Såvidt jag fioner har ni inte större för. troende till er blifvande make, genmälde han. Silvia kände sig till ea viss grad träffad at svaret och båda betraktade hvarandra några ögonblick tigande. Har jag redan fått en herre? tänkte Silvia och hennes hjerta klappade af harm. Men på samma gång erkände hon att mr Lovell, om han också ej hade alldeles rätt, likväl egde något skäl för sitt handliogssätt, och dea rättskänsla som låg i heones egen karakter förebrådde henne att hon kände sig förbittrad. Hon gick några steg, kom så åter, och då hon stannade framför sin trolofvade, bade hon blifvit både Tlugn och beslutsam. I Hör mig,, sade hon allvarsamt; om ock hvad jag har att säga, måste sägas af mig sjelf, så har jag ej något att invända emot att ni är närvarande. Det är ingen hemlighet, som rör mig sjelf, och jag vet att jag kan lita på er heder och tystlåtenhet. Men att tala vid mr Meredith, det måste jag, det skall jag, tillade hon med en beslutsamhet i röst och blick, som sade mr Lovell att vidare motstånd väl skulle kunna göra henne uppbragt, men icke öfvertyga henne. Ni måste tro mig,, tillade hon, och ert eget hjerta bör säga er, att ni kan lita på qvinna, som går så öppet tillväga.o Mr Lovell var godsinnad, men ingalunda någon högsinnad man. Hvad Silvia yttrade gick honom derför ej så till hjertat, som ifall han varit en fullt ädel natur; men han egde heder, och derför voro hennes o:d ej alldeles bortkastade. Låät oss då gå vidare, sade han litet : trumpen och bjöd henne ånyo armen, hvarefter de tigande fortsatte vägen till slottet. Det hem, hvarest Silvia hade tillbragt så många lyckliga dsgar, låg svärtadt af branden och ödsligt framför dem, i återskenet af. den nu nedgångna solen — en passande bo-l niog för hennes vänner och deras tunga lott. Ea känsla af ånger öfver hennes otacksamhet sammanpressade Silvias hjerta, då hon besinnade att den fordom lefnadsglada kaptenen nu satt der, förslöad af sorgen och att hans ädla dotter led både sorgens och vanhederns grymma qval. Var det Silvia värdigt att just under denna pröfniogarnas tid hafva öfvergifvit dem och valt sig ett annat hem? — att jast nu, då deras hem var öde och deras ställning så bedröflig den gerna kunde bli, sjelf fördrifva tiden i yppighet och bland tanklösa verldsmennisko:?... Men om hon nu tyckades återskaffs mr Meredith hans rättmäriga arfsdel, skulle det icke kunna försona något? Då de passerade borggården, kring hvilken slottet var bygdt, kom en blond, upg qvinna ut genom en sidodörr och såg förvånad på dem. Silvia blef äfven å sin sida öfverraskad... ty det var Madeleine, Jean Varots svägerska. Vistas ni för närvarande här? frågade Silvia hastigt. Ja, tilldess madame Groom kommer åter. Mademoiselle önskar träffa madame?... Hon är sävgliggande sjuk, men — Nej,, inföll Silvia, vi önska tala med mr Meredith... är har inne?o Madeleine svarade att han så var och öppnade dörren till hans arbetsrum, hvilket, såsom beläget i vestra flygeln, hade undgått förstörelsen. Silvia såg vid första ögonkastet att allt derione var oförändradt. Märket efter Jean Varots kula syntes ännu i vägger, straxt invid en karta öfver Frankrike. Rammet var tomt, men Madeleine yttrade att hon genast skulle underrätta mr Mereditb; de skulle ej behöfva vänta länge; mr Meredith var blott inne hos kapteren. Hon gick och tillslöt dörren. De satte sig; ingendera talade. Na hördes fotsteg, dörren öppnades och Charles Meredith stod inför dem. Hans öfverraskning hade haft tid att stilla sig; ban bockade sig allvarsamt och svarade lugnt, till svar på mr L vells fråga: Min styffaders tillstånd är ännu oförändradt och min syster är beklsgligen ganska sjuk . Han satte sig; öfver hans ansigte låg ett utyrgek af spänd förväntan. Mr Lovell börPM FA me in pr PR pr Me vå mM dd Pi -— AR PRO MA MA jade: ) Mademoiselle Nardi önskar tala med er, — i affärer, tror jag Jag har inte ännu hört något ifrån mr Fox,, sade Charles Meredith. Det är ej för att tala härom, som jag har kommit,, inföll Silvia hastigt. Allt hvad jag önskar säga, är att det testamente ri såg denna dag är förfalskadt. Mr Meredith såg på henne nästan bestört. På hvad sätt? — Hur vet ni det? Jag vet att det testamente som jag bevitnsde var olikt detta. På hvad sätt? upprepade han åter; och hur kan ni veta det? Hvad bör det hit? inroli hon med någon bäftighet. Jo, ser ni., yttrade mr Lovell, mycket förvånad, det hör visst bit. Ni måste verkligen upplysa om huru ni vet det. Silvia svarade icke. Testamwentet är obestriiligen skrifvet af min aflidne kusins egen band, sade mr Mereditb, och ni erkände på förmiddagen att det var er underskrift. M:s Grooms namntecknizg känner jag också igen.. . Äzr det sanning, mr Meredith, att detta testamente gör er arflös? Fullkomligt sannt. Inonehåller det ingen klausul, angående, giftermål mellan er och miss Gray? Hennes namn är deri lika litet nämndt, som mitt.n Då är det inte samma testamente som jag bevitnade, ty, — tillade hon och höll upp några ögonblick, medan kinderna öfvergötos af en djup rodnad, — i det förekom ganska visst ett bestämmande rörande gifte-mål mellan er och miss Gray. Mr Lovell. stirrade rätt framför sig och strök sina polissonger. g U ppläste miss Meredith sitt testamente :N för er? frågade han. 3 Cilulac anciata färrådda an Inra strid. då Er AÅ d