STOCKHOLM den 12 Jan. Efter att i flera dagar varit utan all post rån kontinenten, fiogo vi i går en hel uppjö deraf. De underrättelser den medför gå ill statet af förliden vecka. De äro date:ade Hamburg och Berlin den 8 samt London, Brissel och Wien den 6. Om krigshändelserna från månadens början innehåller lessa tidningar ännu endast korta telegrammer; deremot äro de uppfylda af berättelser om bombardementet af Mont Avron och Paris östra fästen under de sista dagarna af December, samt innehålla ballongbref från Paris, med skildringar af tillståndet vid slutet af det gamla året, af hvilka flera egå ett ganska stort intresse, Vi meddela i vår krigsrevy några af dessa skildringar. Om de märkliga händelser för hvilka Madrid sista veckan i förliden månad var köenen börja ou några sparsamma underrättelser inga. De första innehållas i en Madridkorreepondens till Times, som om mordanfalet på Prim ger följande berättelse, som betydligt skiljer sig från den Newe Freie Presse först meddelade: Efter cortes session, som slutade klockan omkring half 8 på aftopen,, Bkrifver korrespordenten, steg genetal Prim med sina båda adjutanter Nawdia och Morja upp i sin vagn och for Calle Turcos, som är mycket trång, till sitt hötel. Vid ändan af Calle Turcos, der den mynnar ut i Calle Alcala, var passagen stängd af två äroskor. Prims kusk nödgades hålla i följd af detta binder, som syntes vara tillfälligt, törn ej var det, ty i nästa ögonblick Btego flera karlar ur droskorna, sköto in genom båda vagusfönstren och skyndade derefter från stället. Generalen och den ene af äns adjutanter blefvo svårt sårade. Läkarne uttogo sju kulor ur generalens axel och amputerade tillika första leden i en af fingrarne på högra handen. Generalen visade den största kallblodighet. Gifvande sina hästar ursinniga piskklatschar, lyckades det kusken att kasta den ena af droskorna öfverända och på detta sätt bana sig väg, och inom mindre är två minuter stod vagnen utanför krigsministerhotellet, generalens bostad. Prim gick med lugn hållning uppför trappan, stödjande sig med sin sårade högra hand på leåstången, som sedermera visade blodspår. Till sin fru, som kom honom till mötes, yttrade han lagnt, att han endast vore lätt sårad. Adjatanten Naudins högra hand var helt och hållet krossad, men med näsduken lindad om blessyren sade han intet ord derom till någon och lemnade ej generalen förrän han såg honom i sin säng och hans hustru vid hans sida, Då gick han in i ett sidorum och visade först sin hand då en officer frågade om han blifvit skadad. Handen måste amputeras. Regenten Serrano, som bor vid samma gata (Calle Alcala) var den förste som. infann sig vid den sårade generalens säng. Honom följde snart alla ministrarne, de utländska sändebuden samt statsmän af alla partier. Om hvad som derefter tilldrog sig ega vi en berättelse från en korreszöndent till I Independance, som Zaudrar öfvertallet alldeles lika med Timeskorrespondenten. Nyheten, skrifver han, spridde sig i Madrid med blixtens hastighet och oaktadt snön som föll i yranighet och hindrade cirkulationen af vaguaarne, begaf sig en ofantlig folkmassan till xrigsministeriet. —Gifvande efter för de enträgna uppmaningarne från de andra ministrarne samt från inflytelserika män af alla partier öfvertog amiral Topete statsministerefattningen samt tillsvidare presidiet i konseljen och krigsportföljen, I görtes cession dagen derpå, den 29, redogjorde han för de skäl som förmått honom att, oaktadt han ej ifvit sin röst åt den nye konungen; ej unandraga sig den börda man velat pålägga honom: Ett stort attentat, ett förfärligt brott., sade han, shar i går afton blifvit beBånget. Då jag fick veta att min lysande vän, marskalk Prim, varit föremål derför, insåg jag att revolutionen, mitt fäderneslands frihet, att nationaläran blifvit sårede i hans person. — Då jag såg den blödande gestalten af en bland revolztionens utmärktaste män, honom som jag en gång mottog ombord på fregatten Zaragoza, då jag såg rikets regent räcka mig handen och besvärja mig att befästa revolutionen, måste jag ge vika för uppmaningar som gjordes mig i ett så allvarligt ögonblick. Jag är framför allt skyldig att tjena mitt land, men den plats jag för ögonblicket innebar fritager mig ej från något af mina föregående beslut, förmår mig ej att afsäga mig någon af mina Uföfvertygelser, sympatier och planer. Mina äsigter äro ej förändrade, Men en revolutionens men, skall jag veta att upprätthålla och försvara den konstituerande församlingens lagliga votum. Jag har samma åsigter som förut om konungavalet, men icke desto mindre skall jag begifva mig den af eder valde konungen till mötes. Ehuru jag ej gifvit honom min röst, försäkrar jag er att mitt bröst skall tjena honom till sköld, och ända tilldess suveränen, för första gången begagnande sina prerogativer, utser chefen för sitt kabinett, ansvarar mitt lif för hans. (Starka bifallsrop.) . Härefter uppträda den ene efter den andre af cheferna för de olika partierna och uttrycka sitt fördömande af attentatet; så markis de la Vega de Armijo å unionisternas, Figneras å republikanernas, Vinader å taristernas och Cala å den yttersta vensterns. Det är ett sällsamt skådespel, tillägger korrespondenten, att se hertigens af Montpensier varmaste anhängare sälenda af bändelserna kallas att fara för att helsa den nye suveränen välkommen. Detta Topetes handmee LL VR RR AE