vexlar. Ata kan jag ej mera i mitt hotell! mel jag sofver på kredit i en präktig säng. Rumme är stort; jag skulle öhska att det vore min dre, ty den nyss fällda veden i min kamin veder lägger ordspråket: Ingen rök utan eld. Och min: kläder sedan! När jag besöker någon bekant sneglar portvakten misstänksamt på mig. Tig garne på gatorna besvära mig ej längre med bör om en allmosa, och när jag för ett par dagar sedan bar ett par tidningar i handen, kom en gammal herre, begärde en af mig och betalade den Jag stoppade in slantarne. Före belägringen hade je lemnat Paris och kom tillbaka dit med en liten ppsäck. Det är svårt att finna någon skräddare, som vill arbeta, och till och med om jag träffade på någon sådan, kunde jag dock ej lemna ifrån mig min enda dräågt till reparation. Hvad skulle jag ha på mig under tiden? Min sjömanströja är trasig och luggsliten, mina byxor ha fransar nedtill och ha blifvit skäckiga. Och hvad mitt linne angår, vill jag blott nämna, att tvätterskorna af brist på ved ha gjort strike. För ett par veckor sedan köpte jag mig ett par stöflar för billigt pris; de ha spruckit på flera ställen, och för att dölja bristfälligheterna bär jag ett par violetta damasker likt en ärevördig prest. Hos samme klädmäklare har jar köpt mig en billig blå näsduk, som jag bär omkring halsen. Således ser jag i min öfre våning ut som en, som lefver af att stjäla hundar, och i min nedre som en biskop. Största olägenheten göra mig mina knappar. De falla bort. Jag måste konstmässigt lappa ihop mig med stoppnålar, och hvarje gång jag tager något ur min ficka, fruktar jag att falla sönder i bitar. Frukost och middag äter jag hos ed restaurant af andra klassen. Kattor, hundar, råttor och hästar äro nog goda och bra såsom nyheter, men då jag förtär lem ständigt, vilja de ej rätt förlika sig med min inre menniska. Jag beskrifver detta mitt lif för er, emedan det är på alldeles samma sätt med många andra. Den som har och den som icke har penningar kunna taga hvarandra i hand när det är fråga om Paris. Såsom jag ur god källa erfarit, hölls för några dagar sedan ett ministerråd, i hvilket Trochu uppmanades att taga afsked. Picard och Jules Favre förklarade; att-äfven de skulle taga afsked, om Trochu gjorde det, och diskussionen slöt dermed, att generalen sjelf sade: Jag känner mig situationen vuxen och skall stanna qvar Tidningarne utan undantag fara ut mot Trochu i dag, och inom armån är, efter hvad jag hört, sinnesstämningen starkt emot honom. Mellan Trochu och Ducrot har en viss köld inträdt. Vinoy, som var med på Krim, säger, att allt hvad fransmännen, engelsmännen och ryssarne der gjorde var idel lekverk i jemförelse med det preussiska artilleriet. Frågan gäller nu, huruvida fästena kunna uthärda det. Regeringen har utfärdat eu proklamation, af hvilken vi finna, att nordarmen skallundsätta oss. En ånnan proklamation på gathörnen, utgående, såsom det påstås, från de tjugu arrondissementernas delegeradev, rå — befolkningen att afskeda Tröchu. Den har. gjort föga uppseende. Fransmännen kunna, enligt hvad en af deras statsmän en gång påstod, icke sätta sig in i två idger på en gång, och derför är också nu bombarderingen den enda, allt annat undanträngande ideen. Tidningar i Paris berätta, att prins Fredrik Carl blifvit sårad och 45,000 man af hans armå gift sig. Det ordinära vinet har tagit slut och redan stigit 60 procent i pris. I går ät jag ett stycke Pollux; Castor och Pollux äro ett slagtadt elefantbrödrapar. Köttet var Se och tranigt. Många restau-ranter ha stängt af brist på ved. Man råder dem att begagna lampor, men trots de franska kockarnes skicklighet torde det falla sig litet svårt att steka en elefant på spritlampa. I dag (den 6 Jan.) har det börjat töa. Hade kölden och belägringen fortfarit mycket längre, skulle preussarne ha funnit oss allesammans i sängen, ty det är mycket lättare att hugga omkull ett träd, än att få det brinna. rk . Herr G. de Molinari, medarbetare i Journal des Debats, bar skrifvit följande bref till sina vänner i Briässel: Mina bästa vänner! Jag skickar er mina lyckönskningar till det nya året, och hura förtjust skulie jag ej bli, att få vara tillsammans med er! Men det finns folk, som påstår, att jernbanorsa mellan Paris och Brissel ej mer äro i gång, och att man härifrån afreser endast med ballong. Det låter mycket otroligt, det måsten I tillstå.. Emellertid skulle jag gerna riskera ballongen, men jag har en förfärlig snufva, Ingentiog-allvarsamt, men mycket tråkigt, Fiden går ständigt så långsamt för mig. Allt är förtvifladt dyrt; men detta hindrar icke, att jag den 1 Jan. åt en läcker middag hos mademoisellerna . Guillaumin. Matsedel: Elefantsoppa och kött; stekt fasan; halstradt lejonkött med sardellsås; hvita böner och Chesterost. Utan det att lejonet förorsakade buller i magen på mig, var det en sardanapalisk fest, och jag törbjuder er att fira någon dylik. Oyoch fårkött hafven I nog. Det tyckes, att vi ha lifsmedel ännu till den 1 Februari, och till den 1 Mars, om vi äta upp kavailerioch artillerihästarne och deras hafre. Om vi äfven äta upp ammunitionsvagnarne och kanonerna, så kan det till och med räcka till den 1 Maj — med ett ord, vi befinna oss vid början till slatet. Men hvilket slut? Jag vet det ej, eller: tvärtom är jag viss derom, men det -är tyvärr ännu icke slut med betolkningens illusioner, om också med hennes lifsmedel. Hennes uppförande är för öfrigt fullkomligt godt, och om vi ha det obehaget att bli bombarderade af preuassarne, så ha vi dock ej det att bii guiliotinerade af de röda. Det är alltid en tröst. För att gifva de tyska militärmyndighetefna tillfälle till en undersökning och rentvå sig från en odiös beskyllning meddelar Times ett bref från en hr Marcel, godsegare i Chassey, departementet Haute-Sadne, hvari påstås, att den 25 December en afdelning uhlaner omkring kl. 3 eftermiddagen inryckt i dep nämnda byn Chassey och fordrat proviant till ett belopp som byns armod ej tiiliät den att lemnå. En vördnadsvärd och oförarglig gammal ran vågade göra några anmärkningar deremot och vägra efterkomma deras befallningar. De grepo då den ölycklige gubben och bundo honom med tåg. En af dem -ståck midt för hans ögon hans gård i brand, och de öfriga drefvo honom med bajonetterna in i elden, der han föll framstupa och bränn upp. Äro de tyskar som begå sådana grymheter civiliserade menniskor? Brefskrifvaren säger sig sjelf ha ha gett den ohyggliga tilldragelsen-och med tio trovärdiga vitnen Kunna bestyrka sanningen af sin berättelse. Såsom det påstås, skall hela den tyska landtvärnestyrkan i vår föras öfver på fransk mark. Transporterna af nya tyska trupper fortgå äfven utan afbrott, och samtidigt bar redan afsändandet af ersättningsmanskap för SE RE SE DE