II. V I.A. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA BÄNMARSKÖLD, (Forts. från A) Na kommo Silvia och mr Lovell tillbaka. Monsieur de IEpine lemnade genast sin hustru och började samtala med sin svärfar och engelsmannen. Nå?, trågade hon, är allt klart nu? Ja, nu äro vi på det klara! svarade kaptenen fryntligt, vinte så, mr Lovell? Mr Lovell svarade att så var. Jo, jag skulle tro så med, återtog moniear de VEpine; säkert och klart är det! Bergolja är ävnu en ny artikel i veridshandeln och menniskor äro alltid begifna på hvad som är nytt. Dertill äro tillgångarna outtömliga — den rinner och rinner. Och stannar aldrig?, yttrade mr Lovelk Aildrig! svarade den förre bestämdt. Mr Lovell brydde sig ej om att disputera. Tog oljan slat så gick också han ifrån affiren och dermed vore han qvitt detta besvär. Hon ger ett klart och starkt sken, fortfor mr de PEpine, kostar obetydligt, blir utan tvifvel allmänt antagen... Jag säger er: nittionio procent af befolkniogen skall komma att bränna bergoljan, inföll kaptenen och slog häftigt mot marken med sin käpp: . Nej, nej, inte nittionio procent, rättade hans måg; låt oss taga tjugu... kanske trettio, för att ej ötverdrifvas Men vi ha ej ännu bestämt om vi sjelfva skola raffinera den eller inte.s Låt oss för all del göra det sjelfvan; TOpade kaptenen ifrigt. Den der raffineringen är en högst intressant procedur; jag har sett den ske. Man har sin bergolja svart som P) SA Ber 8200, 217—282, 284—290, 292—