SvOr tjenst mot främlingarne. Skall hon ät ven vara i stånd att blifva Frankrikes sty relse? Skall hon endast kunna gifva wE dn stormiga och osäkra styrelsen al en po l.tisk sekt eller ett revolutionärt kotteri, elle s all hon kunna blifva en ordnad och lag styrelse, son skyddar allas rättigheter dc verkligen gifver frihet åt alla. 1 skötet s freden, då vi arbeta på att bota våra olyc kor, skall denna fråga äunu qvarstå, oc hennes lösning skall bero af de styrande handlingssätt, icke af deras eafnn. Republi kanerna-skola bestämma, till lycka eller olycka republikens öde och framtid! De ha endast ett medel att gifva sin sal en lycklig utgång, nemligen att Förkligen blifv representanter tör Frankrike, detta sansade mederata och hederliga Frankrike, som efte tre fjerdedels århundrade ännu altid begä samma sak af alla de regeringar som efter träda hvarandra på dess jord, nemligen de mått af frihet som behöfves för det social lifvets trygghet och det mått af ordning son behöfves för dess fruktbärande verksamhet Frankrike skall begära denna dubbla väl. gerting af republiken likasom af alla des föregåugare. För att ingifva Frankrike hopj och tillförsigt måste de republikaner som ef. tersträfva att styra detsamma uppfylla samme vilkor; de måste först och främst skilja si; från sina förderfliga bundsförvandter, de fanatiske revolutionärerne och de socialistisk: drömmarne; för det andra måste de ständig lefva ansigte mot ansigte med och unde inflytande af Frankrike sjelft, dess fritt valdes och i styrelsen verksamt deltagande represintauter. Allmänheten bedömer regeringar efter de vänner de uppsöka och efter de redskap de använda. Den revolutionära reoublikens fanatici och de socialistiske utopisterne ha rättighet till alla de offentliga friheterna; mer cheferna för landets styrelse skulle icke kunna upptaga dem jemte sig i en vare sig republikansk eller monarkisk styrelse. Detta utesluter icke någon fri rörelse af tanken, någon diskussion mellan de gamla och de nya sociala lärorna, Det är ett förfaringssätt, som fordras af harmonien och den politiska klokheten, ett nödvändigt och öfvergående prot som alla idker måste underkasta sig innan de öfvergå till fakta. Hvad nödvändigheten för den republikanska regeringen att identifiera eig med Frankrike beträffar, kan hon icke motsvara sin uppgift utan att tillförsäkra Frankrike sjelft medel att uttala:sin vilja för henne och med henne träda i vexelverkan. Från 1776 till 1783 förorsakade amerikanska Förenta Staternas kongress vid många tillfällen Washington många förlägenheter, många obehag och många faror; men tror manatt han någonsin försökt undvika ellex i oändlighet uppskjata kongressens närvaro och verksamhet? Han hade — äfven han — ett krig att föra och en armå att skapa. Men han hade på samma gång ett republikanskt hjerta och en politisk ande. lian var öfvertygad att ep fri styrelse och dess general, att ett fritt folk och dess arm6 behöfva ömsesidigt och i grund känna hvarandra. Han måste från sitt läger icke endast oupphörligt pådrifva, utan äfven inspirera åtgärderna och angifva för kopogressen hvad den sjelf hade att göra för att fallborda sitt verk, om icke alltsammans — både kongress och arme skulle blifva ett tomt naran. Hans bref lästes under sessionerna och tjenade till text för öfverläggningarna. Hvilka öfverläggningar, fulla af oerfarenhet, försagdhet och misstroende! Man nöjde sig med toma löften. Man hänvisade till lokalstyrelserna. Man fruktade wilitärmakten. Washington svarade aktningsfullt, lydde, förnyade sedermera sina framställaingar, bevisade invändningarnas baltlöshet och nödvändigheten af en verklig styrka för denna makt ef hvilken han bar namnet och för denna earmå, af hvilken man begärde att den skulle Begra. I denna församliog, som var så föga egnad Att styra, saknades icke intelligente, madige, At fäderneslandets sak hängifne män. Några af dem begåfvo sig till lägret för att se med egna ögon, talade med Washington, berättade vid sin återkomst om den auktoritet deras apmärkningar och råd utöfvat. Församlingen upplystes, stärktes. Hon dekreterade åtgärder och gaf honom den makt han behöfde. Washington inlät sig då i korrespondens, i underhardling med lokalstyrelserna, med församlingar, komitter, embetsmän och enskilda medborgare. Han stälde fakta under deras ögon, åberopade deras: sunda förstånd, deras patriotism, drog fördel j af sina persorliga vänskapsförbindelser för Jet allmännas tjenst, visade undseende för len demokratiska skuggrädslan och den fåänga ömtäligheten, på samma gång han berarade sin värdighet och förde ett allvarligt språk, men utan att stöta och med en öfveralande moderation. Med det största und;eende för den menskliga svagheten visade kan en underbar skicklighet att utöfva inlytande på menniskorna genom deras bättre känslor och genom sanningen. Frankrike har ännu icke sin Washington Sn är icke så väl förberedt för republiken om Förenta Staterna; men i den amerikanka kongressens och dess: generals sätt att å till väga i deras förhållande till hvarandra ir ingenting som icke är naturligt för och illämpligt på andra: länder i en dylik belä;euhet. Ja, några af de svårigheter Washpgton mötte skalle icke existera eiler åtmintoze i mycket mindre grad än hos oss. I rafi af de vanor, som hos oss äro en följd tt centralisationen, skulle vår nationalförsaming ha större makt att vidtaga de åtgärder, mn hvilka hon och hennes general komme j fverens än den. amerikanska kongressen. Jen militära myndigheten är starkare och erksammare i Frankrike än hon var i Ameika, För att skapa det nödvändiga föreningsandet och ett ömsesidigt inflvtarde mellan! i