Konungen af Preussen har den 6 dennes från Versailles utfärdat följande dagorder: Soldater af de förbundna tyska armåerna! Vistå ånyo vid en afdelning af kriget. Då jag sist talade till eder, hade med Metz kapitulation den sista af de fiendtliga armåer, som stodo gentemot oss vid fälttågets början, blifvit tillintetgjord. Sedermera har fienden gevom de utomordentligaste ansträngningar ställt nybildade trupper emot 058, en stor del af Frankrikes invånare ha öfvergifvit sina fredliga, af oss icke störda, sysselsättningar för att taga vapen i band. Fienden var oss ofta öfverlägsen till antal, men I bafren dock ånyo slagit bonom; ty tspperhet och maustukt samt förtröstan på en rättfärdig sak äro mera värda än öfvermakten. Alla fiendens försök att bryta cerneringslinien omkring Paris bafva med fasthet blifvit tillbakavisade, ofta visserligen med blodiga offer — t. ex. vid Champigny och Le Bourget — men också med sådant bjeltemod, som I öfverallt hafven visat. Fiendens armber, hvilka från alla sidor anryckte för att undsätta Paris, hafva samtligen blifvit slagna. Våra trupper, hvilka ännu för få veckor sedan till en del stodo framför Metz och Strasbourg, hafva redan framträngt bortom Rouen, Orleans och Dijon, och utom många små, segerrika fäktningar hafva två nya stora hedersdagar -— Amiens och den flera dagar räckande striden vid Orleans — kommit till de äldre. Flera fästningar ha blifvit eröfrade och mycket krigsmateriel tagits; alltså bar jag blott anledning till den största belåtenhet, och det är mig en glädje och ett behof att uttala detta för eder. Jag tackar eder alla från generalen till den simplaste soldaten. Håller fienden fast vid krigets forteättande, så vet jag, att I skolen fortfara att visa samma ansträngning af alla krafter, hvilken vi hafva att tacka för våra hittills vunna stora resultat, tills vi tillkämpa 088 en ärofull fred, som är värdig de stora offer, som blifvit bragta af blod och menniskolif. Wilhelm.