EROS den 23 Dec. te Den engelska Eeonomist ger i sitt ssnastl,å hitkomne nummer följande ksetakteriserande fr analys al den pyacstyska förbundsförfattningen: Det tyska rikets nya författning kan knap-m past fran någon synpunkt anses tillfredsstäl-d: lande. Hon gifver icke centralmyndigheten o: tillräcklig makt, och denna ryndighet ärjd icke organiserad på ett tillfredsställande sätt s i de delar till. hvilken hon sträcker sig. Vild vilja uppehålla oss litet vid första punkten, h Den nya författaiogen är utan tvifvel ett!ri framsteg i riktningen af fullständig enhet,! o ty hon omfattar Hessen, Baden, Wirtem-h berg och Baiern, hvilka icke innefattades ila det Nordtyska förbundet. Men hvad som lst vannits i omfattning har blifvit köpt med re ett visst lossande af centralmaktens band. s Baiern t. ex. bibehåller partikularistiska rättigheter, hvilka, om de utöfvas, skola utgöra e ett betänkligt ingrepp i rikets homogenitet.s Baierns jernvägar, poster och telegrafer ärolt icke underkastade rikslagstiftningen utom fört militära ändamål, och kejsardömets för-k säkringslagar skola icke heller gälla i dennalr stat utom med dess eget samtycke. Baieral kan hindra sina undersåter att bo i andra jä delargat riket, ty de kejserliga lagarce förk bostadsrätt sräcka sig icke till denna stat. I Bäde Baiern, Wiärtemberg och Baden skola li vara undantagoa från de kejserliga lagarne ! om accis på öl och spritdrycker. Baiern törbehåller sig fullständig kontroll öfver sin egen armå i fredstid, och förbinder sig endast att antaga det kejserliga militärorganisationssystemst och ställa sin armå till kejsarens förfozande under krig, då deremot Wirtemberg mottager en kejserlig öfverbefälhafvara äfven i fred, men sjelf tillsätter alla andra officerare. I de öfriga staterna utnämnas öfverbefälhafvaren och kommendanterna på alla fästningarne af kejsaren, under det de öfriga offieerarne, ehuru utnämnde af staten, måste bekräftas af kejsaren. Det framgär tydligt, till och med a? denna korta öfversigt, att hvarken Tysklands kommersiella elier militära enhet ännu är uppnådd. Hvad rikets, lagar i allmänhet beträffar beröras endast : brottmålslagen och handelslager af denl. rikslagstiftnirgen. Hela — civillagen ochlj kyrkolagen inom hvarjö stat förblifver under den loksla riksdagens uteslutande jarisdiktion. Detsamma gäller om undervisningssystemet. Hvad mera är: ingen af de särekilda efterifterna åt Baiern, Wirtemberg m. fl. kan i ätertagas utan den stats samtycke som åt-l: njater dessa privilegier. Med.andra ord,l. hvarje ytterligare framsteg till verklig enhet kan endast ernås anticgen genom öfvertalande eller genom sådana våldsamma åtgärder som trotsa all lag. I konstitutionen fiones intet stadgande som möjliggör centralisationsprocessens falländande på grund afrikets vilja, vore äfven hela riket enss derom, utom den stat som är i besittniog af dessa privilegier. Det är uppenbart, att dessa anordningar äro ytterst ofullständiga och halfva och lemna mycket öfrigt att össka. Naturligtvis känna vi likväl mera iotresse för den mekanism, genom hvilken den nya kejserliga konstitutionen skall arbeta på de områden som ligga ioom dess befogenhet än för de frågor som ligga utom densamma Vi kunna tryggt antaga, att händelsernas gång skall tvinga äfven de rmest privilegierade stater att uppgifva sin -partiku!arism, ty den tyska nationalismen vinner i styrka och erkännes alltmera i de nyförvärfvade staterna. Men om den gestalt som den tyska författningen slutligen skall antaga, om kronans, furstarn2s och parlamentets ömsesidiga rättigheter, om beskaffenheten afinskränkningarne i den kejserliga makten och huruvida dessa inskränkningar skola blifra populära iuskräokningar eller aristokratiska som motverka folkmakten — om allt detta kuna vi änntä endast bilda oss en mening, genom att betrakta beskaffenheten af den organisation nordtyska parlamentet nu erhållit. . Hvad först och främst den folkvalda kammeren eller riksdagen beträffar, tyckes mak— ten fördelad helt och hållet efter folkmängden. De 382 medlemraarne skola väljas genom allmän öelr sluten omröstning — en på hvarje 100,000 af befolkningen. Af dessat skall sålunda Preussen med sin befolkning af 24 millioner på 38!e välja omkring 240 eller nära två tredjedelar, och dess majoritet pål riksdagen skall icke endast blifva afgjord utan ofantlig. Men i hvad vi kunna kalla öfver-. huset — hvilket i Tyskland skall blifva ett furstarnes hus och derför till följdjaf den glans som ännu omgifver de nominella tronetna sannolikt i politiskt hänseende vida starkare än ect vanligt herrehus — skall Preussens inflytanda blifva, nominelt åtminstone, jemförelsevis ganska obetydligt. Det kejserliga rådet gekall bestå af Tysklands 25 furstar, hvardera med följande antal röster: Kejsaren (konungen af Preussen) 17 röster, Baiern 6, Sachsen 4, Wärtemberg 4, Baden 3; Hessen 3, Meeklenburg-Schwerin 2, Braunschweig 2, Oldenburg 1, Sachsen-Weimar 1, EU Strelitz 1, Sachsen-Meiningen 1, Anhalt 1, Sachsen-Coburg-Gotha 1, Sachsen-Altenburg 1, Waldeck 1, Lippe-Detmold 1, Schwarzburg-Budolstadt 1, Schwarzburg-Sondershausen 1, Reuss-Schleiz 1, Schaumburg-Lippe 1, Reusa-Greiz 1, Eamburg 1, Löbeck 1 och Bremen 1, tillsammans 53 röster. Under det således Preussen har nästan två tredjedelar af rösterna i den folkvalda kammaren, skall det tydligen ha mycket mindrö än en tredjedel i forstarnes hus, utan hvars bitall kejsaren icke kan uttryckligen förklara ktig, såvida icke nationens område anfalles. Likväl tyckes han kunna förklara krig såsom konung af Preussen, ehuru icke såsom kejsare, utan :förbundsrådets samtycke, och då kriget en gång blifvit förklaradt, vore det äfven af Preussen ensamt, skolas de mindre dd FL LA 8 08 AL KL NH. d t mh rr nr rr rr ma frö OO — ALA AL