fstå från tanken på sjelfförsvar hafva endast var it tillfälliga utgjutelser af dåligt Iynne, som cnappt förtjenal någon uppmärksamhet. Vore let annorlunda och vore de verkliga uttryck för tt allmännare tänkesätt, då gjorde vi bäst att nstämma i Sveasångarens önskan till de stora nädangångne Carlarne, att de måtte styra stjernbeprydda tistelstången mot hafvets afgrund med förtvifladt mod. att med vår jord vår skam må bli förgången, och ingen veta hvar vårt Svea stod. Men så är det lyckligtvis icke. Folket tackar visserligen Gud för fredens välsignelser, men det ret ock, att om de skola i trygghet åtnjutas, så nåste man vara beredd på kriget. Det tillhör 88 att i gerning visa huru vi förstått dess vilja. Inom vår egen lilla krets hafva likaledes rätt stora förändringar under sista hälften af det förlutaa året inträffat. Hvarhelst vi se oss omkring vå detta rum, sakna vi mången redbar man, till vars ord vi gerna lyssnade. Några hafva gått ill den sista hvilan, andra hafva afsagt sig rikslagsmannabestyret. På samma gång vi beklaga att ej mer få se dem ibland oss, bevara vi deras personer och verksamhet i tacksamt minne. Deras efterträdare skola nu tillsamman med oss qvarolifne fortsätta det vigtiga, ansvarsfulla och sköna urbetet på fäderneslandets förkofran. Gifve Han, som leder allt i himmel och på jord, oss dertill in nåd och kraft! Den tid, i hvilken vi äro satte ill att uträtta Hans ärender, är så kritisk, så full ff stridiga anspråk, att vi aldrig kunna vara nog ödmjuka, samvetsgranna och fasta i vårt handingssätt. Du skall hvarken förakta eller jaga fter dagens opinioner. utan helt enkelt vara en sedlig svensk man,, hörde jag vid ett tillfälle en sammal man säga till sin son. Då det ordet juder i mina öron, tillåter jag mig att återgifva detsamma, icke såsom en obehörig påminnelse till eder, mine heråar, utan såsom en semensam bekännelse. Ty säkert äro vi allesamman färdige att börja vårt arbete med utt uppriktigt bekänna: vi vilja helt enkelt vara redlige svenske män. Jag innesluter mig i eder vänskap och är förvingad om edert benägna öfverseende med miva rister. Första kammaren skred genast till val af sekreterare, och utsågs dertill, likasom vid föregående riksdagar, enhälligt riddarhussekreteraren Brakel. Andra kammaren beslöt välja sin sekreterare om torsdag, då kammaren jemväl utser deputerade för tillsättning af kanslipersonal, ledamöter i talmanskonferensen och ledamöter, som skola handhafva kammarens ekonomiska angelägenheter. Första kammaren beslöt att om lördag utse edamöter i de ständiga utskotten samt i talmanskonferensen. Andra kammaren besluter först om torsdag när utskottsvalen komma att försiggå, men talmannen tillkännagaf redan nu, att lördagen kommer att dertill föreslås. Innan kamrarne åtskildes blefvo de på sfligt sätt ar två konungens öfverste kamnarjunkare inbjudna att i morgon efter i Storkyrkan hållen riksdagspredikan bivista plenum plenorum på rikssalen. Denna bjudning framfördes i Andra kammaren till erkebiskopen och talmannen samt Åndra stånlets öfriga ledamöter, en missägning, som spred ett leende öfver icke så få anleten i kammaren. Kamrarnes ledamöter samlas i morgon kl. half 11 i sina sessionssalar för att afgåiprocession till Storkyrkan, der riksdagspredikan börjar kl. 11 förmiddagen. Den hålles aföfverhofpredikanten dr Rundgren.