gång anstå, helst man bordej söka undvika, att jernvägsstriderna förrycka försvarsfrågans behandling. I afseende åbesparingar, trodde han sådana kunna åstad-: kommas isynnerhet på första och tredje hufvadtitlarne. Då alla manades att göra 2 l offringar för försvaret, men. inga inskränkningar ifrågasattes på första hutvadtitelns: anslag, nödgades man ifrågasätta om försvaret vore ett intresse biott för daglönaren, men ej för innehbsfvaren af ett kungl. apanage. Det vore dock lättare för ett folk att undvara ett kungl, hus än tvärtom. Sina åsigter om den löjliga humbug hvartill anslagen på tredje bufvadtiteln användas, komme talaren att framdeles utveckla, men han trodde sig nu böra fästa uppmärksamhet på vigten deraf att i deana allvariiga tid landet eger en verkligt ledande regering. Han framhöll flera bevis för den åsigt, att regeringen icke pu intoge en sådan ställniog. Slutligen riktade tal. ett skarpt anfall mot statsministern för utrikesärendena med anladning af den för landets värdighet! :