SUIiar OMM UCL LySKa KIISIUNHURSSALLCL. DV opartiskhetens skull skola vi äfven återgifva detta, men kunna, i anseende till dess längd, I dag endast intaga dess förra hälft. Detär af följande lydelse: : Ers excellens torde i likhet med mig ha observerat i tidningarne en af grefve Chaudordy undertecknad urkund, som är uppfylld med anklagelser mot de tyska härförarne och trupperna och i nationalförsvarsregeringens namn skall meddelas de neutrala makterna. Om detta verkligen skett, vet; jag icke och skulle nästan betvifla det, så synbari igen är skrifvelsen beräknad på en fransk publik och på den mot oss fiendtligt sinade delen af pressen i andra länder. Det är knappast troligt, att grefve Chaudordy och de preussare, på hvilkas uppdrag han handlat, skola hos er regering ha förutsatt den obekantskap med utländska förbhållanden, på hvilken de kunna räkna i Frankrike. Men i andra länder är man van att äfven göra främmande länders kulturtillstånd till föremål för studier och iakttagelser. Verlden känner undervisningsväsendet och dess frukter i Tyskland och i Frankrike, den allmänna värnepligten hos oss och konskriptionen med friköpning hos våra grannar. Hon vet, hvilka elementer de tyska härarne ha att ställa mot ersättningsmanskapet, turcos och straffbataljonerna. Hon erinrar sig ur historien om äldre krig och mångenstädes ur egen erfarenhet, huru franska trupper pläga fara fram i fiendeland. Representanter af den europeiska och amerikanska pressen, hos oss beredvilligt mottagna, ha observerat och intygat, huru den tyska soldaten förstår att para tapperhet med mensklighet, och med hvilken långsamhet man skridit till de stränga men efter folkrätt och krigsbruk beberättigade åtgärder, som den tyska krigsstyrelsen blifvit tvungen att vidtaga genom fransmännens folkrättsvidriga förfarande och till skydd för egna trupper mot lönmord. Äfven det största och envisaste vanställande af sanningen skall icke lyckas undanskymma det faktum, att det är fransmännen som gifvit detta krig den karakter som för hvar dag utpräglar sig djupare och till ett större omfång. Redan för flere månader sedan, efter. det flere upprepade fall ingifvit oss den öfvertygelsen, att fransmännen principielt missaktade den allmänna folkrätten såväl som de särskilda öfverenskommelser, i hvilka Frankrike tagit del, och efter det de flere gånger, man kan nästan säga regelbundet, skjutit på våra parlarcentärer och föröfvat traktatstridiga och råa fiendtligheter mot våra läkare och ambulanser, har jag anhållit att ers excellens måtte framställa en protest deremot hos dervarande regering. Under den tid, som sedandess förflutit, ha vi icke endast varit i tillfälle att samla de bevis vi då saknade, utan äfven att konstatera en hel mängd nya fall. Under omständigheter, som fullkomligt utesluta antagandet af en slump eller ett misstag å de franska truppernas sida, bar man vid de i bilagan A anförda 21 fallen skjutit på parlamentärer, åtföljda af hvit fana och blåsande trumpetare, dels med; handgevär, dels med granater, stundom i spridda skott, stundom i salvor. Några trumpetare ha dervid dödats och fanbärare sårats. De undersökningsprotokoll, genom hvilka dessa fall konstateras, ligga framför mig och skola blifva tryckta. Efter slaget vid Weissenburg visade det sig, såsåsom ers excellens af mitt cirkulär af den 27 September förlidet år torde erinra sig, att icke endast de sårade som råkat i fångenskap hos oss utan äfven högre franske militärläkare alls icke kände till Genevekonventionen och att några af de sistnämnda, sedan de genom delegerade å vår sida blifvit underrättade derom, endast nödtorftigt och oigenkänneligt anbragte det föreskrifna tecknet. Visserligen kan detta mindre förundra oss, sedan vi genom de af de makthafvande i Paris offentliggjorda officiella depescherna från Juli och Augusti förlidet år erfarit, huru ofullkomligt förberedt Frankrike