STOCKHOLM den 21 Dec. Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 14 Dec. Under den af endast få märkliga händelser i vår inre politik utmärkta tidrymd, som förflatit sedan det 19:e ordinarie storthinget sommaren 1869 upplöstes, har vårt folk i ostördt lugn kunnat öfverväga, om det för sin framtida utveckling borde välja den väg, som utpekades för det af det liberala partiet och af nämnda storthing beträddes genom politiska reformer, såsom införande af årliga storthing och rösträttens utsträckning, genom åtgärder sådana som marinministerns aflägsnande genom ett parlamentariskt uttalande, ganom en strängare sparsamhet i statshusållningen och slutligen genom förberedande af en rad af betydelsefulla reformer, samt om det önskade att detta skulle utföras på den jemna, sansade utvecklingens väg — eller om det föredroge att välja sina ledande män på den sida, der lösen är vidblifvande af den såsom det förmenas utaf grundlagen stadgade maktfördelningen, der man till följd deraf blott med det vilkor vill vara med om frisinnade framsteg, att dessas betydelse motvägas af motsvarande ytterligare konservativa mått och steg och institutioner, och der man slutligen såväl på det ekonomiska området som på andra fält anser statens reglerande inblandning snarare böra utsträckas än inskränkas. Genom valen till det den 1 nästkommande Februari sammanträdande 20:e storthinget har nationen haft tillfälle att läg. ga i dagen, hvilken af dessa vägar hon nu vill beträda, och utgången af dessa val har haft en så mycket större betydelse, som de nästan öfverallt ha skett utan något slags valagitation, ja! med ett lugn, som nästan kunde tyckas alltför stort. De enda undan: tagen härifrån äro de försök, som från den konservativa sidan med mycken häftighet gjordes att utestänga det liberala partiets ledare på senaste storthing J. Sverdrup från representationen, samt vidare de agitationer, som på många ställen i landtdistrikterna bedrefvos af det så kallade bondevänliga partiet för att genomdrifva dess kandidaters val och under hvilka det med lika stor häftighet bekämpade både det liberala och det konservativa partiets män. Under det att försöken att genom J. Sverdrups utestängande illfoga det liberala partiet ett eklatant nederlag fullkomligt misslyckades, hade det bondevänliga partiet större lycka med sig, och det skall på storthinget uppträda med en liten grupp, hvars betydelse och inflytande dock skall komma att lida ett väsentligt afbräck icke blott genom fraktionens fåtalighet, utan ännu mera derigenom, att den trots sitt punktvis uppställda program knappt sjelf har synnerligen klart för sig hvarken sitt mål eller sina medel. I det öfvervägande antalet valkretsar, der det fanns kandidater, som voro kända för sina liberala åsigter, blefvo desse valde, och detta, såsom nyss nämndes, atan spår till någon agitation, Det enda ställe, som utgjorde ett undantag härifrån, var Kristiania, der man skulle välja en ny representant i stället för den aflidne professor Schweigaard. Den korta valstrid, som här fördes mellan två kandidater, af hvilka den ene antogs representera konservativa och den andra liberala åsigter, slutade med den förres seger, under det att hufvudstaden för öfrigt skickar en liberal och en konservativ representant samt en fjerde, som, att döma efter hans korta storthingsverksamhet, måste artagas vilja ställa sig utanför partierna. Icke fuilt en tredjedel af representanterne äro nu, såsom förhållandet också vanligen har brukat vara, nya män, och om flere af dessa gäller det, att deras politiska ståndpunkt är obekant. Det faller sig derföre svårt att uppgöra någon fullkomligt pålitlig beräkning öfver, huru partiernas fördelning skall utfalla vid nästa storthing, och detta desto mera som det väl ännu skall finnas flere af dem inom representationen, som efter gammalt, mera ärevördigt än strängt förnuftsenligt bruk anse det för en skam att kunna räknas till något parti och derföre stundom nästan vä! mycket forceradt gripa tilltället att sluta sig än till den ena, än till den andra fraktionen. Man kommer väl dock temligen nära det rätta, om man anslår det liberala eller centerpartiets styrka till 70, yttersta vensterns, yttersta högerns och ,öfvertygelsemännens, hvardera till omkring 10 representanter. Så mycket är åtminstone säkeft, att det förstnämnda har utgått segrande ur den valrörelse, som för ett år sedan många spådde skulle komma att bära en så stark prägel af en konservativ reaktion efter det nittonde ordinarie storthingets förmenta liberala excesser, och att så är fallet, derom kan man också mer än tillräckligt öfvertyga sig genom att iakttaga de ytterst sura och missbelåtna miner, som konservatismens representanter inom pressen göra åt resultatet af valen, sådant detta nu i sin helhet föreligger. Detta är från deras sida mycket förklarligt och helt naturligt, hvaremot på andra sidan en passionsfri granskning af de elementer, af hvilka det nu valda storthinget är sammansatt, fullkomligt måste lugna för den fruktan, som uttalats, att det i duglighet skulle komma att stå märkbart efter sina föregångare. Om dess politiska färg dömer hvar och en, alltefter som hans poiitiska sympatier gå i den ena eller andra riktningen. De förkättrande demar, som utslungades mot det 19:de ordinarie storthinget och söm helt säkert från minoritetens sida