Bismarck om de franska krigsfångarne. Den nordtyska förbundskanslern har der 14 utfärdat följasde cirkulär till förbundet sändebud i utlandet: De talrika rymningarne af franska officerare mer brytande af deras hedersord, och de förklaringar som några af dem, hvilka varit inbegripna i ka pitulationen i Sedan, hafva offentliggjort med ef seende på sitt hemliga afligsnande, lemna intyg derom, att begreppen om åra, minst sagdt, ickt hos alla franska officerare äro desamma, som kit intills förutsatts från tysk sida vid mottagande a; ett hedersord, eåsomen nöjaktig garanti. Vihade den 2 September i vår makt att, vare sig genom vapen eiler svält, tillintetgöra och på samma gång oskadlizgöra den i Sedan innegelutna hären såväl i dess helhet som dess enskilda beståndsdelar. I föriitande på den samvetsgranna aktning, hvarpå traktaterna kunna batva anspråk, beviljade vi emellertid den bekanta kapitulationen. I samma ögonblick som högste befälhafvaren öfver de inneslatia trupperna, general Wimpffen, hade undertecknat denna kapitulation, stod ban i borgen för, att de onder bans kommando stående officerare skulle uppfylla densamma, och dessa voro på grund af de i allmänhet gällande begrepp om den militära och allwänna internationella rätten, förpligtade att efterkomma konventionens bestämmelser. Huravida enskilda officerare möjligtvis icke godkände kapitulationen, derom hade vi ingen kunskap, och ej helior behöfde vi taga kunskap derom, enär i annat fall ingen kapitulation med en krigshär eller en fästningsbesåttning skulle kunna afslutas utan en förklaring af hvar och en enskildt. Såsom ett saktum framstår i alla händelser, att samtliga officerare i den Mac-Mahon-Wimffpenska kär, som befann sig i Sedan, drogo fördel af de medgifvanden, som gjordes i kapitulationen, för att bevara sina hf och sin egendom. Några af dem missbrukade emellertid den tillit, som: de tyska myndigheterna hade satt till dem personligen med hänsyn till uppfyllandet af de ätagna förpligtelserna. Bland dem befinna sig genera!erna Ducrot, Barral och Cambriel. Ni torde i tidningarne hafva uppmärksammat den förstnämndes förklaring, hvari haa omtalar, på hvad sått han undkom från bangården i Pont å Mousson och medelst en kasuistitik, hvaraf jag dock icke vill ingå inågot slags bedömande, ådagalägger, att han gäckat det till honom satta. förtroendet, missbrukat det honom visade untisgendet och, enligt sin åsigt, icke brutit, men i alla händelser kringgått sitt efter kapitulationens afslutande personligen gifna bedersord. I en uti Sidcle offentliggjord skrifvelse af den 15 November, hvari general Cambriel med en lifligt berörd hederskänsla gendrifver vissa emot honom från fransk sida gjorda förebråelser, omnämner han i förbigående och såsom en sak, den der följer af sig sjelf, att han begagnade sig af kapituJationen, hvari äfven han var innefattad, och vår hänsynsfulla behandling af de sårade, tillatt undfly från Sedan. General Barral har, såvidt jag vet, alideles icke gjort något försök att rättfärdiga sig eller ställa sitt uppförande i en vackrare dager derutinnan, att han, efter att hafva gifvit sitt hedersord på att icke bära vapen mot Tyskland under ou pågående krig samt att begifva sig till honom anvisad uppehållsort, omedelbart derefter bröt sitt ord öch inträdde ifranska kriggbären. Efter hvad som sålunda förefaliit bar man mindrö anledning att förundra sig öfver — änskönt det måste vara icke mindre vigtigt för en krigshär, som är mån om sin ära — att många officerare af lägre grad, hvaribland några äro uppförda på hosfogade lista denna lista innehåller 22 man), hafva brutit sitt edersord, och hafva rymt från de ställen i Tyskland, bvarest de blott och bart på grund af sitt gifna Hedersord att icke aflägsna sig, fått tillåtelse att vandra omkriog utan Hälagn. Huru betydligt sotalet af desse menediske officerare i och för sig är, utgör det dock en ringa bråkdel af bela anta: let. utaf deras bederliga kamrater, som hittills icko eng genom skärpt tillsyn blifvit gjorda an-. svariga för för de förras ovärdiga uppförande. Ett annat utseende. får saken emellertid derigenom, att de flyktade officerarnes brytande af sitt hedersord offierelt gillas af regeringen för nationalförtvaret, i det kon anställer dem vid den mot oss kämpande hären, och man har icke heller ännu hört någonting om att ur franska aktiva armån; utgått nägon protest emot upptagandet af menediske officerare i dessleder. Det är klart att reseringen i Paris sjelf och alla under deosamma: jerande officerare. härigenom påtaga sig ansvaret ! ör. dessa personers brist på ordhällighet emot allt I igsbrak. Under dessa orsständigtketer äro delt bundoa tyska regerivgarne förpligtade att taga g r e ö f mder öfsvetvägande, huruvida det låter Srena sis ned de miltåra iutressena att hädanefter medsifva de franska fångarne vanliga lättnader, och le måste göra sig det ännu allvarligare spörjsolet, hvil tillig de kunna sätta till uppfylsadst ar de konventioner, som framdeles stslutan!)