henne, hvad sysselsätter ni er vanligtvis med? Åh! med hvad som faller mig in, svarade han vårdslöst. För icke länge sedan började jig med hebreiska, men det var tråkigt — förskräckligt tråkigt. Nu är det målskjutning. sOch hvad blir det sedan., frågade hon kende. Har inte den ringaste id6 derompx, svarade me Lovell; saktare tillade Han, kom ut i trädgården. Jag har så mycket att säga er. Men Silvia låtsades icke höra denna begäran. Naturligtvis hade han mycket att säga henne, men alltsammans saker som Silvia icke hade riågon lust att höra! på. Hon önskade att han skulle gå och i stället satt han alldeles ravid hennes sida och hon vågade ej röra sig. Ty om hon också med afsigt blundade för att blicka ned i sitt eget hjerta, var hon hvarken så okunnig eller så tanklös, att hon icke sjelf insåg att hon genom sina känslor förnärmade mr Lovell. Hon anade detta, men önskade att slippa tro det ogh tillslöt sina ögun, för att icke se. Hon bjöd på bästa sätt till att glömma och hennes försök i den vägen voro så egna att ätven mr Lovell fann sif, öfverraskad. Är det sanning, att ni är mycket rik, frågade hom : Mr Lovells ansigte mulnade betydligt vid denna: fråga. Han hade aldrig väntat annat än att bans gu d skulle ganska mycket tynga ned -vågskålen :ör den qvinna-som en gång beslutit blifva hars maka. Men hans tycke för Silvia var för starkt för att hon icke skulle afsky förestalllnipgen att hon sålt sig :för hans pengar. Ja,, svarade han med mörk min, jag är verkligen ganska rikHvarför frågar ni det, Silvia? Derför att jag tycker det är ledsamtv, ssvarade hon otåligt, och emedan jag nodrar com ni kunde, med alla edra pengar göra någonFng för att roa mig. Ni vet kanske att jag också får någon förmjjgenhet — tjugutusen vund.,