skada i staden ; endast förstäderna ha lidit något deraf. Natten emellan den 13 och 14 December försvann den preussiska posteringen utanför Montbeliard på vägen till S:t Suzanne med vapen och bagage. Den utgjorde 40 man. Man vet ännu ej om den blifvit tillfångatagen. Trupptåg fiån Tyskland 2å oupphörligt genom Altkirch. Den 27 Dec. ditkommo 180 preussiska soldater, hvilkas fötter förfrasit. För att söka göra slut på utvandringen af unga karlar från Elsass, som taga tjenst i franska armeerna, har generalguvernören förordnat, att ingen får passera gränsen till provinsen utan att förut ha deponerat en borgessumma af 1000 francs. Preussarna befästa linien vid kanalen mellan Rhöne och Rhein. å SSR På Wilhelmshöhe har man nyårsdagen sökt återupplifva glansen af de stora mottagniogarne trån lyckligare tider. En mängd af kejsardömets gamla seider hade infunnit sig för att gratulera, och hertigen af Bassano hade enkom begifvit sig dit för att tjenstgöra som kammarherre, liksom förr i Tunilerierna. F. d. kejsaren tryckte, säger en korrespondent tiil LIndependance xmed ett melankoliskt leende de närvarandes händer. Bland de uppvaktande sågos bland andra Bazaine med sin stab, utom husets gamla vänver Conneau, Corvisart, Pietri m. fl. Grefve Reille öfverlemnade en lyckönskningsadress, undertecknad af 1000 tångna officerare. Ett stort antal lyckönskningstelegrammer hade iogått från Brissel, London, Petersburg, Wien, Berlin, Rom, Florens, Stockholm, Haag. Som ett ytterligare bevis på sin sympati för den kejserliga saken har preussiska regeringen förbjudit postkontoren att mottaga prenumeration af de fångna franska officerarne på Independance belge. Denna på detta sätt proskriberade tidning tår ej heller finnas på de restaurationer och kafeer som besökas af fångarne. På Wilhelmshöhe tror man mer än någonsin på en restauration sedan Paris gifvit sig, en händelse som man der väntar inom en månad. Hr de St. Vallier, vid krigets utbrott franskt sändebud i Stuttgart, har till International insändt en skrifvelse, hvari han vederlägger hertigens af Gramont påstående att han af Frankrikes diplomatiska agenter vid de sydtyska hofven varit illa underrättad. Enligt hr St. Vallier hade den franske utrikesministern blifvit i god tid anderrättad om fiendens styrka och förberedelser, och han antyder att det i början skulle varit lätt att förekomma Baierns och Wirtembergs deltagande i kriget, om de bemödanden som gjordes af honom och hans kollega i Minchen blifvit af ministern understödda. Ett stort möte hölls den 11 på aftonen i St. James Hall, der omkring 4000 personer voro samlade. Ministerens politik fördömdes, och man yrkade enhälligt att en intervention skulle ske på konferensen. Professor Beesley presiderade. Underhusledamöterna för London, Hoare och Dilke, båda liherala, ha på möten med sina valmän uttalat de starkaste sympatier för Frankrike, skarpt kritiserat annexionspolitiken och liksom det o:vannämnda mötet förordat en interventicz från Englands, sida på konferensen.