var på detta så länge tillämnade och så brottsligt framkallade krig. Småningom har man på franska sidan gjort sig så förtrogen med Genåvekonventionen, att man i fullt mått förstår att taga i anspråk dess fördelar; men i fråga om uppfyllandet af motsvarande förpligtelser har det icke blifvit bättre. Under det vi med stora olägenheter i militäriskt hänseende låta os3 vara angeläget att iakttaga äfven de mindre ändamålsenliga bestämmelserna i konventionen, under det mer än hundra franska militärer, såsom läkare och sjukvårdare, här i högqvarteret röra sig med den gtörsta frihet, under det franska delegerade fått tillträde till fångdepoterna i Tyskland, ehuruväl det var att förmoda och äfven tyckes bekräfta sig, att en sådan samfärdsel skulle ha till följd förrädiska stämplingar, ha från fransk sida anfallen på förbindningsplatserna och ambulanserna, misshandlandet och plundrandet af läkare, delegerade, lasarettsbiträden och sjukbärare och mördandet af sårade ända till senaste tid fortfarit, och då läkare fallit i de fiendtliga truppernas våld, ha de icke sällan blifvit misshandlade och inspärrade eller i lyckligaste fall beröfvade sina effekter och på besvärliga vägar förda till schweiziska eller italienska gränsen. Vid truppernas och sanitetskolonnernas ständiga rörelser har det icke varit möjligt att juridiskt konstatera alla till tals komna fall. Af det förhandenvarande rikliga materialet må de i bilagan B. i korthet anförda exemplen vara nog. Endast ett vitnesbörd kan jag icke underlåta att här utförligare meddela, nemligen den schweiziske läkaren, doktor Buckhards, dateradt Puiseaux den 18 Dec.: Genövekonventionen har under striderna i skogarne vid Orleans 3 mångahanda sätt blifvit bruten. Jag såg den 30 November en fransk militärläkare, om hvilken icke endast franska fångar påstå, utan som äfven sjelf öppet tillstod, att han med sin revolver skjutit många preussiska fångar. Många frivilliga, så berätta för oss en mängd sårade, UPPåORa vid tillbakagående rörelser GeneyeDip lar ur fickan. Skjutandet på sårade förekom ofta. Ett så konseqvent missaktande af Geneve-öf-! verenskommelsen skall nödga de förbundna tyska regeringarne att taga i öfvervägande om de i förhållande till Frankrike skola anse sig vidare bundna — eller inom hvilka gränser — af densamma. Utom de i mitt cirkulär af den 27 September förlidet år nämnda, ha från fransk sida förekommit äfven andra slags mot fördrag, folkrätt och civiliserade folks krigsbruk stridande handlingar. I slaget vid Woerth observerades, att muskötkulor slogo in i jorden och uppkastade jordskorpan med en ganska stark knall. Omedelbart efter denna iakttageise blef öfverste v. Beckedorft svårt sårad af en explosiv muskötkula. Ett alldeles dylikt skott har i slaget vid Tours den 20 December förlidet år träffat en löjtnant v. Oertzen af 2 pommerska uhlanregementet. Vid anställda undersökningar, som ännu icke afslutats, har man bland den i Strasbourg tagna ammunitionen funnit sprängskott för den s. k. fusil å tabatiere. Angående denna kränkning af Petersburgkonventionen förbehåller jag mig att få tillställa hennes undertecknare ett särskilt meddelande. Men redan nu förtjenar det återkallas i minnet,att en fransk befälhafvare beskyllt de badensiska trupperna, hos hvilka lika litet som i de öfriga tyska härarne några sprängskott för handgevär finnas, för begagnande af konventionsvidriga explosivskott och derför officielt hotat den badensiska befolkningen — möine les femmes, — med pfalzarnes öde under Ludvig XIV. (Forts.) — Ultuna landtbraksincstitmt. K. M:t har förordnat löjtnanten, ledamoten af riksdagens första kammare C. E. Casparsson att fortfarande; vara ledamot i styrelsen öfver Ultuna landtbruksinstitut. Chefen för civildepartementet har uppdragit åt! zyrkoherden i Tierp, kontraktsprosten doktor H. G. Lindgren, ordföranden i Stockholms läns husAA AN Adam AR JAAA r av