gogne-kanalen. Då gällde det att ingripa energiskt. Våra soldater, uttröttade af fyra d and år marscher, stredo med utsmordentig tatperhbt. Långsamt, och I hköhååte ordning ryckte vi upp imot berget; på 200 stegs afstånd kastade vi oss i stormmarsch under hurrarop mot svart-, rödoch blårockarne. Striden, 8om fortfor feta timmar i den dystra Skog5n, skall jag aldrig kunna glömma. Ännt hör jag i drömmen de gearibaldisk-franska officerarnes rop; avancez, avancez; ännu hör jag trumpeternas ljud, det hemska prasslet, de hvinande kulorna. Jag ser ånnu alltid grå gestalter uppstiga ur skogsskymningen och krutrökehb. Slitligen bragtes fienden att vika, vi fölide hoitorh änder vilda hurrarsp, och vi sågo, huru de garibalSV officetarne ursinnigt höggo in på sitt eget folk, emedan de icke mer ville bålla stånd. Sju jånga timmar hade vi sålunda tumlat om med hvarandra, men brigaden Keller bade fått tid till aftåg och erhållit ett stort försprång. Fiensbn tänkte icke på att förfölja Striden bade kostat 3:e brigaden öfver 100 man.s Times korrespondent skrifver den 7 dennes från Versailles: Det är alldeles otvifvelaktigt och förtjenar beaktas, att de tyska ars meernas förlast i de sista Sammandrabbningarne ied fransmännen varit jemförelsevis långt större än de förluster de ledo i de slag som omstörtade kejsartronen och bragte de kejserliga härarne i krigsfångenskap. Man har fått känning af att en alimäti resning af franska natiooen kan blifva mycket allvarsam för de tyska armeerna, horn starka och tillitsfulla dessa än må vara. Af denna orsak äro nya order utfärdade till att hindra utskrifningen af vapenföre män i de ockaperade distrikten. Man har beslutit att strängt bevaka alla frahsmän, som möjligen kunde öka fiendens leder. Men törsten etter hämnd och ett ontsläckligt bat skola vara mäktiga värfvare för den franska arnp. Ännu skola många tårar fällas af sörjande mödrar och räder från Östersjöne stränder till Ålperova och från Weser till Weichsel, innan det blödande Frankrike ropar: Håli! det är nog! Tyskarne måste nu af nödtvång bålla sig tillsammans; de mötas i mer än ett distrikt af en folkresning.o Föröfrigt meddela såväl de tyska korrespendenserna från trakten af Paris som brefven till Times från tidningens korrespondenter i de andra lägren sorgmodiga betraktelser öfver de mycket klena utsigterna till en snar kapitulation och över de stora ansträngningar som ett vinterfälttåg förorsakar de tyska trupperna. Från kronprinsens af Sachsen högtvarter i Le Vert Galant skrifves den 8 dennes: De tyska armeerna äro pu midt inne ien vinterkampanj. Väderleten är så bister, att vi om nätterna darra at köld i rum, der hela dagen kaminen varit eldad. I detta fruktbara land, der annars vinrankan :fverallt växer yppigt, ser man icke mera en gfön fläck. De aflöfvade träden med sina frusna, at rimfrost uppfyllda kronor stå der som jättelika spöken. Ett tjockt lager af snö betäcker marken och vägarne. Snöflockar nedfalla med en beständighet, som betager 0ss allt hopp om en mildare väderlek. Skola vi tillbrioga julen här? -. Kpoappast någon ef våra olficerare vågar besvara denna fråga med nej. Annu för fjorton dagar sedan skulle eohvar som velat förneka Paris intagande före julen ba biifvit utskrattad i ett säliskap af tyska officerare; men nu har ettstort omslag ekett i stämningen. Jag kan icke angiiva orsaken. Jag omtalar endast sjelfva sakförbåilandet. Det talas icke längre om de stora förråd som skuile hitiöras för att proviantera det utsvaltna Paris. Man betviflar visserligen icke att Paris slutligen skall talla; men man bereder sig på möjugheten af ett nytt blodigt utfall i stor skala och erkänner att motståndet ännu kan komma att fortsättas en lång tid. I ett bref från Versailles af den 11 till Kölnische Zeitung heter det: Tio graders köld och likväl skall man bålla sitt gevär i harden! Den härdfrusna scön knarrar under våra fötter. Träden i alleerna stå likasom på parad, iklädda sin hvita drägt, och vintern målar på våra fönster fantastiska blommor, dem iogen kamineld förmår upptina. I en annan skrifvelse berättas, ett soldaterna i byarne orvkring Paris kasta allt trävirke de kunna Jå tag uti, dörrar och portar, st-keter och möbler på elden för att underbålla värmen och få lågan ett flamma upp. Åfven pianos, som egarne qvarlemnat i sina villor, få stryka med. J2g hade aldrig trott, att pianoträ skulle briona så förträffligt., yttrade en officer tili Times korrespondent, W. Russell. Konungen af Preussen har den 6 dennes