skas; resultatet är ändock ej stort! Andra deremot:inskränk språkundervisningen; der formelt bildande kraften, som tillskrifves språken, ega naturvetenskaperna, om de rätt behandlag, i lika, om icke högre grad — och den vinnes i alla fall ej derigenom, att grammatikens alla detaljreglor, undantag och finesser uti flera främmande språk indrifvas i minnet på barnet,. — Här, likasom alltid, måste en medelväg sökas. Anspråken på skolan, och enkannerligen på flickskolan, äro, om man sammanfattar dem, följande tre: hon skall sörja för flickornas själsodling, derjemte gifva dem en riktning till praktisk duglighet samt under allt detta tillgodose deras hälsa, Lösniogen af denna trefaldiga uppgift är svår, men, som sagdt, ingalunda omöjlig. Må föreståndare och föreståndarinnor för ofvannämnda och dylika skolor lägga handen på hjertat och fråga sig, om de söka uppfylla dessa fordringar; må de stadigt ha sitt ögonmärke fäst derpå, att flickskolan har ett stort ansvar, att det gäller icke allenast den nuvarande generationens väl och ve, då den ja har att bilda blifvande upptostrarinnor och mödrar. Men om ock skolan inskränker arbetet till ett förnuftigt mått samt äfven i öfrigt uppfyller ofvan antydda skyldigheter i pedagogiskt, moraliskt och sanitärt afseende, må dock hemmet, hvilket barnet större delen af dagen tillhör, ock å sin sida ej lemna dessa punkter utan afseende; — eller kan skolan göras ansvarig derför, om den uppväxande flickan (äfven med flera fritider från skolarbetet) intvingas i modets tvångströja, tröttas af balernas nattvak eller fängslas, i böjd ställning, vid en stickbåge?!