tande öfver den tröge engelsmannen, hvars indolens så många gänger förut hade trotsat hans bemödanden. Han visste ej ens rätt sjelf huru mycken sanning som låg i hans ord. Det var blott på försök som han hade framkastat ett ord om Charles Merediths kärlek till Silvia och den korg som hon gifvit honom. Hade han uttalat sina egna tan kar, skulle ett sådant förhållande synts honom fullkomligt otroligt. Hvad var det för anmärkningsvärdt, otom ungdom och dess behag, hos denna mörkögda flieka? Och hur kunde en liten varelse, utan hemgift, förmodas afslå ett anbud af Charles Meredith?;.. Men försöket hade lyckats rörande mr Lovell och dermed bytte mrde YEpine genast om samtalsämne. Hvad fanns för resurser på denna afsides belägna plats? Mr de TEpine fann det redan ofantligt tråkigt och gäspade blott han tänkte derpå. Det vär nästan med en skymt af liflighet, som mr Lovell — den flegmatiske och indolente mr Lovell — upptog fråpan med ett förslag som lofvade fortsatt umsänge med Silvia Nardi. Här är tillfälle till båtfärder, sade han, ypperliga båtfärder. Aha! båtfärder! Mycket bra. . Ja, på den lilla floden som flyter igenom skogen, ni vet. Monsieur de FEpine visste af floden och var full af intresse för promenader på vattet. Hade mr Lovell en båt? Kunde man skaffa sig en sådan? — men tillräckligt stor äfven för damerna, ty monsieur de IEpine var en alltför kärleksfull, äkta man, att vilja vöra utfärder annat än i sin hustrus sällskap. Jag skall draga försorg deromp,, svarade nr Lovell tjenstaktigt, och — och jag skall