STOCKHOLM den 5 Jan, 1871.? vi Franska nerdarmen under general Faid-!re herbe, somefterislaget utanför Amiens denor 23 Deo. drog sig tillbaka mot Arras ech!h Vitry, bar ej länge dröjt att åter gripa tilll Pp offensiven. Redan en vecka derefter, de sista 13 dagarna i December, ryckte hon åter ned mot söder för att möta de öfver Albert och!k Bapaume kommande preussarna under Man-iu teuffel, som i den sistnämnda staden ochls: byarna norr derom synas ha intagit fasta ställningar. Redan den 2, i måndags, komlö det til! en strid mellan de båda avantgardena:!n mellan Ervillers, en by vid stora vägen mel-p Jan Bapaume och Arras och det sydvest deri-i från vid vordbanan belägna Achiet. Dennad avantgardesstrid, som 3 franska sidan ut-!5 fäktades af första divisionen, synes redariöd samma dag ha utvecklat sig till en allmänt strid, ty ett telegram från Lille af den 3e vet berätta att Faidberbe slagit tillbakajt preussarna på hela linien. Från Ervillera,g som ligger ungefär två tredjedels svensk miljr 8 d d b t r I 8 r r t 1 i 1 Å j d l norr om Bapaume, drog sig striden söderut till byn Behagnies, halfvägs mellan denna stad och Ervillers, vid hvilken äfvensom vid det. tätt bredvid belägna Sapignies drabbningen säges varit särdeles het. Behagnies stormades af fransmännen, men återtogs af preussarba under ofantliga förluster. Här tyckes striden denna dag ha stannat, men endast för att följande dag fortsättas. Faidherbe rapporterar nemligen, att preussarna denna dag blifvit med oerhörda förlaster drifna ur alla sina ställningar. Nordarmön har vunnit en stor seger., heter det i telegrammet från Lille om slaget. Att öfvervigten afgjotdt varit på fransmännens sida, synes äfven deraf att striden fortgått söderut till ame, som, i likhet med Behagnies, säges vara ödelagdt. Förlasterna äfven å franska sidån skola vara betydliga. Man Har Bom den längsta tid, till hvilken Paris hade lifsmedel, uppgifvit mediet af Febraaris Na kommer emellertid en kor-: respondent till en eogolsk tidniog och be-l: rättar efter en officiös att Paris skalie kunna hålla sig änna en månad till. Enj korrespondent från Bordeaux: skrifver nemligen den 22 December till Daily Telegraph: För några timmar sedan fick jag veta nå-! gonting som skall öfverraska många i Engand och i hela Earopa. Jag är e)j berättigad att anföra min källa, men ni kan betrakta den som fullkomligt autentisk. Saken är den, att vid en i Paris af den dertill utsedda komitån anstäld undersökning har det visat sig att hufvudstaden, hvad lifsmedel angår, kan hålla ut i tre månader från den 25 December. Berättelsen är officielt afsänd fråa nationalförsvarsregeriogen i Paris till delegationen i Bordeaux och beledsagas af tabeller, beräkningar och statistiska data, som bestyrka dess uppgifter. Med ett ord, regeringen i Paris säger till sina medlemmar här, att de ej genom något onödigt hastverk böra äfventyra de franska härarnas blifvande framryckande mot Paris, ty hufvudstaden har lifsmedet till den 25 Mars. Det är obehöfligt ati framhålla hvilken förändring i fålttågets resoltater denna underrättelse om Paris .kan göra Det är karakteristiskt för den engelska Times och hennes undfallenhet mot Preussen att hon ännu ej yttrat ett ord om den skymt som tillfogats den britiska handelsflaggan vid Ducliaire. Endast genom dess korrespondenter från Havre och Rouen ha läsarne af det stora eller lilla verldsbladet hittills fått veta någonting om en händelse som så nära berör deras nationella ära. Korrespondenten från det af preussarne ockuperade Ronen, som tydligen söker ge saken et så oskyldigt utseende som möjligt, skrifver den 26 December: En händelse som är mycket att bekiaga, men knappast torde ha stått att undvika, tilldrog sig för några dagar sedap på Seine, Fransrcännen ha en mängd kanoubåtar på floden, med hvilka de från Havre eller Quilleboeuf, der Seine börjar vidga sig mot bafvet, göra rekognosceringar så långt som möjligt i riktningen mot Rouen. Den 21 hade en af kanonbåtarre framträngt till närheten af Duclaire, der en preussisk styrka står på högra flodstranden. Duciaire är en liten hamn eller lastageplats, ungetär halfvögs mellan Quilleboegnf och Rouen, och preusssrne bade redan börjat spärra passagen på denna punkt, när det fierdtliga fartygets annalkande inberättades. — Lyckligteller olyckligtvis voro fem engelska olastade koljare, till hands, De woro jast hvad som bebötdes för ett fullända flodbarrikaden, och preussarne togo och sänkte dem. Egarne skola ej förlora någonting, då preussarne gitvit en förbindelse om skadestånd. Helt aonorlunda låtå de berättelser, som kotresrondenter från Havre till ändra engelska tidningar gifva om såkea. De sex fartygen, skrifver en af dem, hade lossat sina kolladdningar i Rouen och deras kaptener utbådo sig af de preussiska militärmyndigheterna piss för att gå tillbaka utför floden, De fiogo ej straxt något svar, och trötta på att vänta, begagnade de sig af en gynsam vind för att anträda återfärden utför floden. Inga hinder lades i vägen för deras affärd, och först när de hunno Duclare lät general von Goeben skjuta på dem, och tvang kaptenörna att lägga bi. Manskapet befalldes att gå i land, många utan att få sina kläder och penningar med, hvarpå preussarne äntrade fartygen och borrade dem i sank för att spärra pässagen. För att bestämma skadeståndet företogs en löslig värderiog, och den utbetalades till kaptenerna i — reqvisitionsbevis, Den engelske vice konsuln i Rouen ingaf genast protest mot denna våldsbandling. Jag vågar påstä, skritfver korrespondenten, att om dessa sex kolfartyg varit yankees, skulle preussarne ej vågat röra dem, men nu voro de engelsmän, ! och det var en helt annan sak. För några: a. RR tt RR TARA RR KALLA I