t honom och lyckades få in honom i ett fåt ; stall bredvid mairens has, der han fick någr I minaters hvila, åt några fikon och aflide e idel at sina kläder som blifvit sönderslitna ti itrasor. Men hans mördares raseri var änn ;jicke mättadt. De hotade att sätta eld p stallet, on. han icke utlemnades, och inträvgd Islutligen och grepo Honom åter, Desom vor Imest skyldige att skydda honom uppförde si alla soni fega uslingar. Presten, som i bör jan varit så beställsam med sin revolva blef förskräckt vid åsynen af tumnituan ternes raseri, förklarade att det icke va vit bans afsigt att begagna sitt vapen jutdelade vin till några och 50 karlar, son trängt in på hans gård och drack sjel med dem kejsarens skål. Ena värdshusvärd som uppfordrades att gifva skydd åt hr df Moneys, svarade: Nej, om jag det gör skola de s2lå sönder allting i mitt hus, och höl sålunda sin port stängd. Det stackars of rets hufvud beskrifves vid denna tid ha årit som ett klot af blod. Tre långa spalter i en tidning äro uppfyllda med detaljer om denna förlängda dödskamp. Man släpade honom från det ena stället Åll det andra och varierade hans martex med en djefvulsk sionrikhet, allt under et den eländige mairen följde efter mördare iklädd sitt trefärgade skärp, men alltet rädd för att verksamt träda emellan. Slutligen uppstapplade de en hög ved, rist7istar och halm och lade honom derpå. an var icke längre i stånd att tala eller -Srika, men han hade känseln qvar och ardades tungt. De lade ved ofvanpå hosOm, framtogo torrvedsstickor och läto tv? små barn antända dessa och sätta eld rå bålet. Mairen stod och såg på. Invax risknipporna antändes, hoppade en af pödlarne upp på dem som lagts ofvanpå offcet och stampade och dansade på dem. Han måste ha sett sig sjelf brinna i nära en fjerdedels timmep, sade ett af vitnena. När allt var förbi, rörde några af mördarne i askmörjan med sina käppar och framdrogo ett förkoladt föremål, hvilket såg ut som den brända bålen af ett träd med en lemning af tvenne at elden vidglödgade grenar. Detta var den olycklige och oskyldige hr de Mo1eys lik. Det fions inte mera några lagar, sade en vf dessa vildar, der han stod och vaktade elden, till en af de närvarande, som uttryckte ia afsky för mordet; man kan na döda en wdelsman likasom en fluga eller fågel. Det finnes skäl att tro, det brottet var öfrerlagdt, åtminstone bos några af gerningsnäonen, och att det skulle ha efterföljts af ndra af samma slag, om icke repressiva åtärder i tid blifvit vidtagna. Dess detaljer 0 sådana, att de måste komma blodet att telna af fasa äfven i dessa dagar, då vi lyckligtvis blifvit alltför vsna vid hjertsliande berättelser om blodbad och lidanden. ) nedelbart efter uppläsandet af anklagelsekten försökte svarandena att få målet nedagdt i det de anhöllo att domstolen skulle örklara gig inkompetent i anledning at det ekret af den 4 September, som gaf amnesti t alla hvilka gjort sig skyldiga till politiska irbrytelser sedan den 2 December 1851. Det kule ha varit eo synd mot menskligheten tt låta så ohyggliga brott blifva ostraffsde uder en så haltlös förevändoing, och domolen tillbakavisade den genast. Ransakninen fortgår och skall sannolikt upptaga flera ugar.