OLTVURIHVUL UCH 13 JAIhk Det trontal, hvarmed riksdagen i går öppnades, skiljer sig högst väsentiigt från de närmast föregående och är isynnerhet himmelsvidt skildt från det tal, hvarmed konungen inledde förlidet års riksdag. Sistnämnde trontal väckte en viss sensation, icke egentligen genom sitt innehåll, utan snarare genom sin färgoch innehållslöshet. Icke ett ord tanns der om de allmänna politiska förhållandena och om vårt lands stälining. Regeringen erkände uttryckligen att den icke såg sig i stånd att framlägga några vigtigare reformförslag, vare sig i fråga om försvarsväsendet eller i fråga om den allmänna lagstiftningen eller på administrativa området. Man såg i nämnde trontal liksom en bild af en regering, som visserligen var mycket human och mycket konstitutionelt sinnad, men som helt hållet saknade förmågan af initiativ och icke egde inre kallelse eller tillförsigt nog, för att träda i spetsen för nationen och föra den med sig i den riktning, der tidsomständigheterna kräfva vigtiga steg och genomgripaude åtgärder, Huru helt annorlunda framstår icke regeringen nu! Vi veta icke, om det kommer af de nya, friska krafter, som genom partiella ministerförändringar sedan dess ingått i konseljen, eller om det beror af. de stora och skakande tilldragelserna i vår verldsdel, af de allvarliga tidsförhållanden, hvilka varit egnade att rycka upp äfvea de lagnaste och likgiltigaste ioom nationen ur den politiska dvalan — nog af, regeriogen träder nu fram för representationen på ett sätt, som är egnadt att väcka sensation af ett helt annat slag; hon uttalar sig med en öppertet, en bestämdhet och en manlig tilllörsigt, sam ovilkorligen kräfva respekt ych erkännande. Hon visar sig färdig act träda i spetsen, i fråga om de genom2ripande förändringar, som förhållandena kräfva, och att intaga en ledande ställning i samhällsarbetet. Utan skygghet eller omsvep och med en frimodighet, som säkerligen skall väcka uppmärksamhet öfver hela Europa, har regeringen i trontalet tecknat den närvarand? bedröfliga och hotande situationen. Väl har krigslågan — heter det — hittilis varit begränsad till de två från början stridande folken, men anledning att befara hennes vidare kringgripande saknas icke, Traktater, ingångna för ordnande af de särskilda staternas inbördes förhållanden, omgifvas icke af samma helgd som tillförene och det politiska rättstillståndet kan alltså anses hvila på en osäker grundval. Detta är uppriktigare och mera rakt på saken taladt, än något, som man i dessa tider bört frän någon icke krigförande regerings sida; säkert kommer det att stå i en märklig kontrast till det uttalande, hvarmed parlamentet snart skall helsas af dessa den storbritanniska kronans ministrar, som nyligen kunna sägas ha så godt som kysst nordtyska förbundskanzgleren på hand för det han värdigats nedlåta sig till några ursäkter för den kränkning af engelsk egendom cch den grofva förolämpning mot engelska flaggan, som för någon tid sedan egde rum vid Rouen. Regeringen förklarar i sammanhang härmed, att frågan om ordnande af nationalförsvaret ej längre kan undanskjulas. Det förslag rörande denna sak, som nu skall framläggas, förklaras lemna hufvudgrunderna i krigsministerns förra förslag orubbade, hvaremot detta dock undergått väsentlig förändring i åtskilliga delar. Efter hvad vi föroummit, lärer det med stor otålighet motsedda omarbetade förslaget redan i början af nästa vecka komma att meddelas riksdagen. Regeringen har haft mod att samtidigt med planen till den nya organisationen tillika äska ett efter våra förhållandeu mycket stort anslag för anskaffande af erforderlig krigsmateriel och för nödiga befästningsarbeten. Utan att nu inlåta oss på granskningen af sjelfva de sammor som äskas för det ena eller andra ändamålet eller på sättet för deras anskaffande, anse vi redan det vara någonting, som förtjenar erkännande, att regdringen ansett sig kunna bryta med det lappningssystem, medelst hvilket så betydande medel blifvit efterhand till icke ringa del onyttigt och resultatlöst bortplottrade, och att den dristat sig utarbeta en omfattande plan, efter hvilken de materiella försvarsanstalterna skulle sättas i tidsenligt skick. Regeringen uttalar der tanken, att nationalförsvarets ändamasenliga ordnande måste bli denna riksåags stora hufvudsakliga uppe gilt. Vi hoppas, att regeriogen energiskt måtte hålla fast vid denna tanke och verksamt bidraga till genomförande af den stora frågan, genom att å ena sidan icke visa något rätthatveri, någon alltför stor känslighet och ömtålighet, då det gäller speciella delar af frågan, men icke heller med lugn åse, att den helt och hållet förryckes. Härutinnan gäller det mer än någonsin, att patriotismen måste tränga alla smärre hänsyn och all sjelfkärlek åsido, att alla de, son verkligen vilja någonting i sak, förena sig om det, i afseende hvarpå någon samverkan och något praktiskt resultat kan ernås. Skulle det mot all förmodan lyckas någon fraktion af öppna och hemliga nihilister att under olika förebäranden alldeles sönderslita hela saken, så anse vi det vara den regerings pligt, som nu ställt denna lifsfråga på dagordningen med förklaring att den icke får falla, att icke helt enkelt rymma fältet, utan att först gent emot den parlamentariska splittringen och de fraktioner, som visa sig ingenting ha lärt och ingenting glömt, genom nya val vädja till den stösnning och uppfattning, som till följd