ej utöfvat något egentligt inflytande på lite raturen; enär deras verksamhet varit inskränk till filologiska arbeten, utgifning af folkdikte och författandet af läroböcker. Härtill kom ma fenomanernas stridigheter i åsigter, nå got som naturligtvis försvårar deras verk samhet. Så t.ex. hafva nyare forskare visa att den gamla fioska bibeln med dertill hö rande andaktsböcker äro författade i en vid mera svenskartad och uppblandad språkforn än de äkta folksångerna, hvadan de riktig renhårige ifrarne vilja omarbeta dessa böc ker i öfverensstämmelse med de språkformer som ännu blomstra i karelernas mest aflägsn: bygder, och en psalmbok sålunda omarbeta utkom icke längesedan, men mycket tvifvel aktigt är att folket verkligen tillegnar si dylikt och, som förf. uttrycker sig, kanski erfordras den--kejserliga-maktfullkomligheten för att hos bönderna intvinga det rätta språk: liga fosterlandssinnet. Bland öfriga introssanta afdelningari dess: reseskisser kan framhållas:teckningen af lif: vet vid Hvita Hafvet, Karelstranden8 kolo. nvisation m. m. Synnerligen roandeär skil. dringen af Kola, dess forntida öden och nu: varande antediluvianska förhållanden i-kom. munikationer, polisförordningar och dylikt ett sällskap köpmän, som på genomresartill Norge besökte Kola, qvarhöllos der i vecktal för att få sinä päss viserade och redde sig slutligensålunda, att hela karavanen er vacker tatt satte sig i:-slådorna och for.åstac allt hvad renarne kunde galoppera, utan att fråga efter hvarken. pass eller polisrapporter. Kuriösa äro ock de religiösa törbållandena; ryssaroaes bigotteri har man väl hört talas om, men hvad förf. meddelar omsderas. fastor, botöfnivgar och ceremonier-i allmänhet torde dock öfverträffa de flestas förväntninär. Der 6 Januåri är en ållbekant: högtidsdag för döpelsen, hvilken tillgår sålunda, att man hugger.uppsen vak, beger sig ned i vattnet, slår efter uppstigandet en pels omkring sig och går sedan drypande och. barbenad till kyrkan för att öfvervara den: offentliga grekiskt-katolska gudstjensten. Detta är ett infödingarves privata åliggande, men fastorna måste. äfven främlipgen vara med om, ty allmägna meningen i dessa trakter är ibgalanda att dietreglorna skola bestämmas med rågot slags afseende på naturen eller det skröpliga menniskofö:ståndet, utan hvila helt och bållet på kyrkans orubbligagrundval.. Man kan: här säga ätt mätördningen är alltigenom teologisk; och hvarken pennivgar eller goda örd förmå åstadkomma någon förändring i den för alla gällande-dieten. Ungefär -haltva årets dagar äro fastedagar och detta system har alstrat en allmän afsmak för kötträtter äfven på de dagar då de äro tillåtna, något som naturligtvis väsentligen ingriper i hela betolkningens fysiska välbefionande och styrka. I förbi ående erinrar författaren om det lika vanJiga som oriktiga antsgandet att fastorskulle wvara någon uteslutande judisk eller kristen anordnivg, då de i stället ära en af de mest uråldriga. företeelserna i vårt slägtes historia, och dieten betraktad såsom ett slags saligbetsmedel är ett fenomen som går igen i alla trakter af jordklotet; antagligt är väl ock att dessa plägseder, utan att. ega någon förpuitig grond, icke kunnat uppkomma, fortplantas öch bibehållas ända intill våra dagar. Troligt är att fasteväsendet kan i Asiens hetå loftstreck vara ett medel: till hälsans bevärande, ett preservativ mot kolerasjukdömar och dylikt, samt derjete äf. ver i andra trakter en för råa folkstammar till ed Yiss grad ändamålsenlig uppfostirngsmetod till ordnadt samhällslif, men föga ofverensstämmande med de nordiska klimatförhållandena. Särskildt betonar författaren den iakttagelser att barnlösa äktenskap så ofta förekomrha bland de riktigt :ättrogoes katolikerna i ryska Lappmarken. Vi måste nöja oss med dessa antydningar om det omvexlande och gedigna iönehållet i detta lilla arbete, soin är utgifvet af Selskabet: for -Folkeoplysningens Fremme och sålunda afsedt för wn vidsträckt läsekrets; som säkert bör kurna utsträckas äfven till Sverige. Under titeln Norske Bygdesaga har univeratetsbibliotekarien Daae helt nyligen utgifvit åtskilliga. intressanta bidrag till Norges kulturhistoria: traditioner och anekdot-artade berättelser af mångahanda slag; hemstade ur gamla bandskrifter, böcker ocu tidmingar, och företrädesvis belysande norska :allmogens ställning i fordna dagar. En af dessa sägner kallas Svensken i -Byneseet och berättar att då srenskarne 1718 föllo in i landet nordanfjälls fröso flera tusen af deras soldater ibjäl på fjället, hvadan generalen gaf de qvarlefvande lof att plundra i bygderna kriog Throndbjem, ty så slapp han att sjelf föda dem. En afton kommo några svenskar till Bynesset; mannen var borta och hustrun bad dem spara hvad hoå egde, eftersom hon hade så många barn. Men härvid blefvo de blott ännu mera upphetsade och barnen blefvo rädda, utom ett, den äldste souen, som kröp in under låogbänken sför att fatta en yxa. Svensken såg det och sade: Nej, se på den lille gossen, som ligger under bänken Den gången var hr Joban. (Crantz) prest på Bynesset. Han hadeen äppelgrå häst, som han satte stort värde vå och ogerna ville låta fienden få tag på. Han gömde den derför i en liten koja, som kan tät uppföra på ett aflägset ställe och somthvarken hade fönster eller dörrar. Men em bobdhustru upptäckte det för svensken mot lXfte att man skulle skona hennes kor. Sålundå tog svensken hästen, Men presten straffade bordhustrun genom att. neka henne nattvarden alltifrån denna dag. I samma genre äro äfven de flesta öfriga berättelserna, som ofta äro ganska kärakteristiska och alltid försedda med noggranna uppgifter öfver källorna hvarur de äro hemfade. Om Holberg förekommer en rätt pikant hbotis. Som bekant, miste han redan tidigt sina föräldrar och tillbragte en del af sina barnaår på Froens prestgård i Gudbraodsdalen , hos en frände, presten Otto Munthe. Ånda till 1810 fanas på prestgärden en Stue som man kallade Helstuen och der en informator, förmodligen densamme som omtalas i en af Epistlarne, skall hafva bålht skola för Ludvig Holberg och prestens bara. Dessutom har man på platsen en tradition om att kvarje gång en AE IA anlzadt allar skylla anlända till Dalen.