Journal de Bruxelles, de belgiska ultramontanernas organ, läter skrifva uulsig från Bordeaox, att bönderna på många ställen vägra betala de utomorderga krigsskatterna. Vi omnämna de:ta sndast för att erinra om att denna reaktic oära tidnin gjort sig känd som en af de raest nitiska tillverkarne af tendensnotiser i en för Frankrike ofördelaktig riktvivg. Konung Victor Emanuel gjorde, såsom redan berättats i ett telegram, den 31 Decem.ber sitt första besök i sin nya bafvadstad Rom. Konungens högtidliga intåg var utsatt till den 10 Januari, men till följd af Tiberflodens starka ö:versvämniogar, genom hvilka en af jernvägsbroarne blifvit obrukbar, ansåg man det i Florens mycket tvifvelaktigt, om resan skulle bli af. Några timmar efter sedan Times korrespondent genom telegra ena uvderrättat tidningen härom, begaf sig emel. lertid konungen oförmodadt med bantåget till Rom, der han mottogs af alla myndigheter, hvilka genom telegrafen underrättats om ko nungens plötsliga beslut. Rom blef genast illamineradt, och de täta folkmassorna helsade med jabel konungen, som tackade från Qvirinslens balkong. Innan konungen följande dagen lemnade Rom, ånyo helsad med stor entusiasm af berolkningen, skänkte han 200.000 francs till välgörande ändamål och bad kommunalstyrelsen använda de till festligheter vid intåget anslagna penningarne till understöd åt dem, som hemsökts af öfversvämningen. Vintern har varit ovanligt sträng i Italien. Från Florens skrefs den 29 December, att! det varit ett ovanligt starkt ssöväder i hela! öfre och mellersta Ita:ien, hvilket isynnerhet för Tiberdalen medfört svåra följder. Floden har stigit så långt upp på sina stränder, att mer än halfva Rom står till en del under 6 fots vatten, och att man ser kreatur, ja stundom till och med hela boskapshjordar föras bort af strömmen. Corson är öfversvämmad och bristen på båtar mycket kännbar. Med äfre Italien är förbindelsen svår; blott ett bantåg om dagen går mellan Florens och Bologna, och all spanmålstransport har uppört. Ianan Victor Emanuel lemnade Rom skref han ett bref till påtven, hvari han sade sig ej ha besökt honom emedan han på förhand visste att han ej skulle bli emottagen. Det oaktadt ville han ej underlåta att skriftligen betyga honom sin vördnad och tillgifvenhet. Mordet på marskalk Prim förorsakade na. torligtvis stor uppståndelse i den spanska hafvudstaden, och man afbröt till och med arbetet på triamfbågarne för konung Amadeos intåg. Cortes förklarade den 31 Dec. i en resolution, att marskalken hade gjort sig väl förtjent af fäderneslandet och beslöt låta uppsätta hans namn på en tafla i församlingens sal samt att ställa marskalkens familj under nationens beskydd. Prims likbegängelse skulle försiggå den 1 d:s. Oviljan i Baiern mot den preussisk-tyska enhetsstaten har fått ett ganska betecknande uttryck i ett tal, som prins Ludvig, konungens kusin, d. 29 Dec. höll i riksråd:ns kammare och som kommenteras med mycken bitterhet i de nordtyska tidningarne. Prinsenyttrade att vid omröstningen öfver traktater stodo annars tre utvägar öppna; de kunde modifieras, antagas eller förkastas. Men i fråga om förbundstraktater hade man endast de två sista utvägarne; den första var icke längre någon möjlighet. Han kastade derefter en återblick på de tyska enhetssträfvandena och visade, att Preussen aldrig varit redo att bringa ens några små offer, inedan det nu kräfde stora offer af de andra tyska staterna, och att Baiern är 1866 trots de mest lockande anbod å Preussens sida troget uppfyllde sina pligter mot förbundet, under det Preussen slöt förbund med utlandet och revolutionen. Freden dekreterade Tysklands styckning, och Preussen upprättade det nordtyska förbundet och styrde det med hårdt åtdragna tyglar. Då Frankrike förklarade Preossen krig, ihågkom Baiern åter sina nationella pligter och var den första stat som lotvade deltagande i kriget. Dermed var hela Sydtyskland vunnet, och detta kunde betraktas som Preussens första seger. Med stora och rättmätiga förhoppningar motsåg man i Baiern en vedergällning för de gjorda tjensterna. I stället framlades nu en traktat, som pålade landet nya, tunga bördor och berötvade kronan och folket väsentliga rättigheter, icke för att öfverflytta dem på hela tyska folket utan endast tör att gifva dem åt presidialmakten, d. v. s. åt konungen af Preussen — en traktat, som gaf denne allena rättighet att förklara krig, sluta fred och allianser, som icke medgaf Baiern någon delaktighet i utnämnandet af förbundets embetsmän, som nästan uteslutande lade ledvingen af de militära angelägenheterna i Preussens hand och icke gaf de enskilda staterna något skydd mot presidialmaktens intrång. Det var onekligen fara för att den tyska riksmakten kunde användas för specielt preussiska syften, för dynastiska ändamål. Dessa preussiska bestämmelser hade man kunnat undgå, om Baiern vid krigets början uppställt nögra vilkor. Det var ictet tvifvel om, att Preussen, för hvilket Baiernss bistånd var af vigt, skulle ha gått in derpå. : Icke destomindre röstade han, ehuru med taogt hjerta, för traktaten. Han erkände nemiigen en öfvervägande fördel deruti, att partihatet upphörde, att tullföreningens fort-: farande hestand föärsäkradaao att otärra dalar I 32