storhertigen af Mecklenburg stående divisionerna, marscherade den 19:e på Chåteau-Renault, en stad vid jernvägen mellan Vendöme och Tours, ungefär halfvägs mellan båda städerna samt i jemnböjd med ställningarne Epuisay och Paislay-Fontenelle. . Hvilka ofantliga förluster den storhertigliga kåren lidit redan i början af det fjorton dagars fälttåg med oupphörliga drabbniogar han haft att göra mot Chanzy, synes af föl. jaude utdrag af ett kref till Frankfurter Zeitung från dess korrespondent vid storhertigeas högqvarter. Han skrifver den 9 Dec. om slagen vid Meung och Beaugency: Vi ha i dag den I December. Bland dessa nio dagar af årets sista månad ha endast varit två, under hvilka storhertigens af Mecklenburg armå icke varit i elden. Ehura tyskarne alla dagar voro segerrika, åtminstone ständigt behöllo fältet, äro dock de förluster de lidit oerhörda. Ännu sju sådana dagar och armån har upphört att existera. Allaktning för Aurelles de Paladines talang och franska folkets motståndskraft. Ingen har trott det möjligt, att efter de fyra blodiga dagar, h ilka följde på Orleans intagande, fransmännen endast stulle behöfva två dagar för att samla nya krafter till en tre dagars strid, en strid hvilkens , utgång mer än en ång var tvitvelaktig. Åiven prins Fredrik arl har allttör mycket underskattat fiendens krafter, ty annars skulle han längt förr än som skett ha skickat förstärkning till storhertigens armå. Först i dag på aftonen, sedan afgörandet redan egt rum, inträffade det länge efterlängtade, enträget begärda understödet. Gårdagen slutade, oaktadt de fördelar man på tyska sidan, isynnerhet på båda flyglarne, tillkämpat sig, mer eller mindre oafgjord. Värst var det för oss på centern, emot hvilken fransmännen riktade sitt hofvadantall. Visserligen försvarade bairarne det af dem på morgonen tagna Beaumont, men försöket att framtränga öfver köpingen misslyckades. Mer än en gång drogo de sig i oordning tillbaka. Man torde dock finna mm ÖV I — — AA detta endast alltför förklarligt och förlåtligt när man hör, att några bataljoner förlorat nästan alla officerare så när som på två eller tre, ja att en bataljon af 12:te regementet till och med måste föras ur elden af en fältväbel. Uuder det att striderna i medelpunkten af Frankrike, af hvilkas utgång krigets resultat är beroende, med rätta fängsla hela den civiliserade verldens blickar, ske äfven isydöstra Frankrike sammandrabbningar, hvilka nästan alldeles förbises under de stora och vigtiga händelserna vid Paris och Loire. Garibaldi gör här Frankrike stora tjenster. I nära tre månader har general Werder med 14:de armökåren stått midt emot honom och är trots förnyade försök icke i stånd att framtränga längre mot söder för att förhindra organisationsarbetet i Lyon och de öfriga stora rika städerna. Sedan fransmännen blifvit slagae vid Raon-IEtape, stod ingentiog vidare i vägen för general Werder att framtränga till Besangon och Lyon. Då kom Garibaldi, man kan säga ensam; han organiserade i Döle under de största svårigbeter en liten kår, med hvilken han till en börjar. framgångsrikt försvarade Besangon och Doub-. ten. Men då tyska stridskrafter ryckte fram äfven. från Belfort och Montbe!liard, äfventyrade osribaldi att trängas in i Schweiz. Bogagnande y-rnbanan, lät han derföre på ett mycket djerft savt Sina trupper, som dittills stätt midtför Weruers venstra flygel, göra en svängning från Döle öfver Lons-ie-Saulnier, Bourg-en-Bresse, Macon, Chålons sur Doub och Chagny till Autur, så att han nu kom att stå midt för den 14:e kårens högra flygel och kunde öfver Nevers återställa den förlorade förbindelsen med Loirearmön. Först här i Autun fullbordade Garibaldi sin kårs organisation, hvarvid han hade många hinder att bekämpa. Man kan väl säga, att den gamle republikanen mäst i Tours tigga sig till hvarje gevär, hvarje kanon, hvarje häst och hvarje patron. Slatligen skedde, sedan den garibaldiska kårens organisation blifvit fullbordad, framryckninen till Amay-le-Dac, hvarifrån det den 19 Nov. verkställda lyckade anfallet mot Chatilloo-sarSeine inleddes. Detta var garibaldianernas första framgång. Den andra allvarsamma striden stod vid Pasques vester om Dijon; äfven här vann Garibaldi några fördelar, men det lyckades dock honom icke att — såsom hans afsigt var — taga sjelfva Dijon. Den 1 Dec. antöllo badensarne Autun, men blefvo tillbakaslagne och från Chålons tagna i flanken. På sin tillbakamarsch till Dijon funno de den 3 Dec. vid Chateaoneuof och Vandenesse vägen stängd at garibaldianer; de måste slå sig igenom, ledo svåra förluster, förlorade många fångar och måste lemna alla sina sårade i bänderna på fienden. Nu har Garibaldi förenat sig med öfverste Bourrias stridskrafter och tillsammans med denne ånyo ryckt fram mot Dijon. Om Bourhbakis och den af honom anförda första armens ställning meddelar nu Lyontidningen Salut Public några upplysningar. Hon berättar nemligen den 12:e, att en fransk kår, som tydligen ej kan vara någon annan än Bourbakis, var koncentrerad vid La Charitö vid Loire, 3 mil norr om Nevers för att stänga vägen för de öfver Gien och Briare anryckande tyska trupperna af andra armen. Dessa trupper, som voro på marsch mot Ne: vers, hade plötsligt gjort halt och dragit sig tilibaka mot Orleans. Om detta återtåg bekräftar sig, skulle det möjligen kunna ha sin grund dernati, att andra armön foonits behöflig för operationerna vesterat. Vi ha äfven sett, att en af dess kårer, den 10:e, blifvit Anta nharad St datta häll