Vid Gud! är inte du den förste af de gamla pojkarne jag träffat på igen. Nå hvad är du, Hurst — lagkarl? Ja, jag har gått igenom, men den gamle doktorn derhemma du mins, vill ej köpa mig en syssla eller låta mig börja på egen hand förr än jag vunnit mera erfarenhet och så kom jag till Greatorex Greatorex för at förvärfva den-. slöt Hurst suckande. Hvem är den der? frågade Roland pekande på Jenner. Greatorex sade ingenting om honom. Han var en af de minsta karlar man kund se, men ban egde stor arbetsförmåga. Mi Hurst förklarade att Jenner endast var skrifvare, men ganska skicklig sådan. Han kan hinna dabbelt så mycket arbete som jag, Yorke. Jag är långsam och säker, men han är säker och snabb. Huru länge har du varit hemma från Port Natal? Bry dig inte om det nu, sade Roland. Gjorde du lycka der ute ? En sådan fråga! om jag det hade gjort vore det väl inte rimligt att jag skulle komma hit som skrifvare. Haru skall jag kunna veta det? Du kunde ja hafva vunnit en förmögenhet och törstört den ? Förstört den, på hvad sätt då? utbrast Roland med vidöppna ögon. Mr Hurst som redan hade någon erfarenhet af lifvet, fann af blicken såväl som frågan att Roland Yorke, huru vidtberest han än var, äonu icke blifvit smittad af verlden och dess lockelser. Åh, på många sätt, vadhållningar till exempel.n Roland höjde hufvudet med ett uttryck af kraft. Om jag någonsin får en förmögenhet, Joz, — hvilket är lika sannolikt som att Irland och Port Natal skulle räcka hvar