skulle såkerligen ha fannit denna församling mycket beslåtsam att föra kriget, ehuru på samma gång uttalande en allmän benägenhet för freden, och stark genom båda dessa tttalanden, skulle hon kunnat energiskt fortsätta kriget, i tet hon med goda skäl gjorde gällande, att det hädanefter för Frankrike var det enda värdiga och hederliga metlet att komma till freden; Detta tillfälle ättigenast låta välja en natiopalförsamling har icke blifvit begagnadt, och jag beklagar det; men andra tillfällen känha snart komma. Hvem vet, öm icke Rysslands nya hållning i fråga om 1856 års för rag och de guropeiska förvecklingar det kan förorsaka äfven för franska regeringen skola medföra goda och tydliga skäl att utan dröjsmål låta välja on nationalförsamling. Hvad som är af vigt är icke att denna församling ständigt är samlad och i verksamhet utan att hon är vald, att hon existerar, att landet och verkställande makten veta, att hon är i lifvet och beredd att svara på deras mening. Då detta är gjordt, är nationalstyrelsen full ständig. Landet är i besittning af alla sina politiska krafter. Makten har sina naturliga band och sin nödvändiga stödjepunkt i landet. De kunna båda med tillförsigt vänta, att tillfället och stunden att begagna sig deraf skola koffima. Redlige och intelligente män inom alla stånd och vilkor, civile eller militärer, monarkister eller republikaner, jag tillåter mig att slutligen upprepa hvad jag i början sagt: gören eder inga illusioner; edert arbete är endast börjadt; I hafven företagit eder att rädda Frankrike från främlingarne och från anarkien. Kriget varar ännu och äfven anarkien på många ställen och i många förhållanden. I hafven utfört en handling af vishet och mod. Framtiden, måhända en nära förestående framtid, skall af eder kräfva mera mod och vishet än I ännu utvecklat. I hafven visat, att I hvarken ären revolutionärer eller reakticnärer, att i Paris general Trochu kunde stå vid sidan af Jules Favre, i Tours amiral Fourichon vid sidan af Gambetta, att alla begripit styrelsens dabbla kraf och dubbla pligt mot landet, ordning och frihet. Det tillhör eder att icke endast framhärda på denna väg utan äfven gå framåt på densamma. Ordningen existerar endast då den synes varaktig. Friheten existerar endast; lå cen är deosamia för alla, konservativa eller liberala, reformatorer, kristna eller frilänkare. I -Vi äro långtifrån denna säkerhet för ala utvecklingen af satnma Tättighetef: Frank rike skall icke ställa mindre stränga fordringar på republiken, om hon bibehåller sig, än på hvarje annan styrelseform. Republiken såväl som den konstitutionella monarkien bör vitva oss fred, ordning och frihet: Vikunna cke åtnöja oss med att i oändlighet vänta på dessa förmåner och alltid endast se dem vå afstånd i stället för att ega dem. Låtom oss, för att ändtligen försäkra oss om dem, beslatsamt antaga alla de vilkor, la de svårigheter, under hvilka en styrelse ch en fri styrelse har att arbeta. Dragen ill eder och använden alla dess krafter. såten aldrig öfverrumpla eder. Allt hitinills hafven I förstått att hålla tillsammans, ch denna enighet hafven I att tacka för ala dra framgångar. Bevaren den samvetsrannt. Frigören eder — den ene såväl som en andre — från edra dåliga bundsförvander. Gören såsom Paris, som på en gång ch med lika styrka kämpar på sina förkansningar mot utländingarne och på sins ator mot de upproriska anarkisterna, och nå Frankrike hädanefter icke vara dömdt tt vänta än på en revolution för att återordra och utöfva sina politiska rättigheter, n på en stor eller liten despot för att blifva vitt demagogien och anarkien.