Aer ——— —— Tidningsöfversigt. . Posttidningen innehåller emellanåt artiklar öfver krigets gång., synbarligen författade af någon militär. I en dylik artike, införd i gårdagens blad finner man följande uttalande, hvari de franska försvarskrafternas ställning uppfattas ur en synpunkt, som betydligt skiljer sig från den temligen pessimistiska, hvarur de ses af en annan militärisk författare i Ny Illustrerad Tidning. Förf, i P. T. yttrar: Det har blifvit berättadt, att efter slaget vid Sedan och kejsar Napoleons tillfångatagande en engeslisk prest ville trösta en lothrinsk qvinpa med den föreställningen, att selan nu armån var slagen och kejsaren tilllika medi deasamma tillfångatagen, så skulle kriget snart få ett slut och fredliga dagar återvända. Qviupan, som redan hade tre söner i kriget, svarade: Nej, herre, kejsaren är )-e Frankrike — och kriget är icke slato, Vid frågan: hvar äro då soldaterna ? brusto henne iårarne ur ögonen och hon svafade: I hela: Frankrike., Händelsernas gång har visat, att Frankrike talade ur denna qvinnas mun, och det ärigranden mödrarne, som nu föra kriget, då de sända sina söner och till slut sina män ut met fienden. Fäderneslandet är en moder. La belle France kan både älska och hata såsom en qvinna. Stora, ursprungliga krafter finna alltid, om ock med stora uppoffringar, slutligen både form och medel för sia verksamhet, Det materiella kan anskaffas och det yrkesmessiga kan, blott tid vinnes, inläras, och efter hand framstå på detta sätt oöfvervinneliga härar. I en föregående uppsats vågade vi påstå, att, då ett folk, sådant som det franska verkligen vill försvara sig med alla de krafter, som stå till dess använ dande, inkräktaren till slat mö.ste gifva vika. Vi tro detta ännu, ehuru striden är långt ifrån afgjord. Ifrån -den stora öfvervigt, som de tyska vapnen efter slaget vid Sedan hade öfver de franska, har förhållandet nu, trots kapitulationen vid Metz, så förändrat sig, att genom de franska armeernas växande talrikhet nästan fullkomlig jemnvigt synes vara nära att inträda. Äfven om Paris taller, innan ett tillräckligt kraftigt slag kan göras för dess befrielse — och detta synes ännna vara det sannolikaste — så är dock stridens utgång dermed efter all sannolikhet icke afgjord, huru mäktigt denna olycka i hela landet till en början må komma att inverka. Det blifver med hvar deg tydligare, att hela Frankrike numera beherrskas af en enda tanke: och denna är fiendens fördrifvande. Från tysk sida har detta blifvit kalladt fanatism, ja, ti!l och med vansinne, och detta visar, huru oförenliga de principer äro, för hvilka de båda folken nu strida. Den tyska troheten skall dock säkerligen hålla ut i-det längsta, och den germaniska soliditeten kunna vi såsom opartiska icke undanhäålla vår beundran. Efter striderna framför Orleans i början at December delade sig Loire-armåni tvenne delar, af hvilka den ena; som fick Bourbaki till anförare, drog sig sydligt, för betäckande af Bourges, en militärisk vigtig plats, och den andra, under befäl af Charzy, gick vestligt, vikande endast steg för steg och kämpande under en veckas tid dagligen mot den påträcgande fienden, som derigenom blef öfvertygad om, att Loire-armån ivgalunda var att anse såsom sprängd och tillintetgjord, hvilket man dock å tyska sidan så lifligt hade hoppats: och önskat. Striderna vid Meuog, Beavgency och Marchenoir göra fransmännen och deras befälhafvare mycken heder, öch längre än till den strategiskt vigtiga vägkonten Loe Mans, ämnade han icke wika. Dit hafva tyskarne ej ännu kunnat framtränga; men fransmännen hafva der hvilat upp sig, dragit till sig förstärkningar och reorganiserat sig, hvilket efter sådana ansträngnivgar alltid är behöfligt. De äro ou åter i framryckande mot fienden, hvilken icke heller kunnat fallfölja sina operationer mot Bourges, utan måst draga till sig åtminstone en del af den styrka, som härtill synes ha varit ämnad. Den excentriska och mästerligt utförda reträtt, som fransmännen företogo efter sina motgångar vid Orleans — man har velat upphöja ett sådant förfarande till strategisk grundsats — lyckades sålunda fullkomligt, och frågan är ru, huruvida de tvenne delar, i hvilka Loire-armen då skilde sig, nu uppnått den styrka, att någondera af dem, sekunderad af den andra, kan öfverväldiga fienden och framtränga till understödjande af Paris. General Bourbaki, af hvilken man har rätt att vänta sig mycket och hvilkens personliga tapperhet är högt berömd, har änppu nästan intet låtit böra af sig, utan lemnat åt Garibaldi och Cremer att uppehålla fienden i öster. Detta har, förnämligast genom striderna vid Dijon, Nuits, Chatillon m. m. och nu senast genom framträngandet längs schweiziska grävsen till närheten af det ännu utan synnerlig framgång belägrade Belfort, lyckats så väl, att tyskarne under Werder Dåst gå tillbaka från Dijon, upphätva belägriogen af Langres-och koncentrera sig vid Vesoul, i afvaktan på de ytterligare förstärkningar, som nu, med utskrifvande af till och med 40-åriga landtvärnsmän, från Tyskland skola vara i antågande. Denna Bourbakis stillbet och den tystvad, hveri han förmått SUUBetL OCK CI oo dept RR oo mm KIA Pär MaRa RA