SILYVIA. Af JULITA KAVANAGE, Öfversättning af THORBA HAMMARSKÖLD. Förändringen i hennes sätt kom så hastigt på, att mr Lovell blef öfverraskad. Monsieur de IEpine skrattade, tog upp en cigarr och yttrade skämtsamt: Förtjusande, men nyckfull — hva ba? — Röker? tillade han, i den öfvertygelse attja färre ord man använde, desto bättre talade man engelska språket. Mr Lovell svarade icke. Han stod och såg efter Silvia, öfverraskad och tillika med ett viss misshag vid den hastiga förändringen i hennes sätt. Han var ur stånd till att förklara densamma af något som han sagt eller gjort. Och ändå ansåg han henne icke vara nyckfull. Monsieur de Epine som bevakade honom, såg ett moln lägga sig öfver hans vackra men tröga ansigte, och fann ögonblicket vara inne: att taga ett afgörande steg. Han stödde sig mot en trädstam, blåste med tankfull min några rökmoln ur sin cigarr och utbrast i ett högljudt och hjertligt skratt. Jag ser, sade han — Jag ser! Ser! — hvad för slag?, frågade mr Lovell, mörk i hågen. Monsieur de TEpine tog ut sin cigarr, grep fast i mr Lovells knapphål, såg honom rakt i ansigtet och sade allvarsamt: Jag ser hvarför Charles Maredith så hastigt for sin väg!, ) Se A B. nr 288-275, 217—982, 284—290, 292, 293 och 294.