Silvia till sans. Hon darrade från hufvud vn fot och all lifsfärg flydde från hennes kind. Hvad jag menar,, yttrade hon vida mera fogligt, är att jag anser det vara besynnerligt af er att vilja låta mig i mr Merediths närvaro pryda mig med dessa juveler och opassande af honom att inte komma fram och helsa på mig. Jag visste inte att juveler, skänkta af mig, ej skulle kunna bäras i mr Merrdiths närvaro, svarade mr Lovell, mörk som natten. Hvad det beträffar, att han inte tilltalade er, så var detta måhända en följd af att ni endast varit ione ett par minuter; — såvida han inte hade andra motiver, med hvika jag är obekant. Tiliat nig fråga hvad ni menar?. yttrade Silvia, blek och förnärmad. Tillåt mig fraså 00 er mening? svarade mr Lovell med värma. Tillåt mig äfven fråga i hvad förhållanav Di står till mr Meredith, hvilket kan framkaus denna sinnesrörelse vid bans åsyn? Till och m d läpparna bleknade på Sil via, men hon svarade mycket lugnt: Mre Meredith str i alls intet förhållande till mig, — och har aldrig gjort dets, tillade hon och såg honom öppet i ansigtet. aJag förmodar., fortickg hon i tonen af en förolämpad furstinna, att ni gör mig den äran att tro vig, — åtminstone, tillade hon med styrka, vill jag hoppas detta. I hvarje tvist, vare sig mellan älskande, vänner eller fievder, är alltid en kulmina-. tionsponkt. Den inträffar då en af parterna börjar gifva vika, och nu var det mr Loveli som kefarn sig i deona ledsamma ställ viog. I verkligheten var det kan som bade rätt; i verkligheten var havs harm öfver Silvias orärtvisa beskyllnivgar folit brrättigad, men genom att lägga sin antallsplan i dagen, gaf han fienden en förael 5iver sig, af hvilken nan, til. följt ar sin esen farliga staching, skyvdade att bgsgna sis Det är farligt stt säga savnivgen såvida man ej kan såga den julihoml gt, farligt Att ioko förmå fullfölja ett