ska nådigt, ropande åt Susanna att sätta dem i ett vinglas med vatten. Jag mötte ea stackare på gatan med korBen full af små buketter, han sade sig ej ha fått sälja mera än ett par i dag och så tog jag en af honomp, började mr Batterby. Det var den der trädgårdsdrängen Reed som råkade ut för en olyckshändelse, hvilken gjort honom oförmögen. till arbete. Jag vet attni sätter värde på violer mrs Jones, så det föll mig in att jag kunde titta in här och lemna (er:. Han tog plats i den erbjudna stolen vid eldbrasan, i det han stälde sin hatt i hörnet bredvid. Miss Rye hade efter en helsning återtagit sitt arbete och satt vid bordet, till någon del bortvänd ifrån honom. Mrs Jones satt midtemot. Hvar är Jones?, frågade mr Butterby. Jones är ute som vanligt, svarade frun. Det är inte stort värdt att fråga hvar han är sedan boden blifvit stängd, kanske inte förat heller. Det var en olycklig fråga, som återkallade den sträfhet, hvilken violbuketten till någon del hade mildrat. Mr Batterby hostade och började derpå heit oskyldigt språka om ett och annat på ett vänskapsfullt, förtroligt si? som om han varit en slägtiug i huset och a!. drig i sitt li? hört ens talas om ett sådant underdjar som en detektiv polisman. Det var särdeles obehagligt att den der händelsen skulle inträffa i ert hus, mrs Jones, just som det inte lika väl kunde ha händt å något annat ställe. Det är ja så många Jurister som hyra rum i staden vid den här tiden, men slumpen gör det, som man ser. Jag skulle velat gifva ut tem shilliogs om jag kannat förekomma det. Det skulla jag ha gjort också, både för baos skull ovh för min, svarade mrs Jones,