STECEHOLS den 28 Dec, I England blifva sympatierna för Frankrike allt starkare. Det var också naturligt, att ett folk med det sinne för fair play och den aktniog för det okufliga modet, som utmärker engelsmännen, ej skulle på längden kunna utan lifligt deltagande åse en sådan envigeskamp som den, hvilken nu pågår i Frankrike. Denna omkastning i opinionen märkes ej blott på pressen, hvars förnämsta Organer, en Times m. fl,, numera finna sig föranlåtna att om ej helt och hållet undertrycka sina tyskvänliga artiklar, åtminstone interfoliera dem med sådana, som andas välvilja mot Frankrike. Men engelsmännen känna ätven behof att genom sitt andra stora språkrör, meetings, de offentliga mötsna, gifva sina sympatier luft. Ett sådant möte var redan sedan flera veckor ämnadt att hål las i sjeltva hjertat af London, dess city, och i sjolfva bjertat af city, det gamla kommunal. palatset Guildhall, och en deputation af invånarne i denna stadsdel hade hos lordmayorn formligen begärt stt den stora salen skulle för detta ändaroål upplåtas Mötet, hette det i petitionen till lordmayorn, hade till äns damål att taga i. öfvervägande Frankrikes ställning och medlen att åstadkomma en hederlig och varaktig fred. Med den hos de officiella myndigheterna i England för närvarande mycket starkt utpräglade undfallenheten, snart sagdt rädslan för Preussen, fana dock lordmayorn, efter rådplägning med ministrarne, saken alltför betänklig och afböjde framställningen under den förevändning, att han ej bland undertecknarne fann personer med tillräcklig respectability. Han lofvade dock till sluts ytteriigare tänka på saken en vecka. När efter denna tids förlopp deputationen kom tillbaka med petitionen, som nu räknade ej mindre än 1364 underskrifter, bland dem ett stort antal namn tillhörande personer med den högsta ställning inom city, vägrade lordmayorn bestämdt både att sjelt presidera och upplåta salen till mötet. Ett sådant möte,, sade han, okunde ej göra något gagn; tvärtom kunde tal komma att hållas, som kuade göra mycken skada. Nu uppstod en temligen skarp ordvexling mellan lordnayorn och deputationen, af hvars medlemmar mr Salomons yttrade, att hans lordghips beslut skulle väcka det största missnöje i hela England. Han märkte väl, att det vore en hemlig öfverenskommelse mellan citys styrelse och regeringen. En annan af deputationen, mr Gill, förklarade att Guildhall tillhörde citys borgare och de kunde derför fordra dess upplåtande ej.som ynnest, utan som en rättighet. Så skarpa ord föllo till sluts, att citys högste styresman i vredesmod for upp från sin sella curalis och lemnade salen, åtföljd af dessa högljudda opinionsyttringar från deputationens sida, som på engelska betecknas med uttrycken hisses and groane. Deputationen begaf sig nu till Cannon-Street-Hotel, der man, efter antagande af en resolution, som i skarpa ordalag klandrade lordmayorns förfarande, beslöt att ett offentligt möte för uttalande af Londons borgares sympatier för Frankrike skulle med det första hållas i den största lokal i city som stede att få, och en komite tillsattes för att träffa de nödiga förberedelserna. Det tros att mötet kommer att hållas i City Terminus Hotel, som. rymmer omkring 3000 personer. Jemte andra störartade insamlingar för de af kriget på ett eller annat sätt lidande, som nu pågå i England, har en annan nyss blifvit öppnad för de olyckliga bönderna i Elsass och Lothringen, som sakna bröd, många äfven tak öfver hufvudet. En exposition af af aqvarellmålningar är för ändamålet anordnad i London, föredrag hållas 0. 3. v. Bland dessa sistnämnda har isynnerhet gtt ådragit sig stor uppmärksamhet. pet var det som dea berömde f. a, karmelitermunken pater Hyacinche höll i Hannover Square Rooms i iördon tisdagen i förliden vecka. Ämuet var den stora frågan för dagen: Frankrike och Tyskland; salen var också överfylld af åhörare. Det var ej blott det välgörande ändamålet, säger Times, som lockat dit denna menniskomassa; det var dessutom den bland protestanter naturliga nyfikenheten att se den oförfärade munken, som, sedan han varit ea af sin tids största katolska predikanter, hemsöktes med den stora bannsträlen för sin protest mot ofelbarhetsdogmen, När han den 20 framträdde på platformen i Hannover Square Rooms, visade an dock ej det minsta spår af munken. Man väntade att få se en barfota karmelitermunk, och fram trädde en välklädd fransman, bäzande hvarken kåpa eller kapuschong, utan den väl tillknä; pta bonjouren, den konventionella uppståenda kragen och den svarta halsdakeo. Det var svårt att upptäcka ens spåren af tonsuren: Ett skägglöst, något ascetiskt ansigte var allt som tillkänmagaf hans förra kall. Föröfrigt är patern öfver medelstorlek, har breda skuldror och en kraftig starkt ljudande stämma. Ej heller kande mean märka att den stora bannstrålen försvagat vare sig hans helsa eller hans vältalighet. Han begagnade inga anteckningar och talade på franska; tankarne flöto lätt och ymnigt utan någon gestikulation eller deklamation af det högre slaget. Hans vältalighet tillhör i sjelfva verket ej den våldsamma, passionerade genren, ej heller den bildrika; men hon har ett mildv behag, som gör henne i hög grad fängslande och besitter dessutom en värdighet och en kraft, som gör att hvarje hans ord tränger djupt in i själen. Viskola tillåta oss att ur hans tal, som utförligt refereras af de engelska tidningarne, återge PE FEAT to SN